Homosexualitet är en konstruktion(ej homofob)

Onani är väl visst ömsesidig?

Okej, intressant. Undrar hur pass mycket dessa fysiologiska skillnader varierar. Borde ju finnas en gråskala i det genetiska(dvs olika gener), annars skulle man ju exempelvis inte kunna bli bi-sexuell. 

Jag säger att du försöker jämföra äpplen och päron.

Mina erfarenheter av hur människor beskriver sig själva, och hur jag fungerar säger mig att det finns en gråskala mellan hetero- och homosexualitet.

Ändå finns det de som lever med blondiner hela livet, och alltid påstått sig enbart dras till dessa? Skulle även detta vara genetiskt programmerade? Och alla andra där attraktionen varierar genom åren, vad har de för slags programmering? Och de som är bi-sexuella? Finns det ens äpplen och päron inom sexualitet?

Ps. Vet ni om det att homosexualitet räknades såsom en störning och näst intill en sjukdom fram till 1971 – 72 i Sverige dvs. något som definitivt inte betraktades såsom någonting normalt. Så väldigt mycket har alltså hänt på en relativt kort tid. Och än idag frodras fördomar som på liknade sätt kämpar för sina rättigheter mm t ex rasismen.  

VA?? Ere sant?? Nää det hade vi ingen aaaning om!!

Att sexualitet kan klassas som en sjukdom är ju sjukt. Men jo, de flesta visste nog om detta.

Homosexualitet och heterosexualitet kan vara genetiskt. Däremot finns en gråskala av bisexualitet, helt enkelt en person som har aningen mer dragning åt något av könen eller en dragning åt vissa drag.

Det finns säkert biologi i botten för alla våra val i livet, men jag tror också att vissa val har en starkare förankring i vår biologi än andra, och dit hör sexualiteten. I vår biologi har vi mer eller begränsade valmöjligheter och vilka val vi verkligen gör kan nog påverkas av sociala konstruktioner.

På så vis kan en bisexuell person som växer upp i en homofob miljö knappast göra ett val att ha sex med/bli ihop med en av samma kön. Det finns ju också personer som har gift sig med och skaffat barn med en av motsatt kön och senare kommit ut som homo och beskrivit hur de länge känt att de inte passat in och först när de tog steget ut så insåg de att de egentligen hade varit homo hela livet men konventionerna släppte aldrig fram möjligheten att definiera sig som homo.

Men om man föredrar blondiner, stora eller små bröst, muskulösa eller taniga män, vet jag inte om det finns nån forskning på. Det finns naturligtvis en möjlighet att det ligger nåt slags stöd i generna för det, men jag inbillar mig att detta inte är avgörande på samma sätt för mänskligheten som sexualiteten i sig är, och därför finns det iaf större utrymme för social miljöpåverkan i det fallet.

Det finns ju teorier om att män föredrar storbröstade kvinnor med breda höfter av rent biologiska skäl, nämligen att de signalerar att det skulle vara potentiellt bra avelsobjekt. (Breda höfter: kan föda fram barn utan komplikationer. Stora bröst: kan ge mjölk till sina barn. (Nu vet vi ju att det senare inte alls behöver hänga ihop)). I så fall kan detta vara genetiskt programmerade val som har en logisk fördel och skulle kunna ha gynnats i evolutionen.

Men jag tror nog att de mer ytliga preferenserna till största delen är socialt betingade. Det räcker ju med studier av bekantskapskretsen, klasskompisar under uppväxten osv. för att se hur starkt det sociala trycket är och kan påverka både värderingar och smak. Ju svagare kopplingen till genetiken är desto lättare är det att ändra på.

Det tydliga valet mellan att föredra det egna det motsatta könet tror jag har en stark koppling till generna medan utseende är betydligt mindre styrt av gener. Könet är grundtonen medan utseendet tillhör övertonerna.

Så gaylobbyn i USA har tilldelats rättighet att stifta lagar? Sorry, jag tror inte på det.

Då och då hör man talas om att homosexuella "botats", d.v.s. man har förmått någon att avstå från homosexuella kontakter. Det är ett påstående som starkt kan ifrågasättas.
- Har personen upphört att vara homosexuell, för att hen avstår från sex?
- Avstår hen verkligen från homokontakter? Hur vet man det? Följer man med in i sängkammaren?
- Är "boten" bestående, eller bara tillfällig?
- Var hen verkligen homosexuell, eller kanske bisexuell

Själv är jag bisexuell, men lever sedan många år i en homosexuell relation, vilket gör att omgivningen uppfattar mig som homosexuell.
 

Men att det var så nyligen som det allmänt klassades såsom det tror jag inte det var så många som viste.  

Här står det om förbudet mot att bota homosexuella. Det gäller minderåriga. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2195109/California-bans-gay-cure-therapy-lawmakers-say-want-protect-sissy-boys.html

 

Har det någon betydelse överhuvudtaget att det var nyligt? Vetenskapen går framåt fortare nu än någonsin förut så vi vet bättre nu hur saker fungerar och är än vi gjorde bara för 5 år sedan. Vetenskapliga utvecklingen sker exponentiellt...

Daily mail är en mycket konservativ tidning. Det bör vägas in när man läser sådana artiklar....

Seriös källa, tack.

Om det vore en konstruktion så har jag svårt att se att folk dom växer upp i en uteslutande heyerosexuell miljö , där man aldrig konfronteras med dessa olikheter annat än när man läser i tidningen om att nån stackare fått fängelse för sin homosexualitet överhuvudtaget skulle kunna " konstrueras" till att bli homosexuell.

Dessutom, om homosexualitet skulle vara en konstruktion, varför finns homosexualitet så utspridd bland alla världens djur?

Jag lever ut som bi, sedan 17 år, men innan gick jag och funderade länge, på hur det skulle vara
har relation med en man, och vidare in i gäng,och sex på flera.Alltså en fri relation ihop.
Det har tagit år, ofta vill man hitta boten, genen för något fel måste det ju vara tänker många..
att leva ut sin sexualitet innebär att leva fritt öppet om den man är, gör man inte det lever man under
förtryck.
Jag hade längtan till kvinnor.
 Längtade efter att få leva ut, hade en helt homosexuell relation en fin upplevelse en weekend i våras
med en kvinna. Ett tips är att kontakta RFSL ett annat är kontakter som kan förmedlas genom "cirkus Eros"
som förmedlar länkar . Att få problem med uppväxt i regnbågsfamiljer eller sin sexualitet, blir problem
när omgivningen runt omkring gör det till ett problem.
Jag kan ge rådet att leva ut, att ta steget fullt ut förr eller senare,man ångrar det inte.
 Numera bryr jag mej inte om hur annorlunda jag var, som demonstrerade som 13 åring ,med starkt
motstånd från klassen. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, att ta steget är att bli fri,
 det är ingen sjukdom,vi är alla olika och lika, stå upp för den du är