trött på vänners ouppfostrade barn

Ja Tweetie, du har nog rätt. Har fått lte svårt för föräldrarna också på senare tid. Vi har skötbord här hemma som dom gärna får låna. Varför klär man då av sitt barn i vår soffa, bytar blöja och sätter på pyjamas där? Det är nog vårt fel att vi inte säger till, men alltså man blir helt stum när folk gör sådär. Vet liksom inte vad man ska säga! Och nu talar vi om en väninna som jag känt i 25 år. Vad hände liksom med henne när hon fick barn? Visst kan vi säga till men man kan ju inte säga till om allt. Vi har verkligen olika syn på det här med barn. Man kan ju säga några saker men sedan räcker det. Men vi kommer inte att bjuda hit folk på ett tag. Är så trött på att barnen styr och ställer. Vårt barn är lugnt och väluppfostrat och risken finns ju dessutom att han ska göra som dom andra.

Hur som helst, verkar inte vara fler som känner så här som vi gör.... Men oavsett vad så är vi trötta på vissa vänner och deras barn. Eller vännerna, för det är inte barnens fel! 

Oj, känner igen mig en aning. Själv har jag bara ett barn på snart 11 månader så jag kanske inte är någon expert som själv har massa regler men kan ändå reagera på saker.
Tyvärr handlar det inte om vänner för dom går ju alltid att välja bort om det skulle behövas. I mitt fall handlar det om min syster med 3 barn. Den äldsta är stor så det är syrran och barnen som är problemen. Barnen äter av frukt som finns framme, tar en tugga av varje frukt och lägger tillbaka, samma med ev godis. Syrran tar själv frukt till barnen utan att fråga om det är ok. Självklart tycker jag att barnen kan få en frukt om dom vill men att inte fråga är ju sjukt ohyfsat oavsett om man är syskon eller ej!
En gång hade ena barnet rivit ur allt ur kylskåpet hemma hos våra föräldrar och satt sig där inne medan syrran satt och läste en tidning.
Samma problem här med blöjbyte i soffan, tycker det är sjukt snuskigt och eftersom vi själva har barn så finns ju faktiskt ett skötbord som dom mer än gärna hade fått använda!

När dom dessutom skulle börja bryta mina regler och börja mata min (då ca 9 månader) son med bulle och kakor!! Tror jag skulle flyga i taket. Nää... Dom barnen är skrikiga, springer överallt och gör precis vad dom vill. Barn ska få leka men man måste sätta gränser,

Håller HELT med TS skåningentösen, riktigt skrämmande vad dåliga dagens föräldrar är på att uppfostra sina barn!

Jag håller med om hela biten med barn som avbryter hela tiden, härjar och skriker, kräver glass och allt det där. Men jag kan inte låta bli att störa mig på hur TS uttrycker sig. Jag ser en av hemmafruarna i OC framför mig: "Asså herregud de kan ju repa parketten!!" "Det kan bli fläckar i vår fläckfria soffa!"

Bjuder man hem barn/har barn så BLIR det fläckar i soffan och det KAN komma glass på golvet och leksakerna KAN förstöra golvet. Det handlar inte om att barnen är ouppfostrade, det handlar om att barn är barn. Och hur funkar logiken i att du inte vill att barnen ska vara med i ert samtal, men du vill samtidigt inte att de leker med leksakerna?

Jag håller med om att det är jobbigt med föräldrar som helt kastat regelboken genom fönstret, och barn som är ouppfostrade och bortskämda, men det är en helt annan sak med att det kan komma lite fläckar på soffan. Det hör till. 
 

Äntligen någon som har samma syn som jag! Jag kunde inte sagt det bättre själv!

Inte roligt att behöva känna obehag inför kommande besök från vänner pga att de inte klarar att uppfostra sina barn. Undrar hur föräldrar som tillämpar fri uppfostran tror att det ska kunna gynna barnen i framtiden...  

I de fall där barnen tenderar att ta över har vi valt att umgås utan barn. Våra barn är i andras ögon ouppfostrade, de leker hej vilt med allt. Lättast för oss är att ha barnvakt o lämna barnen hemma.

Ja, alltså jag kan tycka att det är jättemärkligt att som min kompis, låta treåringen äta kaviarmacka till mellis här hemma hos oss och inte be henne gå och tvätta sina kladdiga händer efteråt utan låta henne klättra i soffan och leka vidare. För mig känns det självklart att göra både hemma och borta.

