UnikFamilj

Äldre 27 Dec 13:21

35 svar

specialskolor!

Jag behöver hjälp! Jag tittar nationellt (eller egentligen kanske internationellt) efter skolvarianter som jag tror skulle passa mina barn, och det är fasen inte lätt. Min förhoppning står till att det, iom nya skollagen, kommer fortsätta att poppa upp fler specialskolor för barn med högfungerande autism i landet - men det finns ju inga garantier. Vad jag kan se, så finns det INGEN specialskola över huvud taget i HELA NORRLAND.. WTF?? Stämmer det verkligen??

Det går ju egentligen inte alls hitta många fler än de få som finns i Stockholm, nån enstaka kanske i Göteborg, och ett par i Skåne. Finns att hitta några andra lite annorlunda specialvarianter, men regelrätta autismskolor verkar vara sällan förekommande. Autismklasser i nån ordentligt stabil organisation verkar det heller inte finnas många av. "Specialenheter" verkar vara det som gäller; vilket översätts till särskild undervisningsgrupp utifrån behov, där målet är att barnet så snart som möjligt ska återgå till den vanliga klassen. Låter för mig mest hotfullt; så fort det funkar så ska man stöka till det igen...

Jag vill ha en lugn skolgång för mina barn! Inte ens om jag tittar på skolorna i Stockholm, känns det så troligt att det skulle fungera. VEM har råd att bo i Täby eller Solna..?? =D Och annars ska kommunen godkänna - hur svårt är det? Nån som vet? Dessutom, dum fråga kanske men ändå, de marknadsför sig oftast som skolor med "Aspergerfokus" typ. Bara Asperger? Eller gäller det högfungerande autism också? Varför då inte skriva det..?

Jag tror fasen att jag snart blir tvungen att starta en skola själv... *mutter mutter* Som att jag inte hade NOG att göra ändå..!

Elin 885

Äldre 28 Dec 17:25

#21

UnikFamilj skrev 2012-12-28 17:23:26 följande:

Du söker till gymnasiet som vanligt..? Sen finns ju specialgymnasium också, så det är inte ett problem egentligen. DET finns tom här i närheten.. =) På högskola/universitet har man ju dels kommit bra mycket längre själv mot att vara självgående, dessutom finns ju många utbildningar på distans osv. Det är betydligt lättare att anpassa där på många sätt och vis.

Att det finns klasser här och var vet jag, fast även det verkar vara lite glest.. I Öjebyn, är klassen "fast" där eller är det som jag nämnde tidigare att de ändå har en annan klasstillhörighet och "ska tillbaka ut så snart de kan"..?
Vad gäller "norrland", så ja visst varierar det... =) Synd är det ju om barnen som bor som vi - rätt glest och där erfarenhet, kunskap, och likasinnade kompisar inte växer på träd direkt. Men man kunde ju tycka att det skulle gå att skapa specialskolor i alla fall i de större städerna, eller hur? Det MÅSTE finnas underlag tycker jag. Alt att det finns nån annan "fast lösning" för de barn som behöver det.
Idealet vore naturligtvis att alla barn fick den anpassning och det stöd de behöver på varje skola, men... ja... det är ju LÅÅÅÅÅÅNGT borta.

ok fast jag frågade också hur det då ser ut från ARBETSGIVARPERSPEKTIV eftersom arbeten inte växer på träd och många har tyvärr fördomar.

aldrigmer

Äldre 28 Dec 17:26

#22

Elin 885 skrev 2012-12-28 17:20:22 följande:

ok.
men KTH har inte alla utbildningar, det är dessutom EN skola.
På det universitet där jag läser så får jag sitta i egen sal vid tentamen, 1 h extra (pha dyslexi) vid tentamen och så får jag mentorstöd.
dock så ligger skolan i en annan stad och jag studerar på distans, så vid nästa tenta ska jag försöka göra den i min stad där jag bor, dock utan extrahjälp då.
dessutom så frågar jag fortfarande, hur ser det för en arbetsgivare om man söker jobb och har gått i en skola som är inriktad på hfa? jag tror inte att det ser bra ut tyvärr, många har fördomar etc, och jobb växer inte på träd. bra dock att man får den hjälp man behöver under sin skolgång.

