Tv-tittande och små barn, hur gör ni?

Det finns bra studier som visar att barn som tittar på för mycket tv eller använder smart phones
i väldigt stor utsträckning inte alls utvecklas på ett sätt som man först trodde. Det visar sig nu,
att "pilleriet" med smart phones / surfplattor inte fyller behovet som barnen behöver i låg ålder,
när vi pratar kreativitet.

Att istället leka med andra barn eller vuxna, med "riktiga" leksaker, eller utan leksaker, är det
bästa för barnen.

Ja, enligt min BVC-sköterska så ser man tydligt skillnad på de 1-åringar vars föräldrar låtit dem titta mycket på tv istället för att interagera med dem.

Jag har 4 barn i åldrarna 2 till 8 år och de yngre har ju s a s varit hemma när de äldre sett på tv så de har ju vuxit upp med det från start.

Dock är det faktiskt bara äldsta som fastnat från start och som ff sitter om tv-n är på. Det spelar ingen roll, det kan vara partiledardebatt och ungen sitter, det skulle kunna vara partiledardebatt på serbokroatiska och ungen skulle lik förbannat sitta där. Hon kommer inte på något annat att göra om tv-n är igång.

De yngre har alla kunnat titta upp när de krypit/gått förbi om de äldre sett men sen bara fortsatt med sitt. Det är först kring 2 år de suttit still och faktiskt tittat. Vardagar så brukar de få se tv ungefär 20 min på morgonen, 20 min innan middag och 20-60 min på kvällen (beroende på ålder och i vilken ordning vi puttar isäng barnen).

2-åringen kan ibland vilja "rita" på de äldres nintendo DS, då sitter hon kanske 10 minuter en gång i veckan. Ingen surfplatta eller annat spel. I bilen har vi inget alls.

De äldre har ett nintendo DS, vår dator samt sen i julas ett Xbox 360 som de får spela på 3 dagar i veckan, då ungefär en timme åt gången (men då hinner de inte se lika mycket tv alla de dagarna). När det gäller spelande så är det inte tiden de sitter som är största problemet för killarna som är 4 och 6 år utan att de blir helt handlingsförlamade och tappar all kreativitet om de får spela varje dag. Därav speldagarna så måste de ta sig för annat de andra dagarna. Det spelar ingen roll om de bara får spela 1-1.5 timme varje dag, de blir helt handlingsförlamade ändå. Det är skrämmande.

Min son är 1 år och har sett TV mindre än 10 ggr och bara ett fåtal gånger någon längre stund. Mest hemma hos andra, vi kollade en film hemma när vi var sjuka allihopa. Jag och min man kollar knappt heller på TV och aldrig när sonen är vaken. Då pysslar vi med grejer och sonen är med eller så leker vi med honom. 

Jag är övertygad om att det skulle vara väldigt negativt för hans utveckling om han såg mer TV han blir helt fast och passiv när den väl är på,

Det är starka moraltant-vibbar på mig i den här frågan, men jag är inte helt emot utan har själv haft stor glädje av TV-serier och filmer som liten så visst kommer han att få kolla. När han är redo för det. Det blir säkert svårare att hålla när man har fler barn det har jag all förståelse för.

Vi har barn på 2 och fem år. Jag är sån som alltid velat har koll/ kontroll så barnen inte ser på för mycket tv. Man märker 2 åringen att hon harfått börjat se tidigare på tv än den store som fick börja se på tv när han var ca 2 år. Hon är mer beroende av tv:n och ser gärna mkt på tv:n om hon får. Medans storebror inte alls är beroende av tv:n. Han går gärna o leker rätt tv:n är på frågar inte så mkt efter tv:n,vilket är superskönt. Jag tyckte man märkte ganska tydligt förr om man lät sonen se på tv ofta, då fantaßin minskar jättetydligt,tycker jag. Här är det oftast tittande morgon o kväll, det räcker tycker vi annars stjäl det barns fantasi. Ju längre man kan vänta med tv-tittandet, desto bättre är det, anser jag...

Jag har varken tv, ipad eller smartphone. Drar mig faktiskt lite för att skaffa smartphone eftersom jag ser hur barnens kusiner blir som galna ibland över att vilja se filmer och spela spel i tid och otid på sina föräldrars telefoner.

