Mina familj vill inte att jag ska få barn!

De har rätt.
Var ska ni bo med bebisen?
Hur ska ni försörja er?

Det låter ju helt vettigt att skaffa ett hem och jobb först.

Jag förstår nog inte ens varför det här är en fråga...? Det är väl självklart att du bör ha bostad och ekonomi först. Menar du att din familj ska försörja dig och ditt barn, och tycka det är en bra idé? Vill inte vara otrevlig, men jag förstår verkligen inte...

Jo, självklart.

Vi hittade lägenhet, allt var fixat, men i en annan stad än där min familj bor, så det gick dom absolut inte med på.
Hans familj erbjöd att vi kunde bo hos dom tills vi har fixat lägenhet annars om det tog för lång tid.
Jag söker jobb aktivt och är ingen latmask så jag kan tänka mig att jobba in till den sista dagen innan födseln, eller plugga distans på universitet.
Men alla övriga grejer, som största bröllopet, det va en lägenhet mitt i stan, vi ska ha en ny bil, allt det skitsnacket..?

Nej ni behöver inte allt de nämner men ni behöver lägenhet och du behöver vara anställd 240 dagar innan födsel om du ska få någon föräldrapenning värd att ens prata om. Att vara student hjälper dig inte. Har din men tillräckligt hög inkomst att försörja dig och ett barn?

Varför har dina föräldrar en talan om vart nu bor?

Varför så bråttom?

Det är ju ett måste att ha en lägenhet om vi ska ha barn, vi kan ju inte uppfostra ett barn på gatan..
Men är det verkligen rätt att jag MÅSTE bo inne i stan. MÅSTE ha en universitetsexamen, fast anställning, hela paketet som jag egentligen borde ha vid 25-30 års ålder?
Jag har inte bråttom på det sättet, men det är något vi vill...
Varken jag eller min man har haft det lätt hemma under vår uppväxt och vi känner att vi vill bilda vår egna familj.

Mitt problem är att jag självklart älskar min familj, men dom arbetar emot mig hela tiden.
Jag ville ha lite mer råd av dom, än attacker.. Jag har redan gjort 2 aborter hittills trots att jag varit skyddad med p-piller. Jag har velat behålla båda gångerna men just för familjen har jag gjort abort..

Allt jag menar är att vi har alldeles för höga krav. Vi får inte utbilda oss inom vad som helst heller, utan det måste vara ingenjör eller advokat nivån.. Det funkar inte med sjuksköterska eller polis..

Allt e bara så jobbigt och jag vet itne om mitt psyke klarar en till abort om det hände igen..
dem 2 aborterna hände under 9 månaders tid..

Ni är myndiga och bestämmer själva. Stå på er och skit i familjens krav. Sen får man hyfsat bra föräldrapenning även om man inte har jobbat. Sen att det är att föredra att ha jobbat innan är en annan sak.

Jag vet bara inte hur jag ska prata med familjen. Jag vill inte att et barn ska födas med hat och omringad av problem. Jag vill ju att mina barn ska få umgås med sina morföräldrar och inte vara hatade av dem..
 
Jag vet inte hur jag ska ta upp detta med familjen bara...
Funderar på att sluta med pillerna och låtsas att jag tagit dom, och sen leka chockad i 5e månaden.. låter så himla sjukt.. men endå ett alternativ

Att skaffa jobb (du behöver jobba ett visst antal dagar för att få ut fullständig föräldrapenning) och egen bostad låter som en rimlig idé tycker jag. Högavlönat jobb och bil är knappast ett måste för att kunna ha barn. Dessutom, det passar ju inte alla att plugga vidare liksom. Era familjer vill säkert bara ert eget bästa även om ni inte känner det. 

Jag skulle rekommendera att ni funderar vad ni verkligen vill. Varför är det viktigt för er att försöka få barn nu? När ni känner er säkra på varför ni vill bilda familj och när ni tror att ni kan klara det ekonomiskt så kan ni öva på vad ni ska säga till dem med ett tydligt "jag" budskap.
t.ex.
när ni säger ...
så känner jag/vi att ... 
följden blir att jag/vi ...
jag/vi skulle önska att ni ... 

Så skulle jag gjort i alla fall :)
Lycka till!
/F 

en bra början är ju att skaffa jobb och möjlighet att försörja ert barn..............

Att dina föräldrar sätter höga krav kan bero på att dem vill att ni ska vänta. Kanske lever dem också kvar i tiden där man var gifta innan man skaffade barn och sen har dem ju faktiskt varit i er ålder en gång!

Att flytta hemifrån INNAN ni börjar planera barn ser jag som en självklarhet med facit i hand. Dina föräldrar känner stress och press över att du planerar att starta familj i DERAS hem (ditt också såklart, hoppas du förstår hur jag menar). Och du kommer att känna stress och press över att vara bosatt i ditt flickrum utan möjligheter att få vara egen.

Tänk på att du måste ha jobbat nästan ett år för att få högre föräldrapeng. 

Vill din pojkvän detta lika mycket som du och hur länge har ni varit tillsammans? Sätt det som ett mål att flytta hemifrån (och JA, ni är vuxna nog att SJÄLVA bestämma vart ni ska bo!). Hur mycket du än längtar så lura inte på någon graviditet. Att skaffa barn är alltid en självisk handling, men försök ge ditt barn de bästa förutsättningarna i alla fall.

Hur mycket man än längtar så går det att vänta något år och få njuta ordentligt av allt istället för att oroa sig för bråk, vart man ska bo, hur man ska ha råd o.s.v.

Lycka till med allt! 

Det är ju helt fantastiskt att ni känner att det är dags för barn. Det finns ju många som är strax över 30 som inte känner sig mogna nog trots att de har allt man kan önska sig och lite till men....

I dagsläget har vi en viss samhällsstruktur som ställer vissa krav på oss. En av de största gåvorna man kan ge sig själv och sina barn är frihet och valmöjligheter. Om du och din man får barn nu så kommer det kanske ta ca 2 år innan du kan gå ut i arbetslivet. Då kommer du inte vara värd nånting på arbetsmarknaden(jag är själv chef och har rekryterat flera 100 medarbetare de senaste året så jag vet vilken konkurrens som finns) få ett lågavlönat arbete, troligtvis mycket oregelbundna arbetstider och troligtvis ingen fast anställning.

Om du börjar läsa istället efter barnet är fött så är ju det bra. Då bygger du en plattform men då ska du också veta att du kommer ha samma ekonomi som du har under föräldrarledigheten  från och med nu och ca 5 år framåt.

Det är inte särskilt viktigt att ha mycket pengar men det är väldigt skönt att inte behöva oroa sig för hur det ska gå runt. Det är väldigt skönt att inte alltid behöva säga nej till sina barn för att man inte har råd. 
Du säger att både du och din kille haft det ganska tufft. Varför inte då bara avvakta tills ni båda har bestämt er för hur ni vill bygga ert liv?

Kanske ska det börja med ett barn? eller så ska ni läsa....eller så ska ni skaffa bra jobb.  Ni ska såklart köra på det som funkar för er men som det låter så skapar ni än oerhört tuff tillvaro för er själva om ni fullföljer er "barnplan"

Mitt råd - Is i magen, ta ett steg tillbaka och fundera på vart ni vill vara om 10 år och hur ni på smartaste sättet ska ta er dit. 

en vill jag även passa på att säga att i samband med att du flyttar hemifrån så kommer navelsträngen till din familj klippas och det låter som om det vore sunt. Du är din egen person, din familj kan ge dig råd men du bestämmer själv !