• Dreambrother

    Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn

    Hej! Ligger här i min säng och funderar. Om min partner var otrogen mot mig, skulle jag då vilja veta? Om hon inte berättade, innebär det att jag då lever i en lögn? Många hävdar att om ena parten är otrogen, och inte berättar, så lever den bedragna (intet ont anande) med en person som inte är den personen han/hon tror sig ha som partner. Jag hävdar att så inte är fallet. Säg att ni har varit tillsammans i 10 år, din fru är otrogen, under en veckas tid träffar hon en man 4 ggr, dom har sex vid 2 tillfällen, innan hon avslutar affären. Hennes samvete skaver, hon har ångest, vill inte förlora/såra sin partner som hon älskar över allt annat. Hon var uppenbarligen förvirrad när denna vecka ägde rum. Hon lever vidare med lögnen i 5 år till. Hon ångrar sig varje dag och kommer förmodligen göra det resten av sitt liv, sannolikheten att det händer igen är nog inte så stor, men det kan hända igen. för trots att vi försöker så misslyckas vi ofta. Hur många har inte flera ggr tänkt tillbaka på något dumt man gjort och sagt "hur fan tänkte jag då?" Det kan vara småsaker som att du åkte utomlands fast du visste att månaden efter skulle du knappt ha råd med hyran, du gjorde det ändå, ångrade dig och kommer troligtvis inte göra det igen, men det kanske du gör? Ingen vet? Många drar nog öronen åt sig och tycker att jag förminskar sveket "otrohet", och ja, jag skulle gärna vilja förminska det, som en motpol till alla som förstorar det, därmed inte sagt att jag tycker det är rätt, jag vet av egen erfarenhet att det gör fruktansvärt ont och jag unnar ingen att genomlida detta. Lika lite unnar jag en partner som gör ett snedsteg eller har en affär att känna sig tvingade att berätta, och definiera sig sj som ett otroget arsle. Om man är trogen i 10 år dvs 520 veckor och otrogen en av dessa veckor pga olika anledningar så har man alltså varit otrogen 0,2% (avrundat uppåt) resten av förhållandet har man varit trogen 99,8% varför ska man då definieras som otrogen och opålitlig? Om man dessutom ångrar sig och vill fortsätta, vart ligger då sanningen i att berätta? Visst, det har hänt, men vad händer för den som får veta? När det hände mig så blev dessa 0,2% hur jag definierade min partner, jag blev osäker, kände inte att jag dög, trodde min partner träffade någon annan så fort hon gick utanför dörren. Vart är sanningen i det? Min partner älskade ju mig, hon kunde inte sluta klandra sig sj, hon tyckte jag dög mer än väl, att jag dög så väl så hon ville dela sitt liv med mig. När sanningen kom fram började jag alltså leva i en lögn. Konstigt? Egentligen inte. Vi människor är inte alltid rationella vilket innebär att vi ibland gör fel, känner fel och tror fel, det är mänskligt. Vårt förhållande tog slut efter ett tag pga detta, men inte egentligen för det hon hade gjort, min livslögn började i samma ögonblick som hon berättade. Vi separerade med tårarna rinnandes ner för kinderna för vi älskade ju fortf varandra... Jag tycker inte otrohet är ok, men om det nu inträffar och man vill fortsätta med sin partner så tror jag man riskerar att hamna i en större lögn om man berättar sanningen, paradoxalt nog. Och alla ni som fördömer otrogna, om ni saknar mitt deltagande är det för att jag sj har kommit till insikt med att ALLA kan göra fel. Kan faktiskt numera tycka att otrohet är mer ok än att fördöma. Min åsikt är att den som fördömer otrohet är samma personer som gör att vissa människor inte klarar av att leva ihop efter att det inträffat. Det fanns en tid då människor fördömde onani, vilken otrolig ångest och rädsla det skapade bland människor. Numera är det otroligt ovanligt att någon som onanerar får skuldkänslor och ångest, men då är det heller inte så många som fördömer det längre heller. Vid det här laget hoppas jag att ni förstår att jag nu inte talar om notoriskt otrogna utan om dom som genom livet gjort eller kommer göra misstag. Men även notoriskt otrogna förtjänar respekt och förlåtelse om dom gör sitt bästa och söker hjälp för det missbruk som det faktiskt är. Så sluta fördöma och kom ihåg att fela är mänskligt men att förlåta är gudomligt!

  • Svar på tråden Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn
  • Anonym (Hygglo)

    Finns olika typer av otrohet. T ex notoriskt otrogna som aktivt söker. Värsta sorten. Inte lönt att ha en relation med dessa. Stött på ett antal på dejtingsiter. Riktigt avtändande

  • Dreambrother
    Anonym (Trogen) skrev 2018-09-11 11:31:39 följande:

    Det är faktiskt rädslan för att möta en lögnare som dig, som skapar ångest i mig. Kan konstatera efter att mina två pojkvänner var otrogna att det känns lika hemskt som ett dödsfall. Det är nämligen döden för kärleken.

