Anonym (orolig)

Äldre 10 Sep 17:34

26 svar

får inte prata eller veta hur min son mår, pappan svartmålar mig totalt

jag vet att många av er kommer säga att jag ska skylla mig själv,

jag har en son på lite över 2 år.
hans pappa har inte varit med i bilden för att nämna, han har inte brytt sig om sin son så mycket som att ens ringa och prata med honom. han har inte hållt uppe kontakten med mig alls på över ett år-
vi har tyvärr delad vårdnad då han är otroligt duktig på att manipulera och få en att tro honom-

till saken hör att jag har haft en relativ bra kontakt men farmor x,
min son har fått vara hos henne då hon velat ha honom.
jag har förklarat min rädsla om att pappan ska en dag ta sonen ifrån mig då han hotat med det när jag lämnade honom- "om du hittar någon annan tar jag pojken"

nu 2 år efter sonens födelse har jag vågat mig ut och hittat en underbar kille. vi planerar en framtid ihop.
jag har känt denna kille i 5 år så jag vet hur han är och han har i 1 år visat intresse för mig hälsat på och sakta lärt känna min son.

i fredags ville farmor x ha pojken över natt och kommande dag.
jag har tydligt förklarat till henne att jag inte vill att sonen ska träffa sin far än att vi ska vänta med det tills tingsrätten beslutar umgänge och vi hade kommit överens om att det i början skulle vara tillsamman med socialen, bara för att sonen inte skulle fara illa-

farmor x bad om en natt till och jag kände att varför inte. hon har inte varit med honom på hela sommaren eftersom hon rest hela sommaren.

sen kom det igår när jag skulle hämta min ängel så säger hon " om du kommer får du komma med polisen"

jag har ingen rätt i att träffa min son.
men hans pappa som inte funnits i hans liv kan ljuga och sätta igång en utredning om min lämplighet som mamma.
jag är så arg. så sårad och så orolig för min son.

hans pappa har inte brytt sig om sin son på två år och nu kastar han runt skit.
jag visste att detta skulle hända.
därför jag velat ha socialen med när han träffa sin son.

jag är rädd att hans ska ta sonen ifrån mig att jag aldrig kommer se honom igen.
har bett om att få prata med honom i telefon men nej,
jag vet inte om han lever de va över 48 timmar sen jag pratade med min son....

ville bara skriva av mig för att lätta på smärtan som finns i bröstet

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-12 10:38
nu har jag inte sett pojken på 4 dagar, längsta tiden han varit ifrån mig någonsin.

igår blev jag väldigt orolig för hur de går till där borta.
ringde farmor x (många ggr) hon svara efter ett tag och ger mobilen till sonen som blir hysterisk och riktigt förvirrad man hör på rösten han börjar springa runt i lägenheten och leta efter mig.
till saken är att farmor x inte svarar på min fråga gällande om jag får träffa barnet.

slutade att jag skickade ett sms om att jag kommer och badar honom och säger god natt.
åkte hem till henne hör att de e hemma men hon öppnade inte dörren, slutade med att jag polisanmälde händelsen.
jag känner nu lite skuld över detta för om på blir dömd så förlorar hon sitt jobb. hon har ett yrke där man inte kan ha blivit dömd för brott mot barn.
men sen tänker jag bara på min son och hoppas hon inser att hon får skylla sig själv.

kommer hon med förtal mot mig, håller min son borta från mig så får hon stå för allt som händer henne pga detta.

jag vill inte bråka med någon av dom men om de inte fattar va de gör så ska de få se hur stark jag är och hur långt jag är redo att gå med detta!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-13 02:28
jag älskar sverige på många sätt men detta som hände idag borde aldrig få hända...

jag va och hälsade på en vän som råkar bo ganska nära farmor x.
jag åkte dit runt 16 tiden, vi satt och prata jag åt och pratade med min advokat,
va på väg hem lite efter 19.

på vägen till bussen ser jag att mitt ex kommer med min son och hans fru, min son ropar mamma mamma men pappan stannar inte han går bara framåt, jag blev så till mig av choken av hur min son såg ut att jag ramlade ihop på marken kunde inte röra mig.

min vän ringde polisen och efter att jag lyckades sätta ihop mig och förklara vad som hänt till polisen lyckades jag ta mig till huset där farmor x bor, polisen bad mig vänta där och medan vi väntade på polisen kommer farmor x ut på balkongen med min son och säger titta mamma och min son börjar prata med mig och till komma till mig, hon sätter ner han på marken och han börjar gråta sen lyfter hon upp han igen och börjar igen att titta där är mamma. allt detta kändes som att hon ville provocera mig till att börja skrika och ge dom någon sorts rätt till deras handlingar.

jag sa inte ett ända ord till farmor x,
polisen kom och beslutade sig att gå upp och prata med dom.
slutade med att dom så gott som kastade ut poliserna och som sagt de va inte nå möjlighet för poliserna att få dom att se hur de skadar pojken min, va jag förstod så kommer polisen föra en anmälan om att denna situation skadar sonen.

