Hur ska vi få dottern att somna utan oss i samma rum?

Alltså jag är en sån som absolut inte kör skrikmetoder och jag sitter med mina barn varje kväll och har alltid gjort. Men jag håller ju med TS om att det är sjukt jobbigt ibland att sitta och stirra rakt ut i en mörkt rum, det har krypit i kroppen på mig en del kvällar och man vill bara vråla "sov nu unge" men gör det så klart inte för då tar det ju ännu längre tid...

Så att TS använder bortkastad tid kanske är ett dåligt ordval men samtidigt så tycker jag inte det ger mig särskilt mycket alls att sitta där. Gos och mys och läsning och prat fram tills man släcker lampan, mysigt absolut, men det där väntandet - nej inte särskilt spännande alls. Bara en del av livet som förälder. Jag tycker det är lite farligt att förmedla att alla ska älska att lägga en timma hos sina barn på det viset varje kväll, man måste få tycka att det är jobbigt, att man hellre vill hinna med annat de där futtiga timmar man har på kvällen när barnen somnat. Att sprida det där ensidiga "rosaskimrande" om alla delar av föräldraskapet tror jag inte gagnar någon.

Jag ligger bredvid min dotter när hon ska sova. Tyvärr fungerar det inte alltid att göra annat eftersom hon blir så distraherad då. Mobilen är hemskt lockande för en 1,5-åring för att nämna ett exempel  

Men, jag har nu börjat tänka som så att jag ska se det som avslappnande tid för mig. En tid för vila och eftertanke, en tid för dagdrömmeri utan stress. I vår uppbokade, uppkopplade samtid tror jag ärligt inte det är så dumt att lära sig slappna av och njuta av nuet utan direkt "sysselsättning". 

Det är förstås ett problem om nattningarna drar ut på tiden, eller om man själv har väldigt lätt för att somna. Har man lätt för att somna kanske man inte ska ligga t.ex... men om barnen tar väldigt lång tid på sig för att komma till ro, då kan det, som andra varit inne på, vara en bra idé att se över sömnen dagtid. När vår dotter har svårt att somna är det oftast för att hon somnat sent på eftermiddagen eller sovit väldigt länge. Då har hon helt enkelt fått gå upp en stund och leka lite. Är man två hemma kan man då turas om. Vi har gjort så att den ena då "tagit över" en stund och sedan har man "bytt av". Oftast tack och lov tar nattningarna max 20 minuter och den tiden ser jag inte som onödig tid utan en mysig stund.

Självklart är det drygt ibland om insomnandet drar ut på tiden, bortåt en timme... Men det jag m.fl. reagerade på var nog att det skulle vara "onödig tid". Tråkig tid ibland, ja, men inte onödig. Och om man i samma andetag nämner en av de värsta skrikmetoderna så får man nog räkna med lite mothugg...

Och tar det en timme så kanske det dessutom kan vara läge att se över dagsömnen.
Vår 2-åring har tangerat en timme på sistone, men då har vi plockat bort dagsömen de dagar han är hemma och vips tog det en kvart igen...

Vår dotter är tre och har precis börjat somna själv, vi gör så att vi kommer in varje gång hon ropar, kramar och klappar och gosar. Vissa gånger får vi vara där inne hela tiden, vissa dagar somnar hon direkt och vissa dagar får vi lite gjort mellan gångerna vi går in. Skulle aldrig ignorera hennes signaler, så det här är en lösning vi nu kommit fram till tillsammans med henne nu när hon är stor. Ge barnen närhet och trygghet när de ber om det så blir de starka och trygga, det tror iaf jag!

Nej, det är klart allt man gör med sina barn inte är fantastiskt roligt, men det är väl inte det det handlar om. Jag ligger med mina barn på kvällen för att de uppenbarligen uppskattar det. Nej, det är inte det roligaste jag vet när det drar ut på tiden. Jag sitter och väntar en timme i veckan i ett omklädningsrum när de gympar också. Inte heller särskilt roligt, men de älskar att gå på gympa. Vi har precis haft ett 5-årskalas här under förmiddagen. Det finns roligare saker än det med . Förbaskat skönt att vara hemma nu och ha det överstökat.

