Hur hittar man orken att fortsätta?

Ok, har hört att många får hjälp i Aten. Vad gör de där som inte svenska läkare gör? Är det så att de inte hittat någon orsak till dina upprepade mf här i Sverige, är det därför ni åkte utomlands? Jag mår rätt ok just nu, tack. Trött på att vänta bara, hoppas att jag blir gravid snart...kram

Ok då förstår jag. Hur gammal är du, om jag får fråga? Har missat din ålder. Kram

Dulcinea, i Aten tas blodprover som nte går att få i Sverige, t ex så kollas nivån av nk celler, vilket är nära förnkippat m upprepade missfall. Du kan få liknande utredning i london el USA.

Ok. Det är inte aktuellt för mig personligen då jag endast har 1 mf bakom mig men ändå intressant att veta. Däremot har jag förlorat en dotter i fullgången grav. Hoppas så att det ska gå bra för alla i den här tråden snart!

Dulcinea, beklagar verkligen - förlorade du din dotter innan födseln?

che71, skönt att du iaf kan bli m barn trots åldern. Hoppas att det går bra nästa gång! Massa kramar!

Twh, ja det var när värkarna hade kommit igång. Vaknade på morgonen o kände inga fosterrörelser. När vi åkte in t sjukh konstaterade de att hjärtat inte slog. Tack för dina ord, det är en enorm sorg som finns med oss varje dag men även massa kärlek o hon är en stor del av vår familj och kommer alltid vara.

Dulcinea, vad fruktansvärt! Hade ni märkt något innan? Tillväxtul? Har ni fått en förklaring till flickans bortgång? Kramar

che71 och twh, vi fick aldrig någon förklaring då de inte hittade något fel på mig el min dotter o det var en helt felfri grav. Det är väl en typ av psd fast det skedde i magen. Det var 17 mån sedan nu o sorgen är stor fortf men man tar sig sakta igenom den...hon är mitt finaste och älskade hjärta...längtar sååå efter syskon till henne...

Jag kommer att få hur många extra kontroller som jag vill ha o även igångsättn i v38-39, som tur är... Kram till er båda och tack för er omtanke.

Hej!
Jag tror vi kan få styrka att orka fortsätta om vi vågar prata med de i vår närhet. Det är så lätt att gömma sig och utåt sett ge sken av att vara den starka som alltid klarar sig. Jag gör likadant själv, och tror att man måste vara den lyckade i alla situationer. Man vill inte vara den som alltid är "ledsen och tråkig". Bara att andra får veta vad som händer i ens liv kan ge en lite tröst. Och visar man att man vågar dela med sig av något som missfall kanske man hittar någon som kan stötta en. Nu, efter mitt andra missfall har jag bestämt mig för att våga berätta för andra.  

Min man och jag har börjat gå till en kurator. Jag hoppas det ska hjälpa oss att våga igen.

Kram till er alla!