• Sebbe73

    Modern anklagar mig för övergrepp på vår 3-åring.

    Ligger sedan en längre tid i en infekterad vårdnadstvist där modern gjort allt som stått i hennes makt för att sabotera och begränsa mitt umgänge med min älskade dotter.

    Efter att ha anklagat mig mellann allt på himmel och jord anklagar hon mig nu för sexuella övergrepp på min dotter. Detta för att hon anser att dottern visar intresse för snoppar, och även andra kroppsdelar på för henne säväl kända som okända personer.

    Enligt mamman säger hon saker innehållande ordet snopp  och som då måste vara kopplade till att jag utsatt henne för övergrepp. Ingen annan har dock hört det men det har ställt till ett helvete för mig. Enligt mamman kan hon inte nämna snopp om hon inte har någon negativ erfaranhet av det. Enligt mamman kan ett barn inte hitta på saker.

    Min fråga, innan jag går djupare, är om någon har erfarenheter om vad barn kan säga i 3 års åldern utan för den delen att ha blivit utsatta för övergrepp?

    Situationen är helt sjuk och mamman har stoppat umgänget tills vidare. Till saken hör att jag och min dotter har en otroligt bra relation och hennes sjuka anklagelser gör mig alldeles galen.
             

  • Svar på tråden Modern anklagar mig för övergrepp på vår 3-åring.
  • Vinterankan
    Anonym (***) skrev 2012-12-17 13:06:23 följande:
    Hej Sebbe, Jag tycker att du själv ska ta kontakt med socialen och säg att du välkomnar en utredning för att en gång för alla bli av med ditt ex's smutskastning. Säg att det inte gagnar dotterns umgänge med dig eller ert samarbete kring barnet. Fråga också om dom tycker det är okey att mamman gång på gång drar barnen genom diverse undersökningar och utredningar. Fråga var gränser går för vad mamman får lov att göra för att sabotera ert umgänge. Just umgängessabotage är något myndigheter inte gillar. Även att man utan grund drar barn genom en utredning om sexuellt utnyttjande där det inte finns grund. Det kan gå till att mamman förlorar boendet och vårdnaden till dig och hon istället blir umgängesförälder.
    Tycker också du ska göra något liknande. Ta själv initiativ till att göra en ordentlig utredning för att få det ur världen en gång för alla. 

    Trots det du skriver så kan jag faktiskt inte släppa tanken att mamman faktiskt tror att hon har rätt i sina anklagelser. Hon kanske tror att hon har rätt i alla sina andra konstiga påståenden också. Har sett hur fullständigt irrationella folk kan bli vid en separation och på fullt allvar tro helt absurda saker om sina ex.  
  • Caroliinnn

    När jag var liten och duschade/badade med min pappa så frågade jag alltid; vad är det där? så pekade jag på pappas snopp. 

    Han svarade bara; en snopp - som pappor har.
    Mer va det inte :)  

  • Anonym (mm)

    Har inte läst hela tråden.

    Våran 3 1/2-åring just nu: "Du är en bajskorv. Hihihihi", "Vi åt bajskorvar till lunch på dagis. Hihihi". "SnoppSnoppSnopp. Hihihi". "Du äter bajskorvar och snoppar. Hihihi"

    Detta är det jag kommer ihåg enbart från igår. Dvs allt som anses "förbjudet" är jätteskoj. Dessutom ljuger hon rakt upp och ner utan att blinka om precis vilket ämne som helst. Hon får nog bli politiker när hon blir stor.     

  • FrökenSkogsmus

    Usch vad äcklad och ledsen jag blir. Min femåriga syster har alltid pratat en massa om rumpor, skulle det betyda att hon blivit utsatt för övergrepp? Att folk varit på hennes rumpa kanske?
    För helvete. Hoppas att allt går bra för dig, det är hemskt att du blir anklagad för sådant.