Min ända tröst är att han har sin farmor där, vet att de låter konstigt men han känner henne, han är mesta delen av tiden va jag har fattat de med henne...
vilket också talat till min fördel.

i morgon kommer mycket ändras när jag sätter igång med allt, nu ska sonen min få komma hem. jag vill inte ha dumma ursäkter längre detta va barnmisshandel!!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-15 19:07
min son har börjat stamma.... *tårar*

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-18 16:31
saknar ihjäl mig, men jag ska få hem pojken i morgon om inte pappan bryter mot de vi kom fram till idag!! yeeeeyyyy!!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-26 01:43
hej igen, nu har pojken min varit hemma i snart en vecka.

jag är både lycklig och i miljoner bitar.
förra veckan hämtade vi min son, när jag såg honom hade han blåmärken i ansiktet och det jag fick höra gick inte ihop med gamla och nya blåmärken, slutade med att vi hamnade på sjukhuset och de gjorde anmälan om misshandel.

pappan får nu inte komma nära min son...
oron finns att han dyker upp men det är inte min största stress...

min älskade pojke va borta i nästan 2 veckor och nu säger dom att han blivit misshandlad. lägg till förvirringen han känner mot mig, han har sett mig men jag har inte kunnat hämta hem honom, vem vet va de sagt till honom medan han va där..

nu är det så att han inte vill va med mig så mycket på kvällarna... jag vet att de är normal reaktion på det som hänt men de gör så ont. han ska kunna bli tröstad av sin mamma som han alltid blivit, han ska inte va förvirrad eller ha ont i kroppen.

vart tog hans rättigheter vägen??

Anonym

Äldre 11 Sep 18:16

#11

Anonym (Polisen) skrev 2012-09-11 12:48:14 följande:

När min dotters pappa behöll henne så sa socialen att jag skulleåka dit med polisen om jag inte fick tillbaka henne direkt. Vi har oxå gemensam vårdnad men hon har sitt boende här.

Säkert men nu går det inte till på det sättet, polisen får inte gå in där och bara bära ut barn hur som helst, de får gå in och titta och prata men de får inta ta med folk utan att ha beslut på det.

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 12 Sep 10:11

#12

Anonym (Polisen) skrev 2012-09-11 12:48:14 följande:

När min dotters pappa behöll henne så sa socialen att jag skulleåka dit med polisen om jag inte fick tillbaka henne direkt. Vi har oxå gemensam vårdnad men hon har sitt boende här.

de har planerat detta i för hand. deras oro anmälan till soc va så dåliga att till och med socialen sa att de inte finns några större skäl för oro, de att de ända som lät dåligt va att pojkens armbåge gick ur led för 2 veckor sen.

att armbågen gick ur led va inte misshandel utan han har bara väldigt lätt för det. 2 ggr har det redan hänt.
ska hämta papper från läkaren så efter det är det löst kan man säga.

men om pappan inte låter mig träffa pojken kommer jag anmäla honom för det. sen ska jag anmäla dom för förtal.

Anonym

Äldre 12 Sep 10:13

#13

Varför har du undanhållit barnet från pappan? Det låter inte riktigt bra att skapa problem mellan barnet och pappan.

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 12 Sep 10:24

#14

Anonym (Polisen) skrev 2012-09-11 12:48:14 följande:

När min dotters pappa behöll henne så sa socialen att jag skulleåka dit med polisen om jag inte fick tillbaka henne direkt. Vi har oxå gemensam vårdnad men hon har sitt boende här.

polisen sa igår att även om dörren står öppen så får jag inte gå in om de inte bjuder in mig för då kan jag få stora problem och med all sannolikhet förlora vårdnaden.

polisen brukar inte rycka in om man inte är väldigt orolig för att barnet far illa.

jag vill inte åka och hämta min son med polisen ändå jag vill inte skada min son, hans pappa och farmor x har utsatt honom för nog mycket skada

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 12 Sep 10:42

#15

Anonym skrev 2012-09-12 10:13:48 följande:

Varför har du undanhållit barnet från pappan? Det låter inte riktigt bra att skapa problem mellan barnet och pappan.

jag har inte undanhållit barnet, vi väntade på att komma till tingsrätten för att få umgänget beslutat samt att de skulle va bevakad umgänge då pappan inte sett sonen på 1 år, och innan dess va det oxå ett år,
jag ville inte att min son skulle bli på tvingad att va med sin pappa och sen att pappan hotat att ta sonen ifrån mig..

och här ser man han fick sitt tillfälle och han tog det.

