Va skönt att läsa att jag inte är ensam om att uppleva en medicinsk abort som smärtsamt och vad skönt att läsa om er som inte har haft en smärtsam abort. Jag tror inte att någon kvinna vill gå igenom en abort, att en abort är den sista lösningen som man vill välja. Jag gjorde nyligen en medicinsk abort och det var nog den mest traumatiska och smärtsamma dagen i mitt liv. Kanske hade jag otur den dagen som fick så ont och fick ett dåligt bemötande i vården. Det jag upplevt och skriver om här önskar INGEN människa, inte ens min värsta fiende.
Jag fick göra aborten hemma och hade fått med mig smärtstillande och beskrivning hur jag skulle ta dem, (Alvedon, Ipren och Diflofenac). Jag hade blivit informerad att smärtan vid abort skulle vara ungefär som mensvärk den kunde bli värre men inte så mycket värre. Tur nog hade jag läst på lite innan på olika forum och läst att flera som haft jätte ont, så jag var beredd på att det kunde göra riktigt riktigt ont. Naiv som jag var så trodde jag att smärtlindringen som jag fick med mig skulle hjälpa mig... Jag tog dessa mediciner som jag skulle men smärtlindrigen hjälpte inte ett dugg! Jag hade så ont att jag trodde att jag skulle dö på badrumsgolvet bredvid min förtvivlade och rädda partner. Min partner ringde åtskilliga gånger till 112, gynnakuten och kvinnokliniken den enda han fick tag på först var 112 som sa att det kunde göra ont vid abort och att de inte kunde göra så mycket utan vi skulle kontakta Kvinnokliniken för hjälp. Första gången fick vi hjälp av en barnmorska som försökte hjälpa oss och sa att vi skulle ta extra och sa att vi skulle ringa igen om det var något annat eller om det inte hjälpte. Smärtan gick inte över så vi ringde igen fick tag i en annan barnmorska. Då var jag tvungen att försöka fokusera och tränga undan smärtan för att kunna prata, (Jag var tvungen att prata eftersom den här barnmorskan inte ville prata med min partner). När jag förklarade för henne att medicinen jag fått inte lindrade smärtan och undrade vad jag skulle ta mig till. Svarade barnmorskan väldigt sarkastisk. Hon frågade mig vad jag egentligen hade väntat mig. Hon undrade om jag trodde aborten skulle gå smärtfritt. Hon sa sedan att det här var minsann var mitt eget val, och om jag inte ville ha ont skulle jag ha tänkt igenom det här bättre. För det skulle minsann göra ONT och det enda jag kunde göra var att gilla läget och bita ihop tills det var över. Efter det samtalet kände mig som världens sämsta människa. Jag försökte göra som hon sagt så länge som möjligt. Till slut var det ohållbart och vi ringde till sjukrådgivningen som tyckte att vi skulle åka in till Gynakuten på en gång för så ont skulle man inte behöva ha. Vi åkte in och blev väl omhändertagna och bemötta och jag fick starkare smärtlindring som hjälpte.
Jag skriver inte för att skrämma upp er som tänker göra en medicinsk abort. Men var beredda på (ni som ska göra abort) att det kan göra ont (mycket ondare än mensvärk), läs på och var beredda på att det finns barnmorskor som inte tycker att abort är okej på den mottagning du har. Se till att ha minst en person vid din sida när du går igenom det här som kan hjälpa och stötta dig.
