Son med autismsymptom

Hej,

Vid misstanke om autism tittar man framför allt på hur kommunikationen fungerar och hur den har fungerat. Det handlar alltså bara delvis om talet och hur många ord han säger.  

När barn föds börjar de kommunicera genom att skrika, söka ögonkontakt, titta bort, skratta, le och så småningom göra andra ljud. Sedan kommer orden och meningarna. Allt det här - skriken, skratten, ögonkontakten - är minst lika viktiga som orden. Det handlar om att förstå de man har runt omkring sig och göra sig förstådd. Det handlar också om att förstå att man måste kommunicera med dem för att få det man behöver och för att förstå hur man ska överleva ute i världen. 

Det viktigaste är alltså att titta på om din son förstår er och om ni förstår honom. Man behöver inte alltid använda ord för att göra sig förstådd, men så småningom behöver man det, eftersom föräldrarna inte alltid kan gissa sig till vad man vill ha och vad man behöver.  

Av det du skriver så verkar han vara på god väg. Han har en del ord som ni förstår och han gör sig förstådd på andra sätt när han behöver det. Han är ännu så liten så det är svårt att veta hur hans tal kommer att utvecklas. Hur använder han ögonkontakt? Vilka symtom på autism har han? Hur kommer det sig att han ska utredas?

I den här åldern är det svårt att plocka upp alla signaler som ett barn sänder ut. Det är svårt att tyda orden och svårt att alltid veta varför barn blir ledsna, arga eller glada. Det ni kan göra är att ta er tid att bara sitta ned och titta när er son sitter och leker och vara uppmärksamma på det han gör och extra uppmärksamma när han vänder sig till någon av er.

Uppmuntra alla signaler till er - att han tittar på er, säger något ljud, pekar på något, visar upp en leksak. När han visar något kan ni säga vad det heter. Det är den här typen av hjälp han behöver, oavsett om det visar sig att han har autism, språkstörning eller bara kom igång med talet lite sent. 

Med vänliga hälsningar,

Linnea.  

Tack för svaret!

Ja, språket är ju så mycket mer än bara talet. Orden använder han ju precis när han själv vill och inte för att be om något. Då drar han i kläderna istället eller gråter. Han förstår ganska mycket av det vi säger, men vi förstår ofta inte vad han vill. Ögonkontakten är ju nästan obefintlig, och samspelet är dåligt. Tex pekar han ut ett föremål han är intresserad av, men tittar inte tillbaka för att söka bekräftelse. Han är extremt passiv och skygg när det är andra människor i närheten, han blir som paralyserad, sen verkar han många gånger inte höra något, fast alla hörseltest visar att han hör normalt. Han har också stereotypier som att snurra och gunga. Det är väl främst pga dessa saker som BVC beslutat att han ska utredas.

Jag undrar vid vilken ålder man kan få börja gå till logoped? Ungefär i vilken ålder kan man diagnosera en språkstörning? 

Det är aldrig för tidigt att träffa logoped. Det logopeden kan hjälpa din son med (förutom att utöka ordförrådet) är att träna på samspelet och ögonkontakten och att ge er föräldrar tips om hur ni bäst kan hjälpa honom hemma.

Ett bra tips är också att gå en kurs i teckenstöd.

Språkstörning brukar man tala om vid 3-årsåldern (ibland tidigare), när logopeden märker att barnet är senare än jämnåriga med att förstå. Det är alltså framför allt förståelsen som man tittar på. Om din son är sen med att förstå brukar man fokusera på träning, på mottagningen och hemma, under en period och sedan testa igen. Barn med autismspektrumstörningar är inte alltid lätta att testa på förståelse, eftersom de inte alltid är lika motiverade att visa sig duktiga. Därför kan det hända att de bara medverkar på det de tycker är roligt och då verkar det som att de förstår mindre än vad de gör. 

Det här med tecken vet jag är svårt. Du behöver inte tänka att han ska lära sig tecken utan att tecknen kan hjälpa honom att förstå dig bättre. Börja med bara några få tecken som du är säker på och bry dig inte om att han inte tittar på dig. Förr eller senare kommer han att se vad du gör och då blir det lättare. 

Du behöver inte oroa dig för hur logopeden ska jobba med din son - det är ju logopedens problem. Vi är vana vid barn som är blyga och inte vill prata. Om det inte alls går att göra övningar hos logopeden så kan man få hemövningar, men i de allra flesta fallen går det jättebra att träna med logopeden. Det vi logopeder gör är att leka med barnen på ett sätt som gör att de lär sig prata mer. Det ska inte upplevas som träning för barnen, inte i den åldern i alla fall, utan bara kul och spännande.