Det är helt ok att tycka saker med barnen är tråkiga, men bara för att jag tycker att det är tråkigt är det ju inte bortkastad tid. 

Det är väl ingen som har förmedlat att man ska älska att ligga i sängen med sina barn i 1-2 timmar på kvällarna. Tror att om det var fritt att välja hur man skulle vilja ha det så skulle nog de flesta valt att man skulle ligga där i kanske 10 min och så var det klart sen.

Däremot tror jag att de flesta menar, liksom jag, att saker och ting är som dom är. Är det så att nattningarna på kvällen är väldigt utdragna så har man liksom två val: antingen att må dåligt över att det tar så lång tid eller att  gilla läget och försöka göra nåt bra av det - typ läsa en bok eller surfa. Vår dotter är också svår att natta på kvällen, och det är inte det att hon inte somnar för det gör hon på några minuter, utan det är det att hon inte vill att vi går. Så fort vi går så vaknar hon men efter 1-2 timmar brukar vi kunna smyga iväg. Självklart skulle jag hellre umgås med min man eller kollat på tv men just nu är det så här det är. Bara att gilla läget och göra nåt bra av det liksom. Så mår alla bättre. Inte hålla på med avvänjningsmetoder och 5mm och såna grejer. Det är ju inte bra för nån, framför allt inte barnet.

Det jag tror att de flesta menar är att saker och ting är som dom är och är det nu så att barnet behöver den där timmen för att känna sig trygg och somna så är det liksom bara att gilla läget. Är väl ändå bättre att försöka se det på ett positivt sätt och göra det till "egentid" med lite surfande eller bokläsning än som "bortkastad tid"?

Detta är alltså ett barn som nyss fyllt ett år?! Och du vill inte avvara 30-60 minuter så att denne kan somna utan att skrika sig till sömns.. Du och jag har uppenbarligen helt olika syn på föräldraskapet.

Tack för alla tips och synpunkter! Inser att "onödig tid" var en olycklig formulering. Det jag menar är att det kan kännas långsamt att sitta och titta rakt ut i mörkret när vi är lyckligt lottade med en dotter som har förmågan att somna av sig själv. För mig är det inget alternativ att läsa eller surfa då jag vill hålla rummet såmörkt som möjligt. Anser inte att det är kvalitetstid att sitta bredvid en spjälsäng med ett halvsovande barn även om andra tycks tycka det.

Men varför ska det vara så fel att vilja att ens barn ska kunna somna själv? Mysa kan man väl göra innan insomningen? Ingen har väl sagt att TS bara ska lämna sitt barn?

När ni myst och det är dags att somna, börja med att sätta dig på en stol bredvid sängen. Du kan surfa på telefonen eller vad du vill som inte stör. Sedan flyttar du stolen längre och längre från sängen tills du hamnat utanför dörren. Har funkat för många av mina bekanta. Jag skulle göra det så snart som möjligt, snart kommer barnet in i ännu en separationsfas som kan vara lite besvärlig. Observera att förmågan att somna själv ofta går fram och tillbaka med utvecklingsfaserna. 

Sök på tassmetoden. Vi gjorde ungefär så med vår äldsta dotter när hon var ca 9 månader och sen dess somnar hon själv. Vi har vår mysstund innan vi släcker lampan och när hon sen lagt sig finns vi i närheten om hon skulle ropa eller vilja oss något. Utan tjat eller konflikter lägger hon sig varje kväll och hon är nu 3,5 år. Hon verkar tycka om att gå och lägga sig när hon är trött (vilket vi alltid varit noga med att hon ska vara när vi lägger henne). Hon ber till och med om att få gå och lägga sig ibland när hon känner sig trött.

Jag tror att många envisas med att lägga sina barn när de inte är trötta, och då tar det en evinnerlig tid.