Funderar på att polisanmäla

I broschyren jag fick från vår stadsdelsförvaltning (visserligen fem år gammal nu) så står det att om man motverkar faderskapsutredningen, exempelvis genom att inte uppge vem pappan är så kan man riskera att förlora underhållsbidraget. Det kanske har ändrats sedan dess, men det var den information vi fick från kommunen.

De måste vara gammalt, om pappan till barnen tex inte har inkomst så går ju fk in och betalar underhåll, detsamma gäller om det inte finns någon pappa... Fk vet ju inte om hon ljuger när hon skriver fader okänd. Jag skulle dock inte välja att befria honom från sitt betalningsansvar, skulle skriva honom som pappa så han skulle fått ta sitt ansvar och iaf betala de kronorna varje månad!

Det stämmer. Man måste uppge allt som kan göra att faderskapet kan fastställas.
Annars så kan soc låta bli att betala ut. 

Tillbaka igen...

Jo jag vet att det bara är jag som kan bestämma vad jag ska göra... Och nej, jag har inte slängt hans saker eller polisanmält honom.. Ännu...
Jag ringde nämligen polisen och frågade om jag fick ge han ett datum att hämta hans saker och gör han inte det, om jag fick köra till tippen med det då.. Det får man inte, eller får får jag väl, men riskerar då att bli skadeståndsskyldig och anmäld själv...

Nu har det dock hänt mycket sen sist.. Han tänker inte ge upp och han tänker fortsätta att tjata på mig tills jag ger med mig.. Och gör jag inte det så SKA jag göra en abort... Han har till och med hotat att fixa det åt mig.. Jag har fått nog och även talat om det för honom att slutar han inte så polisanmäler jag... Så nu blir det så..

Tack för era svar iaf.. Har även pratat med min barnmorska som uppmanade mig att kontakta familjerätten.. Så det skall det också göras till veckan...
Nu hoppas jag bara att den lille i magen behagar stanna kvar där inne ett tag till, men med alla dessa sammandragningar finns risk för en tidigare förlossning...:(

Det är ganska oansvarigt gjort att skaffa barn med någon man inte kommer överrens med den saken är glasklar, det är bra om du inser det också, för det var ju kanske inte hans idé om familjeliv, att han skulle bli ensamstående pappa direkt, som förstagångspappa. Här har DU ett ansvar att förstå hans sida av saken och det bästa för att allt ska gå bra är att förklara för honom att han såklart ska vara delaktig i barnet hur mycket han behagar, med full pappaledighet, delat barnbidrag, osv om han känner att han orkar med ansvaret.

Sen har han också ett ansvar och det är att förstå att du är gravid och att mörda ett ofött barn är faktiskt inget man gör lättvindigt, det är som att döda sin mamma, det är jättesvårt. Det skulle vara bra efter att du får honom inse att han ska bli pappa och han får vara det på lika villkor  att lägga ner alla dumheter om att "fixa dig" osv, men det hänger också på dig att DU kan samarbeta så han slipper känna stressen av att behöva fixa dig. Detta är en situation där vissa faktiskt kan bli galna av situationen och om man pressar lite extra mycket så blir DU den stora förloraren.

Jag förespråkar att ni finner en balans i att vara föräldrar, gräver ner alla stridsyxor och att ni bägge inser att ni är föräldrar och ska ha ett bra samarbete för barnets bästa. Har han inget ordnat liv så är det hög tid att han ordnar boende och nödvändigheter, och du skulle kunna försöka hjälpa honom i det utan att offra speciellt mycket (råd tips och kolla lite mer kontakter osv). Det skulle vara bra om du visar honom detta inlägget också, då han ska bli pappa och ni bägge två behöver mogna snabbt.

Är du hög eller? Eller efterbliven?? Fattar ingenting av ditt inlägg. Ren rappakalja.

Ganska enkelt egentligen. Du fattar ingenting av mitt inlägg = det är du som är efterbliven. Hoppas du förstår du logiken i det.

/vänligen

Jag kan tolka till dig:

Båda två borde skärpa sig, uppföra sig som folk och bli sams.

(Hur sannolikt det är, är en annan sak.)

Risken är att männen blir tokiga när man skaffar barn tillsammans. Helt plötsligt så är inte mannen i centrum. Jag väntade i några år innan barnen kom till världen. Det var då allt elände började. Mannen blev svartsjuk helt enkelt.

Så lägg inte skulden på ts. Hon är gravid och behöver vårt stöd.

Polisanmäl allt han gör. Ingen kan tvinga någon till abort. Pappan har ju gått med på oskyddat 6. Det är inte kvinnans fel. Glöm inte att fota alla sms. Ringer han så spela in det.

Kram      

Jag tycker inte att jag behöver "växa upp" Jag har gjort allt i min makt för att han ska känna sig delaktig.. Men jag orkar bara till en viss gräns och den gränsen är passerad för länge sen , eftersom han vägrar lyssna på vad jag säger... Han behandlade mina barn som skräp (de jag har sen tidigare) Därför gav jag han ett ultimatum att fixa en lägenhet om han ville fortsätta ihop med mig, för bo ihop med någon som inte accepterar mina tidigare barn och bara är elak och arg mot dom, det tänker jag inte.. Man han vägrade.. Jag har visat honom massor av lediga lägenheter, men han hävdar bestämt att jag kommer ta han tillbaka eftersom jag älskar honom så himla mycket, jag vet bara inte om det... Så Nej, jag tänker inte skärpa mig, jag orkar inte... Han beter sig som ett barn och vägrar lyssna...
Hur som helst så gör inte polisen något eftersom han inte varit hotfull mot mig. Så det är bara att gilla läget.. Låta han fortsätta jävlas med mig..

Har du pratat med familjerätten? Du skall inte bli så illa behandlad som du blir idag.

Det är din lägenhet, han står inte skriven där = han har ingen rätt att vara där.
Har han ingen kompis eller släkt i närheten du kan köra hans saker till?

Du kommer automatiskt att få ensam vårdnad eftersom ni inte är gifta. Men, samarbeta och uppge honom för ett faderskapstest.

Angående att han sagt att han ska fixa aborten åt dig, tycker jag att du ska polisanmäla honom. Det är faktiskt ett allvarligt hot.

Hur långt gången är du? 

Jag har inte pratat med familjerätten ännu. Tänkte vänta till efter jul och nyår. Har inte haft ork att ta tag i det ännu. :(

Tyvärr har han ingen här i närheten som jag vet om. Önskar jag visste om någon så jag kunde bli av med sakerna.
Jo uppge honom tänker jag göra.. För jag fick inte skriva fader okänd för honom.. Sen får vi se var det bär av. Jag hoppas just nu bara att han tänkt om..

Jag är i v 28 nu