Dottern har fått se på korta barnfilmer i min närvaro sedan hon var ca 18 mån eller vad det kan ha varit, och vi har även spelat kalle kunskap ihop sedan den åldern. Dock bara någon stund per dag. Sedan lillebror föddes har stora haft som rutin att se några filmer på datorn (svtplay) när lillebror lägger sig. Än idag, när hon är fyra år, ser hon gärna samma programserie (djursjukhuset eller sos vilda djur) dag efter dag, vecka efter vecka. Hon blir ofta rädd eller orolig för sånt som jag inte alls hade väntat mig, så jag försöker se till att hon inte ser en helt ny film ensam.

Lillebror på 17 mån har fått se på några avsnitt av bondgården eller bu och bä ihop med oss, men är måttligt intresserad och vill mest trycka på datorn, så jag försöker undvika det. Datorn är aldrig på dagtid, bara på kvällen vid lillebrors läggning.

Vår dotter är nu 9.5månader och vi har tvn på ofta. Mest som sällskap. På dagarna står disney junior eller barnkanalen på. Dottern tittar endast när vinjetterna drar igång då hon ÄLSKAR musik. Hon dansar till vinjetten och fortsätter sedan leka bortvänd från tvn. Har provat med radio men då dansar hon inte lika mkt. Så därför låter jag tvn vara på. Tror inte att det skadat henne. Hon började åla vid 5.5månader, kröp vid 6.5, reste sig vid 7, gått utmed möbler sedan 8.5. Hon är supernyfiken och social.

Vår dotter är nu 9.5månader och vi har tvn på ofta. Mest som sällskap. På dagarna står disney junior eller barnkanalen på. Dottern tittar endast när vinjetterna drar igång då hon ÄLSKAR musik. Hon dansar till vinjetten och fortsätter sedan leka bortvänd från tvn. Har provat med radio men då dansar hon inte lika mkt. Så därför låter jag tvn vara på. Tror inte att det skadat henne. Hon började åla vid 5.5månader, kröp vid 6.5, reste sig vid 7, gått utmed möbler sedan 8.5. Hon är supernyfiken och social.

vi har två barn på 2 och 4 år. Äldsta fastnade fullständigt för programmet Drömmarnas Trädgård när hon var ett år, var helt besatt av det och det blev tyvärr lite för mycket tv en period där, vi orkade inte riktigt ta fajten, det var lite för bekvämt med tv. Så hon har varit väldigt besatt av tv men är faktiskt mindre intresserad nu än vad hon var vid 2-3 år. Vilket nog beror på att hennes egna lek, fantasi och språk utvecklats så kraftigt mellan 3 och 4. Nu är hon dock rejält förtjust i spel på Ipaden vilket jag ser som mer positivt, det är ändå mer aktiv lek än tv.

2-åringen har ju haft tv omkring sig en hel del eftersom storasyster tittade, hon såg ju tex mycket tv när jag var ensam med barnen och ammade lillebror konstant osv. Dock blev han inte intresserad av att titta aktivt på tv förrän nu under hösten när han närmade sig två år, nu älskar han några tv-program (främst Dora) och kan sitta i timmar om han får. Vi har väldigt sällan allmän tv som barnkanalen på utan har inspelade program och filmer som vi sätter på, våra barns tv-tider följer inte alls de som många andra barn verkar ha, våra barn ser aldrig på tv på morgonen/förmiddagen utan senare på dagen. 

Men ett kraftigt dåligt samvete och inre diskussion kring hur mycket och när som är ok har funnits hela tiden kring tv-tittandet med båda barnen. Jag som alltid varit skarpt emot tv som barnvakt...

Bvc har aldrig någonsin tagit upp ämnet.

Jag har aldrig förlitat mig på BVC, utan sökt den information jag vill ha på egen hand.

Vår son tittade aldrig på TV (dator/IPad/Smartphone) innan han var ca 1,5 år.
Från ca 1,5 år så såg han korta filmsnuttar (max 10 min) då och då. Men inte dagligen utan kanske 2-3 gånger i veckan. Och inte "vad som helst", utan sånt som jag hade tittat på först.

Nu är han 2 år och 2 mån. och ser på film kanske varannan dag i genomsnitt. Ibland kan det bli flera dagar i rad och ibland kan det gå flera dagar utan tittande. Han sitter max 30 min och tittar och har tittar bara när han själv ber om det. Vi "sätter" honom aldrig framför en film.
Och vi sitter alltid med när han tittar.

Min äldsta var inte intresserad av tv förräns lillebror kom för 3½ månader sen och jag inte har samma tid att leka med honom, så nu är det mycket tjat om musses klubbhus. Har är 2 år och 2 månader. Det är svårt att säga nej när jag måste mata bebis eller måste söva honom, så då blir det en del tv tyvärr, lite ångest över det.