    Hellre singel resten av livet än att leva med en partner som går bakom ryggen och resonerar som dig. Det värsta är att vem som helst kan ljuga.


    Du kan inte skapa en egen sanning om mig och sedan använda den för att slå ner på mig, det är härskarteknik. Jag varken ljuger eller är otrogen. Du verkar ha missat poängen med mitt inlägg, vilket många har gjort, men jag kommer nog inte kunna förklara det bättre än jag redan gjort tyvärr...
  • Dreambrother
    Anonym (Hygglo) skrev 2018-09-12 21:56:00 följande:

    Finns olika typer av otrohet. T ex notoriskt otrogna som aktivt söker. Värsta sorten. Inte lönt att ha en relation med dessa. Stött på ett antal på dejtingsiter. Riktigt avtändande


    Absolut. Men vet inte om jag håller med om att dom är värsta sorten. Där handlar det ju ofta om ett missbruk som personen i fråga inte kan kontrollera utan kontrolleras av
  • Anonym (Hygglo)
    Dreambrother skrev 2018-09-14 14:18:50 följande:

    Absolut. Men vet inte om jag håller med om att dom är värsta sorten. Där handlar det ju ofta om ett missbruk som personen i fråga inte kan kontrollera utan kontrolleras av


    Ja sant att det är ett missbruk. Att leva med en sådan person är tufft. Mycket lögner etc precis som en missbrukare av droger.

    Helt korrekt observation
  • Anonym (Anonym  55)

    Otrohet är inget missbruk

  • Anonym (Hygglo)
    Anonym (Anonym 55) skrev 2018-09-14 17:17:37 följande:

    Otrohet är inget missbruk


    Jo det finns en kategori otrogna och jag känner/har träffat några (män)

    Ett evigt jagande och sökande efter bekräftelse. Pågår år efter år och förnekas om de blir konfronterade.

    Tycker det finns uppenbara likheter.
  • Anonym (John)
    Anonym (Hygglo) skrev 2018-09-14 19:57:42 följande:
    Jo det finns en kategori otrogna och jag känner/har träffat några (män)

    Ett evigt jagande och sökande efter bekräftelse. Pågår år efter år och förnekas om de blir konfronterade.

    Tycker det finns uppenbara likheter.
    Låter precis som min flickvän
  • Anonym (Anonym  55)
    Anonym (Hygglo) skrev 2018-09-14 19:57:42 följande:

    Jo det finns en kategori otrogna och jag känner/har träffat några (män)

    Ett evigt jagande och sökande efter bekräftelse. Pågår år efter år och förnekas om de blir konfronterade.

    Tycker det finns uppenbara likheter.


    Mer ett undantag än en regel i så fall
  • Dreambrother
    Anonym (Anonym 55) skrev 2018-09-14 17:17:37 följande:

    Otrohet är inget missbruk


    Jo, det kan faktiskt vara det, det finns relativt mycket forskning på hur det påverkar hjärnans belöningssystem på samma sätt som exempelvis drogmissbruk. Det finns oxå evidensbaserad behandling mot det.
  • Anonym (Hygglo)
    Dreambrother skrev 2018-09-16 12:22:42 följande:

    Jo, det kan faktiskt vara det, det finns relativt mycket forskning på hur det påverkar hjärnans belöningssystem på samma sätt som exempelvis drogmissbruk. Det finns oxå evidensbaserad behandling mot det.


    Ja. Sant

    Men snälla, använd styckeindelning nästa gång:) Orkar inte läsa så kompakta inlägg
  • Anonym (Anonym  55)

    Missbruk av sex finns

    Men otrohet är inget missbruk

  • Anonym (man)
    Dreambrother skrev 2018-09-14 14:18:50 följande:
    Absolut. Men vet inte om jag håller med om att dom är värsta sorten. Där handlar det ju ofta om ett missbruk som personen i fråga inte kan kontrollera utan kontrolleras av
    Det här är ett så typiskt "göra folk till offer" mentalitet. Man försöker liksom ta bort att personen faktiskt bedrog och ljög helt medvetet och göra om det till att personen inte riktigt var i sina sinnes fulla bruk eller på något sätt inte kunde hjälpa det, ville egentligen inte men bara råkade halka på ett bananskal och landa på en kuk...

    Om vi slutar låtsas som att folk är hjärndöda och inte vet vad de gör vilket är extremt ovanligt och återgår till verkligheten där helt vanliga människor faktisk utan större skrupler ligger med både den ena och den andra för att sen komma hem och pussa sina barn gonatt och ligga med sin partner med. Det är inte kronisk tvångsbeteende som får dessa att vara otrogna, det är sjuka värderingar, total avsaknad av empati och fantastisk förmåga att ljuga för sig själva och intala sig att "det man inte vet....." och framför allt en ofattbar egoism.

