• Dreambrother

    Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn

    Hej! Ligger här i min säng och funderar. Om min partner var otrogen mot mig, skulle jag då vilja veta? Om hon inte berättade, innebär det att jag då lever i en lögn? Många hävdar att om ena parten är otrogen, och inte berättar, så lever den bedragna (intet ont anande) med en person som inte är den personen han/hon tror sig ha som partner. Jag hävdar att så inte är fallet. Säg att ni har varit tillsammans i 10 år, din fru är otrogen, under en veckas tid träffar hon en man 4 ggr, dom har sex vid 2 tillfällen, innan hon avslutar affären. Hennes samvete skaver, hon har ångest, vill inte förlora/såra sin partner som hon älskar över allt annat. Hon var uppenbarligen förvirrad när denna vecka ägde rum. Hon lever vidare med lögnen i 5 år till. Hon ångrar sig varje dag och kommer förmodligen göra det resten av sitt liv, sannolikheten att det händer igen är nog inte så stor, men det kan hända igen. för trots att vi försöker så misslyckas vi ofta. Hur många har inte flera ggr tänkt tillbaka på något dumt man gjort och sagt "hur fan tänkte jag då?" Det kan vara småsaker som att du åkte utomlands fast du visste att månaden efter skulle du knappt ha råd med hyran, du gjorde det ändå, ångrade dig och kommer troligtvis inte göra det igen, men det kanske du gör? Ingen vet? Många drar nog öronen åt sig och tycker att jag förminskar sveket "otrohet", och ja, jag skulle gärna vilja förminska det, som en motpol till alla som förstorar det, därmed inte sagt att jag tycker det är rätt, jag vet av egen erfarenhet att det gör fruktansvärt ont och jag unnar ingen att genomlida detta. Lika lite unnar jag en partner som gör ett snedsteg eller har en affär att känna sig tvingade att berätta, och definiera sig sj som ett otroget arsle. Om man är trogen i 10 år dvs 520 veckor och otrogen en av dessa veckor pga olika anledningar så har man alltså varit otrogen 0,2% (avrundat uppåt) resten av förhållandet har man varit trogen 99,8% varför ska man då definieras som otrogen och opålitlig? Om man dessutom ångrar sig och vill fortsätta, vart ligger då sanningen i att berätta? Visst, det har hänt, men vad händer för den som får veta? När det hände mig så blev dessa 0,2% hur jag definierade min partner, jag blev osäker, kände inte att jag dög, trodde min partner träffade någon annan så fort hon gick utanför dörren. Vart är sanningen i det? Min partner älskade ju mig, hon kunde inte sluta klandra sig sj, hon tyckte jag dög mer än väl, att jag dög så väl så hon ville dela sitt liv med mig. När sanningen kom fram började jag alltså leva i en lögn. Konstigt? Egentligen inte. Vi människor är inte alltid rationella vilket innebär att vi ibland gör fel, känner fel och tror fel, det är mänskligt. Vårt förhållande tog slut efter ett tag pga detta, men inte egentligen för det hon hade gjort, min livslögn började i samma ögonblick som hon berättade. Vi separerade med tårarna rinnandes ner för kinderna för vi älskade ju fortf varandra... Jag tycker inte otrohet är ok, men om det nu inträffar och man vill fortsätta med sin partner så tror jag man riskerar att hamna i en större lögn om man berättar sanningen, paradoxalt nog. Och alla ni som fördömer otrogna, om ni saknar mitt deltagande är det för att jag sj har kommit till insikt med att ALLA kan göra fel. Kan faktiskt numera tycka att otrohet är mer ok än att fördöma. Min åsikt är att den som fördömer otrohet är samma personer som gör att vissa människor inte klarar av att leva ihop efter att det inträffat. Det fanns en tid då människor fördömde onani, vilken otrolig ångest och rädsla det skapade bland människor. Numera är det otroligt ovanligt att någon som onanerar får skuldkänslor och ångest, men då är det heller inte så många som fördömer det längre heller. Vid det här laget hoppas jag att ni förstår att jag nu inte talar om notoriskt otrogna utan om dom som genom livet gjort eller kommer göra misstag. Men även notoriskt otrogna förtjänar respekt och förlåtelse om dom gör sitt bästa och söker hjälp för det missbruk som det faktiskt är. Så sluta fördöma och kom ihåg att fela är mänskligt men att förlåta är gudomligt!