Det var bara ett exempel, det kan finnas fler. Hör med Autism och AS-förbundet.

Elin 885

Äldre 28 Dec 17:27

#23

aldrigmer skrev 2012-12-28 17:26:22 följande:

Det var bara ett exempel, det kan finnas fler. Hör med Autism och AS-förbundet.

njae jag trivs på min utbildning och är inne på andra året av tre =).
byter jag nu så har jag ju slösat ett helt år med studiemedel (man får ju bara det ett visst antal år).

UnikFamilj

Äldre 28 Dec 17:28

#24

Hela grejen med att få till en skola som faktiskt fungerar är ju att alla barn förtjänar en chans. Det handlar om att försöka vinna över fördomarna, utrota dem. Det gör man inte genom att låtsas som att problemen inte finns. Mina barn skulle troligtvis aldrig klara grundskolan utan anpassad pedagogik och stöd, det blir lite annat än hur diskussionen ser ut när man klarat sig till 27 års ålder innan man fick sin diagnos. Högfungerande autism är ju ett väldigt brett begrepp liksom. Vissa klarar sig i vanliga klasser, med eller utan stöd. Andra gör det inte.

aldrigmer

Äldre 28 Dec 17:29

#25

Elin 885 skrev 2012-12-28 17:21:23 följande:

i min utredning så står det högfungerande autism som än så länge kallas för asbegers syndrom.
så jag väljer att tro på det.

En ny version av DSM väntas vara färdig under våren 2013. Där har då diagnoserna autism, Aspergers syndrom, atypisk autism samt desintegrativ störning förts samman till Autismspektrumdiagnos.

aldrigmer

Äldre 28 Dec 17:34

#26

UnikFamilj skrev 2012-12-28 17:23:26 följande:

Att det finns klasser här och var vet jag, fast även det verkar vara lite glest.. I Öjebyn, är klassen "fast" där eller är det som jag nämnde tidigare att de ändå har en annan klasstillhörighet och "ska tillbaka ut så snart de kan"..?
Vad gäller "norrland", så ja visst varierar det... =) Synd är det ju om barnen som bor som vi - rätt glest och där erfarenhet, kunskap, och likasinnade kompisar inte växer på träd direkt. Men man kunde ju tycka att det skulle gå att skapa specialskolor i alla fall i de större städerna, eller hur? Det MÅSTE finnas underlag tycker jag. Alt att det finns nån annan "fast lösning" för de barn som behöver det.
Idealet vore naturligtvis att alla barn fick den anpassning och det stöd de behöver på varje skola, men... ja... det är ju LÅÅÅÅÅÅNGT borta.

I Öjebyn är klassen "fast", man går där grundskolan ut men det finns elever som valt att gå tillbaks till sin "gamla" klass. De eleverna har ofta haft ett stort sug tillbaks till kompisar.

aldrigmer

Äldre 28 Dec 17:35

#27

UnikFamilj skrev 2012-12-28 17:28:56 följande:

Högfungerande autism är ju ett väldigt brett begrepp liksom. Vissa klarar sig i vanliga klasser, med eller utan stöd. Andra gör det inte.

Så är det.

UnikFamilj

Äldre 28 Dec 17:35

#28

aldrigmer skrev 2012-12-28 17:34:15 följande:

I Öjebyn är klassen "fast", man går där grundskolan ut men det finns elever som valt att gå tillbaks till sin "gamla" klass. De eleverna har ofta haft ett stort sug tillbaks till kompisar.

Låter ju riktigt bra. En sån lösning skulle jag nog också kunna ta, om kompetensen att ta hand om pedagogiken verkligen fanns. Tyvärr, är fallet inte så här ute. Vet att det finns plan på "autismspår" i Östersund, men vet ännu inte hur det rent krasst kommer se ut.

