Jag och min man har kommit fram till att vi vill adoptera men har en del problem frågor. Mannen börjar bli lite gammal så det börjar bli för sent och kostnaderna för adoption känna jobbiga. Därför har vi funderat på om det vore enklare och smidigare och billigare att bara åka till något lämpligt land och försöka adoltera där genom de mokala myndigheterna?? Någon som har erfarenhetcr om det?
Svaret är enkelt, DET ÄR FÖRBJUDET! Enda sättet om man inte har STARK anknytning till ett annat land är att gå genom en av våra adoptionsorganisationer. Vad gäller åldern så anser de flesta utedare på den svenska socialtjänsten, familjerätten (där ni måste göra en utredning för att få medgivande till att adoptera ett eller flera barn) att man inte får vara äldre än 43 år när ansökan lämnas in. Men ALLA har rätt att bli utredda.
Mitt tips är att kontakta familjerätten i er kommun IDAG (ring växeln) höra vad de säger! LYCKA TILL !
Du menar att ni ska försöka adoptera ett barn utan att ha medgivande från de svenska sociala myndigheterna? Det går inte. Ni kommer inte att få något inresetillstånd för barnet i Sverige.
Handen på hjärtat, vilken utländsk myndighet tror du skulle släppa iväg ett barn till ett annat land på så lösa boliner?
Man kan få medgivande att adoptera enskilt om man har stark anknytning till något land. Även i dessa fall är det inte så lätt. Det beror lite på vilket land man söker barn ifrån och vilka kontakter man har i landet, men det är l¨ngt ifrån säkert att man får något barn ens då. Sanningen är att det är ont om adopterbara barn och massor av adoptionsorganisationer konkurrerar om de barn som finns. Tror du inte att de har kartlagt alla tänkbara adoptionsmöjligheter?
En av svårigheterna när man adopterar enskilt är att bedöma adoptionsprocessens juridiska tillförlitlighet. Av den anledningen måste man ha MIA:s tillstånd till enskild adoption.
Om man har medgivande, MIAs tillstånd och bra kontakt i ett land kan det gå. Men bara då.
Ursäkta att jag hoppar in i tråden så här långt efter sista inlägget. Det går att adoptera på egen hand i ett annat land, men då måste ni anses vara boende i det landet. Har själv genomfört en adoption i ett annat land med hänvisning till medborgarskap där, utan att ha gjort någon medgivandeutredning i Sverige. Så här står det i lagen:
Lag (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption,
3 § Beslut om adoption som meddelats i främmande stat gäller här i riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades samt, i fall då adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, adoptionen godkänts av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan även i annat fall förordna, att ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket.
Det finns ett gammalt prejudikat från 70-talet som antyder när man anses som boende i ett annat land, men Skatteverket kan nog svara på det. Det är en del jobb med att förstå den juridiska processen i det andra landet m.m. Det kan kosta en del pengar och finnas fler osäkerheter att försöka adoptera på egen hand. Har ni någon anknytning till något lämpligt land? Är ni svenska medborgare?