Det handlar väl om lite grundläggande rutiner för att göra det så trevligt som möjligt för alla. Inte ok att barnen avbryter och ska styra hela samtalet eller härja runt matbordet när vi äter. Men efter middagen kan vi vuxna lika gärna sitta på golvet i lekrummet och prata, för att vara nära barnen liksom. Ge och ta, typ.

Men generellt så vill jag gärna att mina barn förstår att hemma hos oss så gäller våra regler, som både barn och vuxna kommit överrens om, och är vi borta så är det den familjens regler som gäller. Man kan alltså inte betee sig borta precis som man gör hemma. 
Så tänker jag...  

Jag kan tycka att en del verkar ha lite brist på struktur ibland. Och det känns som att de flesta idag har inställningen: Leksaker behöver man inte vara försiktig med, hem där det bor barn är barnvänliga vilket innebär att det är okej att barnen medvetet repar golvet med vassa leksaker, att man får köra rakt in i väggarna med åk-bilen eller att det blir kladd i hela köket vid en måltid. Och skrik och oväsen är standard. "Man får renovera huset sen när barnen blivit stora".

Vi har ett delvis nyrenoverat, delvis nybyggt hus och är rädda om det vi har byggt med egna händer. Det har tagit tid och pengar och vi är varsamma med vårt hem. Våra barn får inte stojjja inomhus, det får dom göra ute. Och innan man får ta ner saker från hyllan, tex ett pussel, så måste man plocka ihop alla leksaker som man rivit ut ur korgen i vardagsrummet. Mat äts med bestick om inget annat anges, och man håller sig över tallriken. Bebisar torkas av under måltiden så att inte maten hamnar överallt och innan man får leka igen ser man till att barnen är rena om mun och händer. Och är man inne måste man respektera sin omgivning - dvs skrik och oväsen är inte tillåtet när det finns andra i närheten som vill kunna samtala. Man måste inte skrika för att ha roligt. Sen får man förstås skratta högt ibland när man busar med en kompis, men det måste finnas en gräns då man får tona ner sig igen.

Fö tycker jag att barn ska lära sig från början att vara försiktig med saker och ta hänsyn till sin omgivning oavsätt om man lever i ett nyrenoverat hus eller i ett slitet. Vi har en vägg som måste gipsas om inom kort med ett öppet hål i pga ombyggnation men våra barn får inte gå och dra i pappen eller rita, repa och förstöra den ändå. Man behöver inte göra det värre än vad det redan är.

Nu har vi dock många vänner som absolut respekterar vårt hem när de är här, och ser till att deras barn sköter sig. Och man kan inte heller förvänta sig att alla vet exakt vad som gäller hos mig, det måste jag informera om. Så man ska inte dra alla över en kam.

Det här var en tråd för mig!
Jag träffar många barn med föräldrar varje dag då jag arbetar inom barnomsorgen och tyvärr måste jag säga att det verkar som att många av dagens föräldrar är konflikträdda. Vissa (inte alla) vågar inte ta en konflikt för då blir det liv, bråk och skrik.. Jag har två barn själv och vi bjuder inte vissa människor med barn för de har oförskämda och skrytsamma barn som tror att de kan göra precis som de vill fast att de inte är hemma.
Jag håller fullständigt med dig TS, vart bor du? Kanske kan vi ses?

jag var vild som barn och pratade i det oändliga. jag har adhd fick jag veta nyss. däremot så lyssnade jag alltid på tillsägningar, jag krävde inte frukt, glass osv av dem jag var hos..vatten ibland, men jag frågade alltid om lov. fick jag glass, frukt osv så blev jag alltid glad och sa tack.

jag avbröt nog en hel del, men mamma hade vett nog att säga åt mig att vara tyst eller att sitta och leka någon annan stans. jag tog aldrig leksaker när jag var gäst, utan frågade först, dock lite slappare kanske hos bästa vännen osv.

jag sprang gärna ut och in i trädgården men tog alltid av skorna först. jag var vild som barn i att jag hade mycket energi, ville springa, hoppa, leka osv mycket.