Elin 885

Äldre 28 Dec 17:36

#29

UnikFamilj skrev 2012-12-28 17:28:56 följande:

Hela grejen med att få till en skola som faktiskt fungerar är ju att alla barn förtjänar en chans. Det handlar om att försöka vinna över fördomarna, utrota dem. Det gör man inte genom att låtsas som att problemen inte finns. Mina barn skulle troligtvis aldrig klara grundskolan utan anpassad pedagogik och stöd, det blir lite annat än hur diskussionen ser ut när man klarat sig till 27 års ålder innan man fick sin diagnos. Högfungerande autism är ju ett väldigt brett begrepp liksom. Vissa klarar sig i vanliga klasser, med eller utan stöd. Andra gör det inte.

jag klarade skolan för att jag:
inte hade något val, jag är envis så att inte klara var inget alternativ. jävlar-anamma inte hade några fritidsaktiviter nästan under hela högstadiet och inte några alls under gymnasiet därför att tiden inte fanns, jag pluggade nästan dygnets alla vakna timmar, att jag dessutom gick i skola mellan 8-17 i princip varje skoldag gjorde inte saken lättare.' jag hade kontakt med BUP från 14 års ålder (vill inte säga varför) men man gjorde ändå ingen utredning, mina raseriutbrott, min ilska och oförmåga att koncentrera sig, samt mitt eviga pratande berodde på tonårshormoner.

så det var ingen dans på rosor om du nu tror det. förlåt om jag låter brysk men jag ville bara förklara att jag faktiskt inte hade det lätt.

Elin 885

Äldre 28 Dec 17:42

#30

konsekvenserna av att jag var tvungen att lägga ned så mycket tid blev:

sjukskriven för utbrändhet vid 22 års ålder, för jag hade inte varit ledig ett enda lov eller en enda helg under hela gymnasiet pga plugg, sedan arbetslös vilket inte är att vara ledig eftersom jag oroade mig för ekonomin. utebliven mens i 3 månader vid 15 års ålder på grund av stress. inte lyckats behålla ett arbete nästan pga att jag alltid sa vad jag tyckte och tänkte, vilket inte uppskattades av chefen, lyckades behålla ett konsultjobb för ett större konsultbolag i 2 år, det är det längsta. depressioner och ångest

och mycket mer.

jag har alltså inte haft ett lätt liv alls, de flesta som hör om mitt förflutna gapar av förvåning att jag klarar mig så bra som jag gör idag. (jag har inte tagit upp allt som hänt mig ovan, utan endast några små delar).

UnikFamilj

Äldre 28 Dec 17:48

#31

Elin 885 skrev 2012-12-28 17:36:27 följande:

jag klarade skolan för att jag:
inte hade något val, jag är envis så att inte klara var inget alternativ. jävlar-anamma inte hade några fritidsaktiviter nästan under hela högstadiet och inte några alls under gymnasiet därför att tiden inte fanns, jag pluggade nästan dygnets alla vakna timmar, att jag dessutom gick i skola mellan 8-17 i princip varje skoldag gjorde inte saken lättare.' jag hade kontakt med BUP från 14 års ålder (vill inte säga varför) men man gjorde ändå ingen utredning, mina raseriutbrott, min ilska och oförmåga att koncentrera sig, samt mitt eviga pratande berodde på tonårshormoner.

så det var ingen dans på rosor om du nu tror det. förlåt om jag låter brysk men jag ville bara förklara att jag faktiskt inte hade det lätt.

Jag tror heller inte att du hade det lätt. Som sagt, jag har en make med asperger. Han klarade också grundskola, gymnasium och högskola utan diagnos och stöd. Han hade dock rätt kassa betyg i grundskola och gymnasium, trots att han har en iq som borde låtit honom briljera. Han har alltid haft dålig självkänsla, trott att han inte klarar mer, och inte förrän nu börjar han se sig själv i "rätt ljus". Så jag förringar inte alls dina svårigheter. Jag har en dotter som kanske ligger på lite motsvarande nivå. De äldsta är sex år och kan inte alls ta in och lära utan rätt struktur. Hon är i stort sett helt visuell och tar inte in auditiva instruktioner. Hon har en språkstörning och ADHD som gör att hon inte alls förmår att skapa mening av vad lärarna säger. De hade lika gärna kunnat prata arabiska.
Sonen, är ickeverbal. Han kommunicerar via ipad, kan inte ens vistas i skolan utan mig än så länge. Han kan inte kommunicera ordentligt med någon annan än mig, han blir jätteorolig och hyperaktiv i nya situationer. Han kan inte visa någon annan vad han kan, för han funkar inte med någon han inte känner jätteväl. Alls.

