När var era barn mogna att somna själv?

min son kunde somna själv vid 6 veckors ålder
min dotter var 14 månader när hon kunde somna själv 

Oftast tar det tio minuter för dottern att somna. Då sitter jag gärna där och sjunger så hon slipper somna själv. Är hon "babblig" kam jag gå iväg en stund och komma tillbaka efter stund och se om hon är redo att sova. Hon är 2 år.

Vår son har just börjat somna själv, han blir 3 år om 2 månader...periodvis har han kunnat somna själv tidigare också, men aldrig så som han gör nu och den här gången tror jag att han inte kommer att växla tillbaka till tidigare godnatt-rutiner som att vi sitter kvar tills han somnar utan han verkar (hittills iaf) fixa det lugnt å tryggt nu!

Vår dotter var mellan 2-21/2 år (minns inte exakt ålder längre). Vi låg bredvid henne varje kväll men somnade alltid eftersom det tog så lång tid trots uppenbar trötthet och noll dagvila. Vi bestämde en kväll att lämna henne för att se om det gick. Vi låg bredvid kort och berättade sedan att vi skulle göra något och komma tillbaka efter en kort stund vilket vi också gjorde och då sov hon nästan alltid. Efter 10 minuter istället för en timme eller något sådant som det brukade ta.  Hon var aldrig ledsen eller protesterade så jag tror hon var redo men visst påverkade vi det hela till viss del. Vi hade kunnat fortsätta som vi gjort tidigare att ligga bredvid och somna själva men eftersom det tog så lång tid varje gång men vi valde en annan väg. Hon fick dessutom mer sömn. Mysigt att somna varje kväll vid 19.00 var det inte. Det gav bara problem. Efter det har hon i stort sett somnat själv varje kväll, annars har vi givetvis stannat men låtit bli att ligga bredvid och låtsassova vilket inte behövs. Vi är hellre ärliga med att vi faktiskt inte ska sova nu men stannar om hon känner sig trygg med det. Myser gör vi innan sovdgs. När de lägger sig i sängen vill de bara sova, varför ska vi sitta där och titta på dem när de somnar när det inte ger dem något? Vi pratar, läser och gosar innan de lägger sig i sängen. Ligger de i sängen vill de bara sova som sagt och har inget behov av en förälder närvarande. Vårt andra barn somnade på egen hand redan som spädbarn (det var absolut inget vi försökte påverka) men hade  perioder både då och senare när han behövde en förälder närvarande och då fanns vi givetvis där. Trivs barnet med att somna på egen hand, låt det. Tar det längre tid kanske det är bättre ni är närvarande? Inget är mer rätt än det andra så länge barnet trivs och det fungerar för den enskilda familjen.

Våra har varit mellan 5 månader och 1 år när vi slutat sitta med dem, aktivt natta dem.

Ang stillbilden på dataskärmen borde det väl bara vara att stänga av skärmen?

Frågar de själva då efter ert sällskap eller frågar ni dem varje kväll hur de vill ha det?

Vår son som är 14 månader började somna själv för 2 v sen. Han har alltid innan somnat till flaska och före 7 mån till amning på kvällen. Vagnen på dagen. Somna själv i vagnen på dagen lärde han sig vid ca 10 månader. Tar napp i vagnen men inte på kvällen. knäppt?! Han var täppt i näsan och somnade inte till flaskan och vi gick ut och då han inte ropade på oss så plötsligt sov han. I 10 dgr ca helt smärtfritt. Senaste kvällarna gallskriker han när han fått välling och vi går ut. Så vi sitter bredvid sängen men han står upp och flamsar och skrattar men skriker när vi går ut. Efter en stund får han lite mer välling och då somnar han, fast inte till flaskan utan efteråt, utan oss i rummet. Är vi där vill han bara upp. Han har aldrig sovit så många hela nätter på kort tid som han gjort sen han började somna själv. Måste känna sig redo antar jag? Varför det krånglar lite nu vet man ju inte. Tänder, utvecklingsfas, lägger han för tidigt, har fattat att vi är vakna och vill va uppe med oss... Nån som har en gissning? Vi tar aldrig upp honom ur sängen när vi väl lagt ner honom. Sitter hellre bredvid bara om han verkar pigg så får han härja på en stund innan det verkar dags.

Min 4 åriga son somnade inte själv förrän han var ca 3 år. 
Min dotter son är 3 i mars la vi från att hon var 3 månader och har somnat själv sen dess. Har hon varit ledsen så har vi ju såklart sövt henne med gos och mys men det det var inte alls ofta det hände.
Nu somnar båda själv. Dom är lite stökiga och ska busa med varandra, men dom behöver inte sövas. 

Nej, vi frågar inte varje dag men man kan ju märka på andra sätt att det är något som är mycket uppskattat. De har som sagt inga problem att somna själva men de vill med själ och hjärta helst ha sällskap och då känns det självklart. Sedan har vi ju två barn i en ålder då de far runt rätt friskt. Visst har vi mysstunder på dagarna, men det är sällan jag dagtid sitter med ett av mina barn långa stunder och bara tittar varandra djupt i ögonen. Det är liksom mest på kvällen de har ron till det. Det är härligt att ligga "nos mot nos" och titta varandra djupt i ögonen och en ha en liten hand som följer konturerna i ens ansikte eller virar fingrarna i ens hår och så kommer ofta funderingar och frågor som är på ett större djup än dagtid. Igår sa plötsligt min stora: "Mamma vi flyger!" När jag undrade vad han menade så låg han och tänkte på att jorden susar fram genom universum och han hade en hel del funderingar och tankar kring det. Mycket som liksom kryper fram vid kvällstid hemma hos oss .

hm jag har ju bara ett barn och kan ägna mig åt det helhjärtat. han vill som sagt bara ligga och mysa flera gånger under eftermiddagarna och får ju det då. Långa stunder också. Han har mer behov av det efter dagis än innan läggdags verkar de som just nu då.

Barn är olika och situationen man befinner sig i som familj är olika. Jag har som sagt en som snart fyller 5 och en som passerat 3,5 och det är high-life större delen av dagen. För oss är nattningsstunden viktig. De sitter gärna och myser vid andra tillfällen också, men det känns ofta som de är lite på språng och den där riktiga ron och "djupet" infinner sig inte riktigt på samma sätt. Det innebär ju inte att det är likadant för alla andra. Sedan har manju med sig en ryggsäck själv också. Jag har själv väldigt varma minnen av nattningsstunder med mamma, pappa och min storasyster.....långt upp i åldern....och det färgar givetvis mig som förälder.

Min tjej är tio månader och vissa gånger somnar hon själv och andra gånger gör hon det inte. Så har det varit sen hon var sex-sju månader. 

Instämmer i allt Flickan och kråkan skriver. Precis likadant är det för oss. Visst kramas vi och myser på dagtid också men det blir inte samma sak. På dagarna är det dagis och skola, och sen ska det lekas med kompisar, pysslas, lagas mat, göras läxor etc. Full fart med andra ord. Därför är den där stunden när vi är hos barnen när de somnar så viktig och uppskattad.

2-3 månader va mina när de somnade själva!

Ca två månader, alla tre barn.