Läs vad hemsk jag är mot min stackars dotter!

Knasiga idéer? Ursäkta? Jag har i hela mitt liv varit vegan, mina föräldrar är veganer och lika så mina vänner, så varför ska jag helt plötsligt tvinga i min dotter kött för att du TROR att hon mår bra av det? Läs på snälla du, en vegan är inte van att äta kött och kan bli väldigt sjuk. Min dotter mår bra, och så länge hon mår bra tänker jag fortsätta ge henne vegansk kost som hon älskar! Min styvmor har erbjudit henne kött en gång men hon började gråta när vi berättade att det var ett dött djur. Men du kanske tycker jag ska binda fast min dotter och tvinga i henne kött? Läs en gång till så du förstår riktigt: min dotter mår bra och vill inte ha kött! Och jag tänker aldrig i hela mitt liv tvinga henne till någonting, hon är en människa och hon är fri att göra som hon vill! Jag har ingen som helst rätt att tvinga i henne kött mot hennes vilja! Jag blir riktigt förbannad och sårad när jag läser vad sådana som dig kan vräka ur sig! Nej, jag är inget troll, jag är på riktigt. Acceptera att alla är olika! 

Många här säger att barnen går miste om så mycket om de inte äter kött. Men har ni smakat sojaprodukter någon gång? Ser likadant ut, tillagas lika, äts lika och har samma tillbehör. Så vad går dom miste om? Kan knappast vara sådan enorm skillnad i smaken på en köttburgare eller en sojaburgare! Varför är det så hemskt att någon inte äter kött? Det handlar inte om proteinet, eller hur? För det finns det gott om i vegansk kost. Jag tror ni hatar tanken att det finns människor som är annorlunda. Har ni samma syn på homosexuella också? Att det är fel? Då kan jag säga att mitt barn har fått lära sig ALLT om homosexualitet, och hon träffar homosexuella varje dag. Hon ser pojkar kyssa andra pojkar! Svider det i era ögon?

Det finns veganska alternativ. I alla fall här i norge, har ingen aning hur det ser ut i sverige på den fronten. Men man kan ju alltid beställa hem från nätet. I usa och tyskland finns det många sojabaserade ersättningar, så där ifrån kan man beställa massor.

Du lever i tron att vegankost är nyttigt för barn. Det vore väldigt intressant att få veta hur dina barn får i sig de näringsämnen som animaliska livsmedel innehåller. Kosttillskott?

Tror du köttätande barn äter kött för att deras föräldrar tvingar dem?

Ditt barn är inte annorlunda än andra barn, det är bara annorlunda format, av dig.

Samma smak och konsistens - knappast

Samma näringsinnehåll - nära men järn och zink tas bättre upp genom kött, B12 finns inte i soja, baserar du hela ditt proteinbehov på intag av soja/baljväxter riskerar du att rubba hormonbalansen i kroppen.

Om det är av etiska skäl man väljer vegankost tycker jag man noga ska kolla  upp hur sojan man äter odlas.

*OMG* Blir inte ett dugg provocerad, ts. Däremot tänker jag: "Skrattar bäst som skrattar sist!" eller "What goes around comes around!".I ditt fall tror jag inte det handlar om din inställning till mat utan att du på fullt allvar tror att du är så SPECIELL att vi "tanter" baxnar när vi läser ditt inlägg. Kom ner på jorden och ta hand om ditt barn istället för att försöka boosta ditt ego på Familjeliv.Förresten tycker jag att majs är jättebra mat för barn: gott och nyttigt!     

*OMG*

Blir inte ett dugg provocerad, ts. Däremot tänker jag: "Skrattar bäst som skrattar sist!" eller "What goes around comes around!".

I ditt fall tror jag inte det handlar om din inställning till mat utan att du på fullt allvar tror att du är så SPECIELL att vi "tanter" baxnar när vi läser ditt inlägg. Kom ner på jorden och ta hand om ditt barn istället för att försöka boosta ditt ego på Familjeliv.

Förresten tycker jag att majs är jättebra mat för barn: gott och nyttigt!    

 

Jag tycker att det är fegt att inte låta barnen välja själva vad de vill smaka på/äta från kostcirklen. Jag anser att man ska låta barnen få smaka på all slags mat/kost och när de är gamla nog, själva välja/ta ställning till vad de ska äta.

Godis tycker jag inte man ska ge sina barn i tid och otid. En lite påse lördagsgodis på lördagarna efter att de upptäckt godiset tycker jag är ok.

Jag vill inte amma. Det är väldigt mycket jag och jag. Gör man valen att dela sitt liv med andra tycker jag att man måste vara anpassningsbar och inte bara tänka på sig sjäv. Om man har möjligheten och kan amma tycker jag att man ska göra det med tanke på barnet. Inte tänka på vad man själv vill i första hand. Ett spädbarn kan inte säg vad det vill och då tror jag att man ska följa naturen så gott det går. Med det har jag inte sagt att man inte ska ha någon egen tid där man kan gör vad man själv vill. 

Hur låter samtalet mellan förälder och barn när barnen vuxit upp och föräldern kört över sitt/sina barns funderingar och frågor? Kan det låta så här?: "JAG tyckte/tycker inte man ska ät kött. JAG ville bestämma över dig och vad du skulle äta. JAG vet bäst och därför lät JAG dig inte pröva kött. JAG ville inte riskera att du skulle tycka om kött för då skulle JAG vara tvungen att offra MIG för dig, mitt barn, och tillaga maträtter med kött. JAG litade inte på dig att du skulle välja MIN väg. JAG ville inte att du skulle vara en egen individ med egna värderingar och funderingar. Det hade blivit väldigt jobbigt för MIG. JAG ville inte amma dig därför gjord JAG inte det. JAG ville inte anpassa MIG till ett nytt liv efter att du fötts. JAG ville inte känna MIG tvingad till något som JAG inte ville. JAG ville inte tänka på vad eventuellt du skulle vilja."