Jag är rökare - fråga mig vad du vill!

Har du funderat på att börja snusa istället? Det är inte helt bra det heller men absolut bättre och det luktar inte lika äckligt.

Det syns inte heller så då slipper du känna dig som en andra klassens medborgare, om du nu ser det som ett problem.

Ja, precis, jag upplevde också att det mentala var det svåra, jag gled ner i en depression när jag slutade, kanske för att jag hade haft den liggande latent så länge och "botat" mig själv med nikotinet som tydligen ska kunna ha en sån påverkan, på något vänster på signalsubstanserna i hjärnan så när jag slutade så rubbades den balansen som jag själv byggt upp, men som min sambo sa, det är bättre att bota en depression med riktig medicin som inte samtidigt dödar dig, än att du långsamt begår självmord samtidigt.
Och det hade han ju rätt i. 
Men jag tror också att det handlade om att allting hände så fort då, på mindre än ett dygn fick jag min diagnos och slutade röka, hjärnan hängde inte riktigt med.  
Men hur tufft det än var, så var det bara en period av livet, det går över även det mentala, jag tror det hjälper om man har stöd av så många som möjligt, och i det avseendet är jag priviligerad.

Jag förstår att du tänker så, att du ska unna dig en cigg, precis så tänkte jag också, jag skulle unna mig när jag hade gjort något jobbigt, som att dammsuga kåken, jag unnade mig när jag blev glad för att fira, jag unnade mig när jag var ledsen och något var jobbigt, för jag förtjänade trösten tyckte jag då, jag unnade mig en cigg innan jag presterade för att peppa mig själv, jag unnade mig en cigg för att jag var trött, jag unnade mig en cigg när jag pratade i telefonen för att jag var social, osv........ja du hör, till slut blev det väldigt mycket unnande varje dag.
Det var när en vän som är psykolog hörde mig säga att jag skulle unna mig en cigg som hon reagerade och sa att hon tyckte det lät konstigt, för som hon sa, du unnar dig ju inte egentligen, du straffar dig själv och ägnar dig åt självskadebeteende varje gång du tar en cigg.
Jag tyckte hon var knäpp och inte förstod, men det där stannade kvar hos mig, för nånstans visste jag att hon hade rätt, det var min kropp jag gjorde illa, den kroppen som jag förväntade mig skulle ställa upp på allt jag krävde av den, men jag var inte villig att ta hand om den på ett sätt som gjorde att den orkade det, istället misshandlade jag den, många gånger varje dag. 
Idag vet jag bättre, om jag vill att min kropp ska kunna prestera så måste jag ta hand om den. 

När jag slutade röka så gav jag mig själv belöningar i form av att få gå på spa och bli behandlad, det kunde vara massage, ansiktsbehandling eller något annat liknande då och då.
För om jag tidigare hade haft råd med cigaretterna så hade jag också nu råd att kosta på mig det och det var jag värd.
Idag har jag utökat det till att åka på kryssning nån gång om året också, den veckan släpper jag på alla måsten och bara skämmer bort mig själv med vad jag vill...........utom cigaretter. 
Jag kommer aldrig mer dra ett bloss och vet du idag känns det helt ok.                  

Ja, om jag ger mig på ett försök att sluta röka så kan det mycket väl bli snus istället. Redan idag händer det att jag snusar om det är tillfällen då jag absolut inte kan röka under lång tid, exempelvis en längre flygresa på väg på semester. Det allra bästa vore ju dock att bli av med nikotinberoendet helt.

Funderar du någonsin på om dina barn började röka för att du rökt när de växt upp?

3. De röker ju hemma (vi röker alla utomhus så klart) men jag undviker att röka tillsammans med dem. Vill inte att rökningen ska förknippas med en "mysstund". Däremot händer det att vi röker tillsammans om vi är iväg på någon resa eller efter att vi gjort något tillsammans (t ex gått på bio).

Känns det inte jobbigt att se sina egna barn röka? Eller det kanske är de som ska tycka det är jobbigt. Jag känner mig inte bekväm med att röka inför mina föräldrar ens idag fast jag är 27 år.....

Jag vet att tråden är gammal men vill ända fråga lite, jag röker bara ibland när jag är ut och går eller i bilen tex och då röker jag alltid handsfree, alltså har ciggen i munnen hela tiden och blåser ut genom näsan, vet inte hur vanligt det är men tycker om att ha ciggen mellan läpparna och tycker även om när jag ser folk som röker när dom använder telefonen och liknande, brukar du röka på detta vis ?

Hej !

Tack för ditt svar, måste bara få fråga lite till, brukar du röka i bilen, har börjat med att tända en cigg en stund innan man är framme och det ger en lugn att få ha en cigg mellan läpparna, vågar man ställa mer intima frågor till dig också ?

Med vänlig hälsning, "handsfree"

Jag är rökare - fråga mig vad du vill!

Många har åsikter om oss som röker. Många tycker att det "bara" är att sluta, men för alla är det inte så lätt som det verkar. Det skapas fler och fler rökförbud ute i samhället och det tycker jag är bra, men ibland känns det som om debatten blir skev och vi ses som en andra klassens medborgare. Vi vet att det är farligt att röka och att det förr eller senare leder till sjukdomar, så det behöver ni inte upprepa som ett mantra. Men kanske finns det några frågor som gör att förståelsen ändå kan öka för oss som fortfarande inte klarat av att sluta röka. Fråga på!

Jag är en av dom som VET, även om jag inte än ligger för döden och gör mina behov i en blöja.
Jag har KOL, jag vet hur det är att vara livrädd (bokstavligt) för en lunginflammation, jag vet hur det är att ha lufthunger, jag vet hur det är att inte kunna arbeta mer.
Jag vet hur det är att leva med förstorat hjärta.  
Jag vet hur det är att sova varje natt med uppallade kuddar i halvsittande position.  
Jag vet hur det är att vakna varje morgon med en slem i mina luftrör som om jag hade varit på en riktigt rökig fest kvällen innan, trots att jag nu varit rökfri i snart 8 år.
Jag vet hur det är att hosta igång mina lungor varje dag.   
Jag vet hur det är att börja varje dag med en halv frukost bestående av mediciner.
Jag vet hur det är att inte orka gå uppför en backe eller trappa utan att svettas och flämta.
Jag vet hur det är att träna varje dag för att hålla sjukdomen stången.
Jag vet hur det är att ha bensår som inte läker pga dålig blodcirkulation.
Jag vet hur det är att pga följdsjukdomar ha ökad tillväxt samt cystor i vänsterbenet vilket gör att jag haltar och inte kan röra mig obehindrat.
Jag vet hur det är att vara rädd för människor med förkylningar, för en förkylning kan ge lunginflammation, som i sin tur kan ge ytterligare försämring av min syresättning i värsta fall leda till död. En enkel förkylning.
Jag vet hur det är att se oron i mina barns ögon, kanske det värsta av allt.
Jag vet hur det är att vänta på en fruktansvärd död och planera för att själv ta livet av mig för att slippa dom plågorna när det blir dags.

Jag VET att det är sant att det är förvisso svårt till och med mycket svårt att sluta röka, men att det är svårare att fortsätta leva som rökare.

Sluta, bara sluta, kosta vad det vill, för priset för att inte sluta kommer vara högre, innan du hamnar där jag har hamnat, du vill inte hamna här.
Läs inlägget jag citerade en gång till och mitt inlägg, printa ut och läs det varje gång du vill ta en cigg.
Bryt mönstret, visa dina döttrar att det går, så att inte dom heller behöver hamna här.