  • Anonym (TänkEfterFöre)

    Mammor som börjar med den sortens beskyllningar slutar aldrig. Hon kommer att fortsätta med det så länge hon kan. När den här utredningen läggs ner kommer hon att framföra nya anklagelser, och nya, och nya, och nya.

    Inför det måste du förstå att det finns två olika lagstiftningar som kommer att styra vad som händer. Det ena är de rent familjerättsliga, där domstolen ska sätta barnets bästa i centrum, men som inte har till syfte att avgöra skuld eller utdöma straff.

    Det andra är rent straffrättsligt, dvs. att sätta dit folk som begått brott och se till att de får sitt straff.

    Du är säkert liksom de flesta av oss uppväxt med föreställningen att det krävs någon form av bevis för att dömas, men riktigt så enkelt är det inte i sexualbrottsmål, därför att där kan bevisningen utgöras av t.ex. barnets berättelser och reaktioner (eller frånvaron av reaktioner). Med andra ord är det fullt möjligt att barnets prat om snoppar etc. kan tolkas som indicier på att du begått övergrepp, likaså kan mammans starka övertygelse tolkas i samma riktning, och vid en viss punkt överväger den sortens indicier och så kan du dömas som brottsling, även om du faktiskt är oskyldig. Jag säger inte att det kommer att hända, men du ska ha klart för dig att det KAN hända.

    Även om du inte fälls för brott, och därmed är oskyldig i lagens mening, så är det ingen garanti för att du får träffa ditt barn igen. I den familjerättsliga delen ska domstolen nämligen göra en riskbedömning, och där ställs beviskraven mycket lägre än i en brottsmålsrättegång, så med andra ord kan domstolen göra en bedömning att det finns en risk för övergrepp, även om du aldrig dömts, och av "säkerhetsskäl" förhindra umgänge, eller eventuellt gå med på umgänge endast med kontaktperson.

    Blir det så kan mamman närsomhelst efter att insatsen med kontaktperson upphört framföra nya anklagelser, och för varje ny vända med anklagelser finns en risk att trovärdigheten ökar, enligt tankemodellen "ingen rök utan eld"

    Med andra ord: Du kan i det här läget välja att avsäga dig kontakten med ditt barn, om du känner att du inte orkar gå igenom allt helvete det innebär, eller stå upp för att du är oskyldig och för ditt barns rätt till kontakt med dig, i vetskap att du ändå kan råka väldigt illa ut.

    Gör du det så måste du inse att normala rättsprinciper inte gäller: Du får aldrig mer tro att motparten måste kunna bevisa din skuld – tvärtom måste du i ALLA lägen vara beredd att bevisa din oskuld.

    T.ex. genom att ALLTID, dygnet runt, göra ljudinspelningar av dina och dotterns aktiviteter, att alltid ha sällskap av t.ex. din mamma eller någon annan trovärdig person, att helt avstå från normala förälder-barn-aktiviteter, som t.ex. att bada i badkar tillsammans, visa dig naken i hemmet, osv. osv.

    Allting du gör kan användas mot dig – så tänk på varje aktivitet som ett potentiellt slagträ mot dig.

    Det är inte paranoia, bara en insikt om att du står inför en svår prövning. 

  • Anonym
    Anonym (TänkEfterFöre) skrev 2012-12-21 09:18:34 följande:
    Mammor som börjar med den sortens beskyllningar slutar aldrig. Hon kommer att fortsätta med det så länge hon kan. När den här utredningen läggs ner kommer hon att framföra nya anklagelser, och nya, och nya, och nya. Inför det måste du förstå att det finns två olika lagstiftningar som kommer att styra vad som händer. Det ena är de rent familjerättsliga, där domstolen ska sätta barnets bästa i centrum, men som inte har till syfte att avgöra skuld eller utdöma straff. Det andra är rent straffrättsligt, dvs. att sätta dit folk som begått brott och se till att de får sitt straff. Du är säkert liksom de flesta av oss uppväxt med föreställningen att det krävs någon form av bevis för att dömas, men riktigt så enkelt är det inte i sexualbrottsmål, därför att där kan bevisningen utgöras av t.ex. barnets berättelser och reaktioner (eller frånvaron av reaktioner). Med andra ord är det fullt möjligt att barnets prat om snoppar etc. kan tolkas som indicier på att du begått övergrepp, likaså kan mammans starka övertygelse tolkas i samma riktning, och vid en viss punkt överväger den sortens indicier och så kan du dömas som brottsling, även om du faktiskt är oskyldig. Jag säger inte att det kommer att hända, men du ska ha klart för dig att det KAN hända. Även om du inte fälls för brott, och därmed är oskyldig i lagens mening, så är det ingen garanti för att du får träffa ditt barn igen. I den familjerättsliga delen ska domstolen nämligen göra en riskbedömning, och där ställs beviskraven mycket lägre än i en brottsmålsrättegång, så med andra ord kan domstolen göra en bedömning att det finns en risk för övergrepp, även om du aldrig dömts, och av "säkerhetsskäl" förhindra umgänge, eller eventuellt gå med på umgänge endast med kontaktperson. Blir det så kan mamman närsomhelst efter att insatsen med kontaktperson upphört framföra nya anklagelser, och för varje ny vända med anklagelser finns en risk att trovärdigheten ökar, enligt tankemodellen "ingen rök utan eld" Med andra ord: Du kan i det här läget välja att avsäga dig kontakten med ditt barn, om du känner att du inte orkar gå igenom allt helvete det innebär, eller stå upp för att du är oskyldig och för ditt barns rätt till kontakt med dig, i vetskap att du ändå kan råka väldigt illa ut. Gör du det så måste du inse att normala rättsprinciper inte gäller: Du får aldrig mer tro att motparten måste kunna bevisa din skuld ? tvärtom måste du i ALLA lägen vara beredd att bevisa din oskuld. T.ex. genom att ALLTID, dygnet runt, göra ljudinspelningar av dina och dotterns aktiviteter, att alltid ha sällskap av t.ex. din mamma eller någon annan trovärdig person, att helt avstå från normala förälder-barn-aktiviteter, som t.ex. att bada i badkar tillsammans, visa dig naken i hemmet, osv. osv. Allting du gör kan användas mot dig ? så tänk på varje aktivitet som ett potentiellt slagträ mot dig. Det är inte paranoia, bara en insikt om att du står inför en svår prövning. 

    d
  • Sebbe73
    Anonym (TänkEfterFöre) skrev 2012-12-21 09:18:34 följande:
    Mammor som börjar med den sortens beskyllningar slutar aldrig. Hon kommer att fortsätta med det så länge hon kan. När den här utredningen läggs ner kommer hon att framföra nya anklagelser, och nya, och nya, och nya. Inför det måste du förstå att det finns två olika lagstiftningar som kommer att styra vad som händer. Det ena är de rent familjerättsliga, där domstolen ska sätta barnets bästa i centrum, men som inte har till syfte att avgöra skuld eller utdöma straff. Det andra är rent straffrättsligt, dvs. att sätta dit folk som begått brott och se till att de får sitt straff. Du är säkert liksom de flesta av oss uppväxt med föreställningen att det krävs någon form av bevis för att dömas, men riktigt så enkelt är det inte i sexualbrottsmål, därför att där kan bevisningen utgöras av t.ex. barnets berättelser och reaktioner (eller frånvaron av reaktioner). Med andra ord är det fullt möjligt att barnets prat om snoppar etc. kan tolkas som indicier på att du begått övergrepp, likaså kan mammans starka övertygelse tolkas i samma riktning, och vid en viss punkt överväger den sortens indicier och så kan du dömas som brottsling, även om du faktiskt är oskyldig. Jag säger inte att det kommer att hända, men du ska ha klart för dig att det KAN hända. Även om du inte fälls för brott, och därmed är oskyldig i lagens mening, så är det ingen garanti för att du får träffa ditt barn igen. I den familjerättsliga delen ska domstolen nämligen göra en riskbedömning, och där ställs beviskraven mycket lägre än i en brottsmålsrättegång, så med andra ord kan domstolen göra en bedömning att det finns en risk för övergrepp, även om du aldrig dömts, och av "säkerhetsskäl" förhindra umgänge, eller eventuellt gå med på umgänge endast med kontaktperson. Blir det så kan mamman närsomhelst efter att insatsen med kontaktperson upphört framföra nya anklagelser, och för varje ny vända med anklagelser finns en risk att trovärdigheten ökar, enligt tankemodellen "ingen rök utan eld" Med andra ord: Du kan i det här läget välja att avsäga dig kontakten med ditt barn, om du känner att du inte orkar gå igenom allt helvete det innebär, eller stå upp för att du är oskyldig och för ditt barns rätt till kontakt med dig, i vetskap att du ändå kan råka väldigt illa ut. Gör du det så måste du inse att normala rättsprinciper inte gäller: Du får aldrig mer tro att motparten måste kunna bevisa din skuld ? tvärtom måste du i ALLA lägen vara beredd att bevisa din oskuld. T.ex. genom att ALLTID, dygnet runt, göra ljudinspelningar av dina och dotterns aktiviteter, att alltid ha sällskap av t.ex. din mamma eller någon annan trovärdig person, att helt avstå från normala förälder-barn-aktiviteter, som t.ex. att bada i badkar tillsammans, visa dig naken i hemmet, osv. osv. Allting du gör kan användas mot dig ? så tänk på varje aktivitet som ett potentiellt slagträ mot dig. Det är inte paranoia, bara en insikt om att du står inför en svår prövning. 

    Precis som du är inne på går man ibland och funderar på om man bara ska ta ett steg tillbaka från processen och försöka förtränga att man har ett barn. Är alternativet att man under många år framåt bara ska gå och må dåligt och känna vanmakt så känns det som att det är det bästa både för mig och mitt barn. Som det känns så kommer modern ALDRIG att ge upp sin kamp om att förstöra för mig och så länge hon har ensam vårdnad är man helt maktlös i systemet. Den som säger annat ljuger. Socialtjänsten gör inte ett smack för att ta reda på sanningen utan lyssnar enbart på mamman och tar hennes observationer som sanningar och omvandlar allt som flickan gör som en trolig effekt av ett sexuellt utnyttjande. Jag kunde i min vildaste fantasi aldrig tro att det kunde fungera på detta sätt men så är det. Nu kanske man inte ska generalisera för mycket men sitter det en inkompetent person som handläggare så kan det få förödande konsekvenser. I mitt fall har handläggaren, som hållit i utredningen, inte haft en enda kontakt med mig eller någon av de personer som min dotter regelbundet träffar vid umgänge med mig. Är det detta som är en opartisk bedömning? Idag ångrar jag bittert att jag inte installerade ett kamerasystem för övervakning, som jag funderade på efter första vändan av beskyllningar. Eftersom min advokat sa till mig att modern kommer att fortsätta med sina anklagelser tänkte jag att detta kunde vara ett perfekt drag. Dessvärre kom jag på mig själv om att det verkar helt sjukt att spela in sitt umgänge för att säkra upp sig mot sjuka anklagelser. Bara tanken av att bli beskylld eller misstänkt för att skada mitt eget lilla barn gör att man vill spy. Dessutom är jag tveksam till om Socialen ens hade brytt sig om att granska det, de hade nog ändå tyckt att moderns observationer var mer trovärdiga. I och för sig så kan man lägga fram bevisen i Tingsrätten men tankesättet blir så omvänt, eftersom man normalt sätt inte ska behöva bevisa vad man inte har gjort? Kämpa eller ge upp är frågan? Det enda jag vet med säkerhet är att jag och min dotter avgudar varandra och att jag är fullständigt oskyldig till moderns vidriga beskyllningar. Jag måste bara göra det som jag tror är bäst för min dotter i det långa loppet. Tids nog får hon reda på sanningen och då kommer hon också förstå att man under en längre tid faktiskt kämpat med näbbar och klor för hennes rättighet till en pappa under sin uppväxt. Ska detta däremot ske på bekostnad av att hon ständigt ska stå emellan en konflikt, som är pådriven av mamman, är det kanske bättre att ta ett steg tillbaka? Är det någon som annars har tips på hur man ska kunna bevisa sin oskuld när polisen inte vill befatta sig med ärendet överhuvudtaget? Ska man kanske anonymt falskanmäla sig själv som en pedofil så att polisen kommer och gör en grundlig utredning och därmed kan "fria" en?
  • Anonym (TänkEfterFöre)

    Det är ju som du säger, upp- och nervända världen, att du ska behöva bevisa vad du inte har gjort, och behöva bevisa din oskuld, men nu är det så att mamman för en bra tid framöver satt spelreglerna genom sin beskyllning.

    Jag förstår att du är desperat, men du ska absolut INTE t.ex. anmäla dig själv. Varje sak som kan leda till minsta misstänksamhet kommer att läggas till den ursprungliga anklagelsen.

    Tyvärr tror jag inte att det funkar som man önskar, att om du tillfälligt skulle avstå från umgänge, att dotterns så småningom skulle få reda på sanningen och genomskåda mammans lögner.

    Tvärtom så skulle det innebära att mamman skulle intensifiera hjärntvätten och avlägsnandet av dig från dotterns liv.

    I och med att hon är så liten skulle hon snart ha tappat alla minnen av dig, och hennes mamma skulle snabbt försöka fylla tomrummet genom att försöka stoppa in en annan "pappa" i ditt ställe.

    Hur du ska göra är inte så lätt att säga. Efter många år i en egen konflikt förstår jag de män som tyst försvinner ut i stället för att göra alla de uppoffringar som krävs för att stå upp och ta sig igenom hela soppan, och dessutom har kampen alltid en oviss utgång, eftersom det är nästintill omöjligt att bevisa sin oskuld mot den här sortens anklagelser.

    Om du nu är inne i en pågående vårdnadstvist så bör du framställa interrimistiska yrkanden om umgänge med kontaktperson. Även om du nog måste vara realistisk och inse att umgänget av praktiska skäl kommer att reduceras, kanske bara dagumgänge etc. så är det ändå otroligt värdefullt, för ju längre tid som går desto svårare blir det att få tillbaka det normala.
     

  • Tonårsmorsan

    och medan kvinnohatande pappor, som är emot feminism och kvotering utom då det ger pappor rättigheter, sprider sin föreställning om hur ooooonda mammor ät så ökar barnpornografibrotten lavinartat,

    www.svt.se/nyheter/sverige/rekordmanga-utsatts-for-barnpornografibrott

    Pappagrupper åker fortfarande runt och sprider propagandan om PAS som en amerikansk pedofil lanserade innan han begick självmord. Riktigt skrämmande!


    Stå på dig, annars gör någon annan det.
  • Iam
    Tonårsmorsan skrev 2012-12-26 18:04:52 följande:
    och medan kvinnohatande pappor, som är emot feminism och kvotering utom då det ger pappor rättigheter, sprider sin föreställning om hur ooooonda mammor ät så ökar barnpornografibrotten lavinartat,

    www.svt.se/nyheter/sverige/rekordmanga-utsatt...

    Pappagrupper åker fortfarande runt och sprider propagandan om PAS som en amerikansk pedofil lanserade innan han begick självmord. Riktigt skrämmande!
    Jag undrar vem det är som framför mest hatisk propaganda emot det motsatta könet här.. 

     
  • Petite Chérie
    Tonårsmorsan skrev 2012-12-26 18:04:52 följande:
    och medan kvinnohatande pappor, som är emot feminism och kvotering utom då det ger pappor rättigheter, sprider sin föreställning om hur ooooonda mammor ät så ökar barnpornografibrotten lavinartat,

    www.svt.se/nyheter/sverige/rekordmanga-utsatt...