    Personligen tycker inte det är någon större skillnad på om någon är otrogen med 100 olika under ett år eller bara en. I båda fallen handlar det att man under ett års tid har sett sin partner i ögonen varje dag och ändå valt att svika och ljuga. För att kunna göra så mot sin partner under så lång tid krävs iskall planering, total respektlöshet och empatilöshet. Och den som intalar sig att personen "inte kunde rå för det" ljuger för sig själv.
  • Anonym (man)
    Anonym (Anonym 55) skrev 2018-09-16 16:56:30 följande:

    Missbruk av sex finns

    Men otrohet är inget missbruk


    Håller med, otrohet är ett medvetet VAL som inte ska rättfärdigas med missbruk.
    Visst kan man argumentera för att sexmissbruk kan få folk att vara otrogna, men om man ser till det totala antalet så är det nog rätt få. Man räknar med att runt 30-50% av befolkningen är otrogna, riktigt så många sexmissbrukare finns det inte i Sverige
  • Anonym (man)
    Dreambrother skrev 2018-09-16 12:22:42 följande:
    Jo, det kan faktiskt vara det, det finns relativt mycket forskning på hur det påverkar hjärnans belöningssystem på samma sätt som exempelvis drogmissbruk. Det finns oxå evidensbaserad behandling mot det.
    Mmm fast i sluätndan är det fortfarande ett medvetet VAL.
    Av de som missbrukar drogen så är det inte alla som begår brott eller annat skit.
    Av de som missbrukar sex så är det inte alla som väljer att vara otrogna. Tar du två random sexmissbrukare så är den ene otrogen och den andra inte. Båda lider av samma "åkomma" men båda VÄLJER inte att vara otrogna. Alltså kan man heller inte påstå att det är sexmissbruket som "får" den ena att vara otrogen eftersom då hade båda varit det för båda är ju sexmissbrukare.  Så den krassa sanningen är att den som är otrogen är det för att personen VILL det och VÄLJER det medvetet.
  • Dreambrother
    Anonym (man) skrev 2018-09-17 14:46:17 följande:
    Mmm fast i sluätndan är det fortfarande ett medvetet VAL.
    Av de som missbrukar drogen så är det inte alla som begår brott eller annat skit.
    Av de som missbrukar sex så är det inte alla som väljer att vara otrogna. Tar du två random sexmissbrukare så är den ene otrogen och den andra inte. Båda lider av samma "åkomma" men båda VÄLJER inte att vara otrogna. Alltså kan man heller inte påstå att det är sexmissbruket som "får" den ena att vara otrogen eftersom då hade båda varit det för båda är ju sexmissbrukare.  Så den krassa sanningen är att den som är otrogen är det för att personen VILL det och VÄLJER det medvetet.
    Har du egen erfarenhet av något som skulle klassas som okontrollerbart missbruk?
  • Anonym (man)
    Dreambrother skrev 2018-09-20 16:10:34 följande:
    Har du egen erfarenhet av något som skulle klassas som okontrollerbart missbruk?
    Japp, jag rökte i många år. Men i slutändan var det mitt eget val och mitt eget ansvar och ingen annans. Och om jag hade dött i cancer så hade det varit mitt fel och ingen annans. Hade någon annan blivit skadad av mitt rökande så hade även det varit mitt ansvar och ingen annans.
  • Anonym (man)
    Dreambrother skrev 2018-09-20 16:10:34 följande:
    Har du egen erfarenhet av något som skulle klassas som okontrollerbart missbruk?
    En motfråga. Vad får du ut av att försöka normalisera, minimera och hitta ursäkter och bortförklaringar för din expartners otrohet? 

    Är det för att det ska bli lättare att förlåta och gå vidare? Men i så fall har du verkligen förlåtit handlingen på riktigt precis som det var eller har du förminskat den och normaliserat den för att få den så liten att det går att svälja? Är det verkligen förlåtelse eller är det verklighetsflykt?

    Personligen tycker jag inte det är verklig förlåtelse. Om jag ska förlåta det en person gjort mot mig så. Så konstaterar jag att handlingen var jävligt vidrig och att personen gjorde det fullt medvetet och med vilje... men... jag väljer att förlåta det ändå.

    Du verkar göra motsatsen, istället för att acceptera för dig själv att hon faktiskt gjorde det helt frivilligt och fullt medveten om vad det innebar och att handlingen i sig faktiskt var riktigt jävla sunkig så försöker du istället göra om det till något lite bättre som är lättare att förlåta. Du försöker göra om det till att hon mer eller mindre gjorde det som en olycka...halkade och råkade landa på en kuk, inte medvetet eller planerat på nåt sätt..Och handlingen i sig försöker du också normalisera och minimera med alla vanliga bortförklaringar som de som varit otrogna själva använder.... vadå, det är ju jättevanligt, det bara hände, det var omständigheter som fick mig att göra det (underförstått omständigheterna bär skulden inte jag), etc.

    Du verkar helt enkelt ha svårt för att förlåta henne och hennes beteende precis som det var och försöker därför göra den mindre och frånta henne ansvaret för sina medvetna handlingar. Det låter inte speciellt upplyst och tecken på bättre förståelse utan mest desperat och lite tragiskt.
Svar på tråden Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn