Jag saknar dig så..

Beklagar från djupet av mitt hjärta 

Tack.

Det som är jobbigast är att jag inte kan sluta tänka på hur han led.. i princip hela sitt korta liv..
Han hade några enstaka veckor under hela denna period som han mådde bra. När jag tänker på vilket hemskt liv han haft så går jag sönder och jag får sån ångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vad var det för mening med det här?? Varför kunde han då inte fått lämna oss tidigare och sluppit så mycket lidande?
Förut trodde jag att allt hade en mening, men det finns ingen mening med det som hänt oss och vår älskade lilla son...

Är det ngn mer här som varit med om ungefär samma? Hade varit skönt att få prata med någon som vet vad man gått igenom.

Jag förlorade min dotter 17 dagar gammal i PSD. Hon led inte vad jag har förstått men nog är det meningslös alltid. En vecka efter att Julia dog träffade vi en präst som sa så här : jag har en hälsning från min arbetsgivare, han säger förlåt, det var inte meningen. Han fortsatte att såga, leta inte efter en mening med detta för det finns inte. Om ni letar efter det sp kommer ni bli sjuka. Just dessa meningae har hjälpt mig något enormt fastän de från början lät så nakna och hemska. Kram

Först och främst beklagar det som har hänt. jag sitter i samma båt. förlorade vår älskade ängla dotter i v 22. den 13 nov -12 sorgen är obeskrivlig. jag kände hennes sparkar in i de sista..  hur går man vidare?