  • Svar på tråden Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn
  • Fool
    Fröken reserverad skrev 2012-12-12 16:05:10 följande:
    Jag tror att en hel del av de som kommer med usla undanflykter helt enkelt inte vågar se sanningen i vitögat..inte kommit tillräckligt långt i sin egen självinsikt till vad det är de håller på med. Att jämföra med tex alkoholister som inte inser att de har problem...
    Förhoppningsvis nås en punkt där det brister till slut och man kan utvecklas till en bättre och sannare människa (med det menar jag att våga stå för sina drifter och behov). 
    Precis , och en förälskelse fungerar till stor del oxå som ett slags rus där man inte tänker klart , men precis som i ditt exempel med en alkoholist så är väl det ett beteende som inte ska uppmuntras eller ursäktas ? Typ... det är bara mänskligt att supa.... 
     
    Precis som det inte heller är bra att idiotförklara och demonisera ?Typ alla alkoholister är onda människor som förtjänar spöstraff.

    Är det inte bättre att försöka få personen att inse felet i vad de gör (kritik) och vilka konsekvenser det kan få (erfarenheter) och råd på vad de istället skulle kunna göra....att bara stryka dem medhårs lär väl knappast göra någon nytta annat än att uppmuntra deras beteende som beklagligt men förståerligt.
  • Fröken reserverad
    Fool skrev 2012-12-12 16:34:41 följande:
    Precis , och en förälskelse fungerar till stor del oxå som ett slags rus där man inte tänker klart , men precis som i ditt exempel med en alkoholist så är väl det ett beteende som inte ska uppmuntras eller ursäktas ? Typ... det är bara mänskligt att supa.... 
     
    Precis som det inte heller är bra att idiotförklara och demonisera ?Typ alla alkoholister är onda människor som förtjänar spöstraff.

    Är det inte bättre att försöka få personen att inse felet i vad de gör (kritik) och vilka konsekvenser det kan få (erfarenheter) och råd på vad de istället skulle kunna göra....att bara stryka dem medhårs lär väl knappast göra någon nytta annat än att uppmuntra deras beteende som beklagligt men förståerligt.
    Håller med..bara det att det är som att hälla vatten på en gås om de inte är redo för lite självgranskning..

    Min tanke är att vet man tex med sig att man behöver en massa bekräftelse eller så så får man försöka hitta ett sätt som fungerar I relationen att få utlopp för det..så att det fungerar.
    Och har man problem i förhållandet så försöka lösa problemen eller lämna så småningom.

    Försöka undvika att ljuga så mycket som möjligt helt enkelt.. 
  • Dreambrother

    Otroligt intressant läsning att gå tillbaka till såhär snart 6 år senare. Tack till alla som tagit och kanske koller fortsätta ta er tid och dela era tankar:) <3

  • qfnafnjf

    Man glömmer en viktig poäng här. Har man en gång varit otrogen kan man aldrig säga att man inte varit det.

    Samma sak som att hävda att man är oskuld.

    Det är liksom en gräns man passerar som aldrig  kommer igen. Lite som första av allting förvisso. Men på något plan tvivlar jag på att det är sådant livet handlar om. Snarare det motsatta, neka sig själv så mycket som möjligt och observera hur andra påverkas kanske.

  • Anonym (Självinsikt)

    Jag torr att du har helt rätt i hela ditt resonemang TS.

    Jag torr dock att du är på andra sidan insikten, du har förstått. Alla de som inte förstått, de kommer inte hålla med dig.

    För mig bottnar det i dömande eller icke dömande.

    Vi har lätt att döma allting som vi inte kan se oss själva göra, desto svårare blir det om vi kan känna igen oss. Vi visar högre toleranser för misstag/fel/beteenden som vi själv känner att vi skulle kunna utöva.

    Jag är helt övertygad om att under rätt (kanske fel) förutsättningar så skulle vem som helst vara otrogen. Jag har aldrig varit det själv. Min sambo har varit det mot mig dock. Och jag frågade mig själv om jag hade kunnat vara det. Svaret blev "ja, det hade jag kunnat". Jag har bara inte hamnat i den situationen där jag varit det.

    Livet blir nog så mycket enklare om vi kan förstå istället för att döma, enklare för oss själva envar.

  • Anonym (SD 2018)

    Otrohet sårar människor på en djupt känslomässigt plan. En öppen kommunikation och det kan undvikas i större grad för det många innerst inne inte vill är att såra den man en gång har älskat.

    #förändringpåriktigt

  • qfnafnjf

    Älskar man sig själv mest vilket på sätt och vis förmodligen är en ganska okonventionell relation och är med någon annan är det ju tydligt att man bedrar sig själv enbart. Men kan man förlåta sig själv så är man en god bit på väg. I det fallet så är det ju så att säga inom samma sfär och i det fallet går otrohet att förlåta och reparera.

  • Anonym (man)
    Anonym (Självinsikt) skrev 2018-09-08 13:22:04 följande:

    Jag torr att du har helt rätt i hela ditt resonemang TS.