Det är helt enkelt skillnad.

aldrigmer

Äldre 28 Dec 17:53

#32

UnikFamilj skrev 2012-12-28 17:35:50 följande:

Låter ju riktigt bra. En sån lösning skulle jag nog också kunna ta, om kompetensen att ta hand om pedagogiken verkligen fanns. Tyvärr, är fallet inte så här ute. Vet att det finns plan på "autismspår" i Östersund, men vet ännu inte hur det rent krasst kommer se ut.

AS-klassen i Öjebyn är bra med god pedagogisk skicklighet och stor kunskap om funktionshindret. politikerna är ett orosmoment, de kan för lite men så är det nog tyvärr ofta. Pengar tryter men så här långt har AS-klassen klarat sig. Strömbackaskolan som gymnasiet heter i Piteå har ingen speciell AS-inriktning men de som haft sina ungdomar där är till övervägande del nöjda, likaså ungdomarna själva. Det blir problem med renodlade AS-klasser på gymnasiet då inriktningarna blir många.

Elin 885

Äldre 28 Dec 17:55

#33

UnikFamilj skrev 2012-12-28 17:48:13 följande:

Jag tror heller inte att du hade det lätt. Som sagt, jag har en make med asperger. Han klarade också grundskola, gymnasium och högskola utan diagnos och stöd. Han hade dock rätt kassa betyg i grundskola och gymnasium, trots att han har en iq som borde låtit honom briljera. Han har alltid haft dålig självkänsla, trott att han inte klarar mer, och inte förrän nu börjar han se sig själv i "rätt ljus". Så jag förringar inte alls dina svårigheter. Jag har en dotter som kanske ligger på lite motsvarande nivå. De äldsta är sex år och kan inte alls ta in och lära utan rätt struktur. Hon är i stort sett helt visuell och tar inte in auditiva instruktioner. Hon har en språkstörning och ADHD som gör att hon inte alls förmår att skapa mening av vad lärarna säger. De hade lika gärna kunnat prata arabiska.
Sonen, är ickeverbal. Han kommunicerar via ipad, kan inte ens vistas i skolan utan mig än så länge. Han kan inte kommunicera ordentligt med någon annan än mig, han blir jätteorolig och hyperaktiv i nya situationer. Han kan inte visa någon annan vad han kan, för han funkar inte med någon han inte känner jätteväl. Alls.

Det är helt enkelt skillnad.

ja klart vi alla är olika, jag ville bara belysa att jag inte har haft det lätt bara för att jag klarat att gå i en normal klass det var allt =).

UnikFamilj

Äldre 28 Dec 17:55

#34

Dessutom Elin885: Om du har den erfarenheten med dig, kan du inte se att det kanske funnits ett stort värde i att ha haft en anpassad skolgång..? Du hade garanterat inte haft samma upplevelse.

Elin 885

Äldre 28 Dec 17:57

#35

UnikFamilj skrev 2012-12-28 17:55:52 följande:

Dessutom Elin885: Om du har den erfarenheten med dig, kan du inte se att det kanske funnits ett stort värde i att ha haft en anpassad skolgång..? Du hade garanterat inte haft samma upplevelse.

absolut, absolut, då hade jag nog kunnat halvera pluggtiden som jag gör nu när jag är vuxen.
jag är inte emot det, inte alls, jag bara tänker på alla fördomar som tyvärr ofta kommer med när man avslöjar ett pskiskt funktionshinder osv.

specialskolor!

INNEHÅLL