Jag håller  fullständigt!!
Jag blir helt paff av en del föräldrar. Exempel från de senaste  familjerna vi haft som gäster tex. Jag har då stått och lagat mat halva dagen, tycker om att äta gott och bjuder gärna på det också.
Jag gör detta med mina 3 små barn, gästerna kommer och vi sätter oss till bords med fin mat och tända ljus, då deras enda unge som är 3 år, precis lika gammal som min äldsta sätter igång att illvråla av någon anledning. Föräldrarna försöker avleda genom att berätta en saga med hög röst (ingen annan kan konversera eller ens höra korta meningra som "kan du skicka lite vatten tex"  utan  tvingas lyssna på kombinationen illvrål +saga på hög volym. Illvrålen fortsätter och BÅDA föräldrarna går iväg till ett annat rum för att ha något som jag antar är ett pedagogiskt samtal. De är borta hur länge som helst,  maten blir kall och vi får äta utan gäster. Sen kommer d etillbaka, maten duger inte åt ungen utan de er vill ha macka åt henne istället. 
 
Mina ungar fattar ingenting, Det är inte så vi brukar göra milt sagt...
En annan familj vi hade på middag för ett tag sen tog med sig varm korv och välling till sin 4-5 åring som inte ens behövde smaka maten utan hon bad direkt att få sätta på lite korvvatten.

En tredje som var här för några dagar sen skämdes intte då hennes dotter ritade med en krita på väggen..

Jag vet inte vad jag ska säga till de här människorna, de är ju mina vänner och kollegor och har verkat ha folkvett innan.

Kan de inte bara säga åt ungen att vara tyst/berätta att det här är maten som bjuds, det är 4-5 olika saker så något borde vara ätligt om man åtminstone smakar lite/man ritar inte på väggen...

Jag är glad över tråden, jag har börjat undra om jag är en ond tyrann som inte tycker att det är helt ok att hålla på så när man hälsar på.

Ibland känner jag att allt min son tar i går sönder (två år)... Inte så kul när man är hemma hos andra :(

Underbart att man inte är ensam om sin åsikt!
Fler otäcka scener
-kör bilar på väggarna så man får märken
- kastar mat vid matbordet (inte bebisar då alltså)
- får terrorisera vår hund, dra i svans och öron
-slår våra barn
-är precis överallt, även i vårt sovrum och kontoret (där får inte ens våra barn leka)
- förstör blommorna i trädgården på ren jävelskap
- ska ha sötsaker hela tiden(vi tillåter bara lite på fre och lör) skriker annars

Osv osv. Vi lär våra barn att säga tack och förlåt och att inte avbryta. Sen får dom gärna leka och busa och vara med. Men när klockan är halv åtta/åtta då sätter vi på en film när vi har gäster, då ska man varva ner tycker vi...

Jag håller med om att en del inte alls kan uppfostra sina barn. Jag har en del gamla vänner jag inte kan umgås med längre pga att vi står så långt från varandra gällande hur man tar hand om barnen.
Som förälder får jag välja med omsorg vilka jag umgås med, men det finns föräldrar med liknande synsätt och där det fungerar jättebra. Alla barn är inte ouppfostrade.

Klart man måste säga till barnen och som du säger då är många ouppfostrade. Klart att man inte hoppar i soffa eller sängen eller klättrar på möbler. Och man ska kunna prata vuxna emellan och barnen kunna leka själv en stund.

Däremot så håller jag inte med dig att barnen ska behöva fråga om dom får leka med leksakerna. Om man vet att barn kommer så kan man helt enkelt plocka bort dom leksaker man inte vill att andras barn ska ha.

Det finns vissa saker av de du räknar upp som jag reagerar mer på och andra som jag tycker är mer ok.

Det jag irriterar mig mest på är föräldrar som inte lär sina barn att man hälsar och bryr sig om sina gäster när ma har besök. Mina barn får lära sig att bjuda in barnen till lek i deras rum och med deras leksaker. När vi besöker vissa vänner kan deras relativt unga barn sitta med varsin ipad och inte ens bli tillsagda att låta våra barn också få prova spelen. Å andra sidan sitter deras föräldrar ofta med sina mobiler under våra gemensamma semestrar. För mig är det sociala samspelet med andra barn absolut viktigare än regler kring soffhoppning (även om vi också har såna regler men det sociala prioriteras nästan alltid främst)