    Jag torr dock att du är på andra sidan insikten, du har förstått. Alla de som inte förstått, de kommer inte hålla med dig.

    För mig bottnar det i dömande eller icke dömande.

    Vi har lätt att döma allting som vi inte kan se oss själva göra, desto svårare blir det om vi kan känna igen oss. Vi visar högre toleranser för misstag/fel/beteenden som vi själv känner att vi skulle kunna utöva.

    Jag är helt övertygad om att under rätt (kanske fel) förutsättningar så skulle vem som helst vara otrogen. Jag har aldrig varit det själv. Min sambo har varit det mot mig dock. Och jag frågade mig själv om jag hade kunnat vara det. Svaret blev "ja, det hade jag kunnat". Jag har bara inte hamnat i den situationen där jag varit det.

    Livet blir nog så mycket enklare om vi kan förstå istället för att döma, enklare för oss själva envar.


    Njae, tror inte TS är på "rätt" sida för det finns ingen "rätt" sida. Att acceptera eller inte acceptera otrohet är ett val som är upp till var och en och ingen av dem är mer rätt än den andra. Att välja att inte förlåta en otrohet är inte fel.

    Jag tycker att påstå att acceptans för otrohet på något sätt skulle vara bättre visar på precis lika mycket dömande som att fördöma otrohet, istället för att fördöma otrohet så fördömer man de som fördömer otrohet, man riktar sitt dömande mot olika mål men dömer gör man i precis lika hög grad.

    Förstår att du är övertygad om att vem som helst skulle kunna vara otrogen för din utgångspunkt är lite märklig, det är som att påstå att vem som helst skulle kunna mörda, våldta, etc... visst  de flesta av oss är ju fysiskt kapabla till det, så rent teoretiskt så skulle vem som helst av oss kunna mörda, våldtda, råna, etc....eller vara otrogna.... men i praktiken så är det ju inte så eller hur? Vissa gör det, andra gör det inte oavsett omständigheter. Bevisligen väljer ju olika människor att hantera samma omständigheter väldigt olika... alltså håller det inte att påstå att det är omständigheterna som avgör hur man agerar för då skulle alla agera likadant på samma omständigheter.

    Ja livet blir enklare med förståelse men förståelse och acceptans är inte samma sak, man kan förstå något men ändå tycka illa om det. Och döma gör vi alla i samma sekund som vi avgör om vi tycker något är rätt eller fel. Den som påstår att hen inte dömer ljuger.
  • Anonym (Trogen)

    Låter som att du själv är otrogen eller har en otrogen partner. Sådana som dig flyr jag som pesten, TS.

    Även om jag har åsikter om män, trust issues gällande män och mina relationer till män, så handlar detta svaret inte om något specifikt kön utan mer min bedömning i helhet. Då jag anser att båda kön har samma plikt att vara trogna.

    Men flera århundrade och möjligen årtusenden har otrogna kvinnor blivit dumpade och kastade ur sina familjer. Likaså har nog kvinnor i all historia mått psykiskt dåligt av att veta att deras män är otrogna. Idag kan man lösa problemet lättare, genom att sticka och lämna situationen bakom sig. Förr fick man acceptera och lida.

    Orsaken till att folk tar så hårt på otrohet är för att det ligger djupt i vår mänsklighet att det är FEL. Lojalitet och trohet är människans största skatt. Om jag fick välja 1 egenskap hos min partner så hade det varit trohet, hellre än något annat. Jag har vuxit upp med mor och far som älskar varandra, är trogna och håller ihop i vått och torrt. De kan vara arga, men de litar fullständigt på varandra och den nivå av tillit ser jag aldrig i vanliga par som döljer något, vilket många gör.

    En trogen partner kan ha brister och man är 2 om att hjälpas åt. En person med spelberoende, missbruk eller andra laster kan få hjälp av sin partner - som ett lag. 2 mot världen. Så fort en otrohet sker så är laget splittrat. Då är "du och jag" och inte "vi". Otrohet är värre än allt annat.

    Livrädd för att möta någon som dig TS! Min största farhåga. Den som inte kan hantera sig sexuellt är nog bland de värsta som finns.

  • Anonym (Trogen)

    Det är faktiskt rädslan för att möta en lögnare som dig, som skapar ångest i mig. Kan konstatera efter att mina två pojkvänner var otrogna att det känns lika hemskt som ett dödsfall. Det är nämligen döden för kärleken.

    Hellre singel resten av livet än att leva med en partner som går bakom ryggen och resonerar som dig. Det värsta är att vem som helst kan ljuga.

Svar på tråden Sluta fördöma otrohet, när en sanning blir en lögn