Anonym (viktigast??)

Äldre 12 Sep 16:08

#16

Vad är det för konstigt land där barn kan skiljas från sin vårdnadshavare, skiljas från sitt hem, skiljas från barnets trygghet och rutiner och förskola utan att det är olagligt bara för att en pappa har GV trots att han inte träffat sitt barn mer än några enstaka gånger.

Vem skyddar Sverige här? Barnet eller pappan?

Anonym

Äldre 12 Sep 18:52

#17

Anonym (viktigast??) skrev 2012-09-12 16:08:16 följande:

Vad är det för konstigt land där barn kan skiljas från sin vårdnadshavare, skiljas från sitt hem, skiljas från barnets trygghet och rutiner och förskola utan att det är olagligt bara för att en pappa har GV trots att han inte träffat sitt barn mer än några enstaka gånger. Vem skyddar Sverige här? Barnet eller pappan?

Ja vad tycker du själv?

Anonym

Äldre 12 Sep 19:53

#18

Anonym (viktigast??) skrev 2012-09-12 16:08:16 följande:

Vad är det för konstigt land där barn kan skiljas från sin vårdnadshavare, skiljas från sitt hem, skiljas från barnets trygghet och rutiner och förskola utan att det är olagligt bara för att en pappa har GV trots att han inte träffat sitt barn mer än några enstaka gånger.

Vem skyddar Sverige här? Barnet eller pappan?

De skyddar pappan för barnet är ju inte viktigt.

TYDLIGEN

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 15 Sep 19:06

#19

lagarna ska skydda barnen inte föräldrarna, jävla skit högs lagar.
de är ett känsligt läge säger man till mig, ja fan, jag ser det som att de e barnmisshandel att låta pojken va kvar hos pappan som bara lyst starkt med sin frånvaro sen pojken föddes, vill jag skria rakt ut och att TA UT MIN SON!!!!

Anonym

Äldre 15 Sep 19:24

#20

Anonym (orolig) skrev 2012-09-15 19:06:43 följande:

lagarna ska skydda barnen inte föräldrarna, jävla skit högs lagar.
de är ett känsligt läge säger man till mig, ja fan, jag ser det som att de e barnmisshandel att låta pojken va kvar hos pappan som bara lyst starkt med sin frånvaro sen pojken föddes, vill jag skria rakt ut och att TA UT MIN SON!!!!

Lagen skyddar ju barnen. Pappan och farmor hävdar att barnet far illa hos dig, alltså har pappan laglig rätt att hålla kvar sitt barn hos sig för att skydda barnet.

Anonym (Varit)

Äldre 16 Sep 21:18

#21

Kör på du. Berätta din historia. Va ärlig om allt. Kontakta advokat, gå till soc. Lär dig av misstagen. Tänker på dig men som sagt vi som lämnar männen är ju dåliga och det snackas alltid skit bakom ryggen. Alltid hur bra du än kommer bra överens med henne. Utländska män och familj är helt annorlunda. Jag lärde mig men det tog tid. Var så jävla naiv va jag.

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 18 Sep 16:31

#22

Anonym skrev 2012-09-15 19:24:30 följande:

Lagen skyddar ju barnen. Pappan och farmor hävdar att barnet far illa hos dig, alltså har pappan laglig rätt att hålla kvar sitt barn hos sig för att skydda barnet.

min son far inte illa hemma jag är inte en super mamma men det är bara rena skiten, jag ÄR STOLT över att jag är den mamman jag är. Jag valde att ta bort tv:n när sonen föddes för att jag och han skulle få en nära relation och att han inte skulle ha tv:n som barnvakt medan jag städad eller laga mat. jag ville ha han med i allt. nu ser jag absolut inte ner på er som låtit era barn titta på tv. min son har som liten fått titta på tecknat via dator nån gång i veckan idag får han titta på barnkanalen och film men jag är flerspråkig och därför väljer jag att han tittar på engelska filmer, svenska språket kommer han alltid att lära sig..
Jag vill BLI BÄTTRE i områden jag själv känner att jag behöver förbättra mig på, tex då min son hoppar och far och håller på att göra illa sig, att jag då kan vara lika pedagogisk som annars och prata med honom istället för min panik artade "NEJ!!!"

min önskan är att jag kanske inte ska vara så överbeskyddande, okej jag vet att pojken har tendens att snubbla på sina egna fötter och är väldigt blyg av sig men jag vet att jag inte är perfekt...
SOM alla mammor som är NÅGOT självkritiska så vet jag att det finns plats för att bli bättre.

