Anpassningar för "duktiga" barn i förskoleklass.

Tack för svaret Noran!

Anne69: Jag vet inte om jag förstod logiken i ditt inlägg, men eftersom sonen behöver träna sin motorik, är jag naturligtvis glad att de gör det i skolan. Bara för det tycker jag inte att han ska behöva "avvakta" i svenska och matte.

Varför fick han inte börja ettan på en gång??? Det är inte obligatorisk att gå förskoleklassen .... Om det var mitt barn skulle h*n börjat ettan på en gång

Cosinus : så långt förstår jag väl men man känner sitt barn ganska väl , och om fröknarna tycker samma , är det väl bara bra att han börjar ettan ...

Lili78: Jag tror absolut att det hade "funkat" för just min son att börja ett år tidigare, men jag tror att det är bra att leka så länge som möjligt och min son älskar att leka. Dessutom skulle han få gå i en annan klass än bästisen. Sedan kanske han skulle tycka att det är trist att alltid vara yngst och få göra saker sist. Dessutom skulle han kanske inte passa in där heller... han är i flera avseenden ungefär två år före. Och hur det ser ut om ett par år till vet vi inte (går fram ytterligare/stannar av/?).

Tack för alla ytterligare svar.

Jag har en dotter som går i förskoleklass och läser och räknar lika bra som din son, tror jag. Hon har nu klagat en längre tid på att det är för lätt men får tyvärr inte de utmaningar hon behöver i skolan.

Detta för att personkemin mellan henne och läraren inte är som den borde och dottern då vägrar att visa vad hon kan får hon snällt foga sig i vad resten av klassen gör, bortsett från lite extrauppgifter då.

Skolan säger att de är rädda att ge henne för svåra saker, de vill se att hon kan grunderna först och dottern säger att hon inte vill göra så enkla saker och vägrar helt.

Det är helt klart inte lätt att börja skolan!

Här var pedagogerna tydliga med att f-klassen inte hade något att göra med att lära sig läsa, skriva och räkna. Det var såklart en bonus om barnen lärde sig det, men fokus på nollan var helt och hållet att få ihop klassen som grupp, att alla skulle känna sig trygga på skolan, lära sig en repertoar av lekar, lära känna skolgården, personalen, var toaletterna finns, hur man äter i matsalen, hur man har gympa etc etc. 

Nollan var rätt så jobbig för min son som ligger långt före akademiskt men inte alls lika långt före känslomässigt och som har svårt för i synnerhet traditionella pojklekar. Jag tyckte att pedagogerna gjorde ett jättebra jobb med att arbeta med klassen. Nu när de går i ettan är det en lugn och harmonisk grupp (även min unge som funkar SÅ mycket bättre i skolan med ett mer tydligt schema och mycket mindre fri lek) och de kan fokusera på inlärningen. 

Nu råkar min son kunna läsa fullständigt flytande - han läser utan problem undertexterna på tv, han läser och förstår texterna i tex illustrerad vetenskap och han plöjer en lassemaja bok på två timmar. Än så länge tycker han att det är nöjsamt att allt är lätt och att det är roligt att klippa apor och drakar på svenskalektionerna, men vi är lite bekymrade för att han inte kommer att få lära sig hur man pluggar iom att allt är så lätt. De har individuellt anpassade läsläxor men jag tror ärligt talat inte att pedagogerna riktigt har fattat hur bra han läser ännu. Vi håller så mycket som möjligt av stimulansen uppe hemma och berömmer honom för tex hur mycket hans handstil förbättrats på bara någon månad i skolan. 

Vi avvaktar lite och ser, och tar upp det på kvartssamtalet senare i höst om det inte funkar.  

Skolan handlar inte bara om akademiska framgångar på lågstadiet utan minst lika mycket om att fungera i den grupp man hamnar i. 

Kutiom: Hoppas verkligen att ni kan ha en bra dialog där. Verkar inte så lätt. Det handlar inte bara om hur lätt barnen har för inlärning, utan också mycket om psykologi. Jag tror att min son är ganska känslig för att sticka ut och vara annorlunda, så om det bara skulle vara han som får annorlunda uppgifter så vet jag inte om han skulle bli positiv till det.
Jag känner mig för övrigt ganska tveksam till mycket av det där med "steg", "grunder" och "moment" som man absolut inte får hoppa över. Tror att man kan lära sig mycket utan en genomanalyserad och kontrollerad pedagogik. Det kanske är viktigare för de barn som behöver lite mer tid för att lära sig?

Tygtiger: Alla skolor/lärare är tydligen väldigt olika. I sonens förskoleklass är det mycket planerade lektioner. Jag skulle själv föredragit om det varit mer lek.
Jag tror att det är viktigt att alla får lära sig relativt tidigt i skolan (på ett åldersadekvat sätt) att ibland behöver man kämpa och öva för att lära sig - inom alla områden, inte bara ett.

Jag kan bara hålla med om att det där med grunder m.m. är struntsaker. Då förskolan ska vara en introduktion till skolan har jag förstått det som att de inte aktivt tränar vare sig räkning eller läsning, finns inga krav på att denna kunskap ska finnas hos barnen vid den riktiga skolstarten. Att då kräva att barnen visar upp att de kan räkna till tio innan de får svårare uppgifter är rent löjligt.

www.stephanietolan.com/is_it_a_cheetah.htm - denna liknelsen tyckte jag om, tragiskt sann!

Prata med hans lärare i förskoleklassen om hur han tycker att det är på lektionerna. På något sätt borde läraren kunna ge honom lite extramateriell så han inte tycker det är tråkigt. Som andra skrivit kanske han kan få gå med någon annan högre klass vissa lektioner för lite mer stimulans.
I den åldern är det viktigt att fånga upp intresset för skolan för att de inte ska tappa intresset för skolan. Att hjälpa elever som har svårt är mer självklart i skolorna, att hjälpa elever som är mer framåt är inte lika självklart i skolorna men borde absolut vara det! Det heter ju så fint att undervisningen ska vara individuell....