    Pappagrupper åker fortfarande runt och sprider propagandan om PAS som en amerikansk pedofil lanserade innan han begick självmord. Riktigt skrämmande!
    Hatar du män?
  • FIame
    Sebbe73 skrev 2012-12-23 01:12:49 följande:

    Precis som du är inne på går man ibland och funderar på om man bara ska ta ett steg tillbaka från processen och försöka förtränga att man har ett barn. Är alternativet att man under många år framåt bara ska gå och må dåligt och känna vanmakt så känns det som att det är det bästa både för mig och mitt barn. Som det känns så kommer modern ALDRIG att ge upp sin kamp om att förstöra för mig och så länge hon har ensam vårdnad är man helt maktlös i systemet. Den som säger annat ljuger. Socialtjänsten gör inte ett smack för att ta reda på sanningen utan lyssnar enbart på mamman och tar hennes observationer som sanningar och omvandlar allt som flickan gör som en trolig effekt av ett sexuellt utnyttjande. Jag kunde i min vildaste fantasi aldrig tro att det kunde fungera på detta sätt men så är det. Nu kanske man inte ska generalisera för mycket men sitter det en inkompetent person som handläggare så kan det få förödande konsekvenser. I mitt fall har handläggaren, som hållit i utredningen, inte haft en enda kontakt med mig eller någon av de personer som min dotter regelbundet träffar vid umgänge med mig. Är det detta som är en opartisk bedömning? Idag ångrar jag bittert att jag inte installerade ett kamerasystem för övervakning, som jag funderade på efter första vändan av beskyllningar. Eftersom min advokat sa till mig att modern kommer att fortsätta med sina anklagelser tänkte jag att detta kunde vara ett perfekt drag. Dessvärre kom jag på mig själv om att det verkar helt sjukt att spela in sitt umgänge för att säkra upp sig mot sjuka anklagelser. Bara tanken av att bli beskylld eller misstänkt för att skada mitt eget lilla barn gör att man vill spy. Dessutom är jag tveksam till om Socialen ens hade brytt sig om att granska det, de hade nog ändå tyckt att moderns observationer var mer trovärdiga. I och för sig så kan man lägga fram bevisen i Tingsrätten men tankesättet blir så omvänt, eftersom man normalt sätt inte ska behöva bevisa vad man inte har gjort? Kämpa eller ge upp är frågan? Det enda jag vet med säkerhet är att jag och min dotter avgudar varandra och att jag är fullständigt oskyldig till moderns vidriga beskyllningar. Jag måste bara göra det som jag tror är bäst för min dotter i det långa loppet. Tids nog får hon reda på sanningen och då kommer hon också förstå att man under en längre tid faktiskt kämpat med näbbar och klor för hennes rättighet till en pappa under sin uppväxt. Ska detta däremot ske på bekostnad av att hon ständigt ska stå emellan en konflikt, som är pådriven av mamman, är det kanske bättre att ta ett steg tillbaka? Är det någon som annars har tips på hur man ska kunna bevisa sin oskuld när polisen inte vill befatta sig med ärendet överhuvudtaget? Ska man kanske anonymt falskanmäla sig själv som en pedofil så att polisen kommer och gör en grundlig utredning och därmed kan "fria" en?
    Nej vad du ska göra är att börja strida om ensam vårdnad istället. Ingen gemensam vårdnad! Du ska anmäla kvinnan för förtal och en stämning för ensam vårdnad. Lägg fram alla form av bevis du har så kommer du ha STORA chanser till att få ensam vårdnad. Klarar inte idioten av att hantera en separerad relation så är hon inte lämplig att ha så stort ansvar heller.

    Kommer de fram till att du är oskyldig kommer de ge dig vårdnaden också, vilket hade inneburit ett helt annat liv för er.
Svar på tråden Modern anklagar mig för övergrepp på vår 3-åring.