Jag är en mamma som tänker först på barnets bästa.
Jag "dejtade" min kille i ett år för att de skulle vara tryggt för min son jag tänkte inte på mig själv.
Så om jag sätter paus på mitt kärleksliv/ sexliv från de att jag gjorde slut med pappan tills juni detta år så är jag en väldigt överdrivet eftertänksam mamma...
Jag vill ABSOLUT inte ha killar som springer ut o in i min sons liv. han ska inte behöva ha de så. detta bestämde jag mig för innan han föddes, min kille tycker så pass mycket om mig och min son att han väntade i 1 år på mig- på att vi alla va bekväma och redo för att dela våra liv ihop....

jag har redan själv bett dagis samt bvc att höra av sig ang allt detta till socialen, samt lämnat in alla läkemedelslistor ang. mig och min son. jag har INGET att dölja. Jag har varit HELT själv med min son igenom hans kolik och de har först nyligen blivit så att jag lämnat sonen ensam till farmor. (det har känts tryggt och pojken har mått bra av det, en orsak är att han ska få vara trygg men utan mig, att han ska se att jorden inte går under utan mig)

mina val som jag gjort ang min son kan inte kritiseras när man tittar på orsakerna till varför jag gör de ja gör.
och om jag inte blivit anmäld av farmor x och pappan skulle det ALDRIG vara någon som skulle göra det- jag har inte hört negativt om min uppfostran eller behandling av min son än enda gång. (bortsett min vän som har bakteriefobi hon tycker att man ska tvätta händerna på barnen konstant och med handsprit, sen att jag inte säger så mycket om lite bakterier stör henne enormt. min son använder sig av snuttefilt istället för napp.)
till er som nu vill hoppa på kan jag bara säga att viss mängd av bakterier är nyttigt för barn de är så de får ett starkt immunförsvar, ingen av er kan komma och säga till mig att man ska städa med klor eller liknande. att tvätta händerna före och efter mat eller när man kommer hem är en normal del av livet. duscha och tvätta rumpan efter blöjbyte är en solklarhet.

Anonym (Polisen)

Äldre 20 Sep 10:27

#23

Jag tycker att du verkar vara en underbar och smart mamma! Hur går det för dig? Har pojken kommit hem?

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 26 Sep 01:54

#24

Anonym (Polisen) skrev 2012-09-20 10:27:28 följande:

Jag tycker att du verkar vara en underbar och smart mamma! Hur går det för dig? Har pojken kommit hem?

tack, jo pojken är hemma.. livet är inte det samma längre, min stackars pojke mår dåligt, han kan inte yttra sig om vad som hänt men man märker av att det inte varit bra.

pappan är anmäld för misshandel av pojken och får nu inte komma i närheten av sonen.
soc påstår att de gjort allt som de ska, även om jag sagt att min son kommer råka illa ut med sin pappa.

min son, mycket av hans glädje är borta. hans blick är allvarlig orolig och fundersam.
från att ha varit mammas lilla pojke som aldrig vill lämna mig, har han nu svårt att låta mig vara nära.
han är så förvirrad och sårad...

jag är så ledsen, känner sådan skuld, allt känns så hopplöst just nu.

(vet att de är svårt att följa med i de jag skriver men tyvärr fungerar inte min hjärna som den brukar...)

Lilla Morran

Äldre 26 Sep 06:35

#25

Usch vad tufft för er! Har svårt att förstå att det får gå till så här i Sverige... Ge din son tid. Han har tillbringat hela sitt liv med dig, du är fortfarande hans fasta punkt i tillvaron, men nu har han varit med om någonting traumatiskt som påverkar honom negativt. Fortsätt krama, vara nära och engagera dig - han kommer tillbaka till dig!

sirisdotter

Äldre 27 Sep 22:27

#26

Anonym (viktigast??) skrev 2012-09-12 16:08:16 följande:

Vad är det för konstigt land där barn kan skiljas från sin vårdnadshavare, skiljas från sitt hem, skiljas från barnets trygghet och rutiner och förskola utan att det är olagligt bara för att en pappa har GV trots att han inte träffat sitt barn mer än några enstaka gånger.

Vem skyddar Sverige här? Barnet eller pappan?

Det är exakt likadant om mamman har ensam vårdnad - varken polis eller soc åker och hämtar tillbaka barnet - eventuellt när polisen fått en dom betr. verkställighet av vårdnad, vilket tar tid.

får inte prata eller veta hur min son mår, pappan svartmålar mig totalt

INNEHÅLL