Förskola för syskon och bebis hemma?

jag måste bara göra en reflektion om det där att tänk på att det kan komma att kännas väldigt annorlunda när det närmar sig för er. För de flesta som ska börja jobba skolar inte ens in vid 16 månader för att barnet är alldeles för litet än då. Jag tyckte först vid runt 20 månader började det kännas ok att skola in och fortfarande vid två år går ju barnet bara för förälderns skull, inte för sin egen. Och att då skola in så tidigt när man ändå är hemma kanske inte känns så bra då. 

Min son fyller fem år nu i år, lillasyster är smart 3 mån, han går mån-fre 9-13.30/14.00. Han får gå till 14 men hämtar oftast mellan 13-13.30 för det passar lillasysters mat och sovtider bättre

Det är ren bs att "de flesta som börjar jobba skolar inte ens in vid 16 månaders ålder", exakt vad grundar sig den formuleringen på för statistik?

Småbarnsgrupperna är mindre och har ett lugnt pedagogiskt tempo, man behöver inte ha dåligt samvete för att man börjar jobba när barnet är över 1 år (och således måste skola in vid den åldern).

Jag vet inte vad Alexi grundar sin formulering på, men helt grundlös är den inte om man tittar på skolverkets statistik. Nu visar den enbart hela år, så man kan bara kika på 1-, 2-, 3-åringar etc. Senaste statistiken (2011) visade att antalet 1-åringar var lite under 12% av förskolebarnen. Då är det ju alla 1-åringar och jag skulle gissa (inget stöd för det statistisk, men ändå rätt sannolikt) att det är fler i åldern 1,5-2 än 1-1,5. Siffran är den dubbla när man kikar på 2-, 3-, 4- och 5-åringar i förskolan.

Sedan handlade det ju inte här om föräldrar som var tvungna att börja arbeta utan om man nu ändå är hemma......och inskolning. 

Det var ingen vetenskaplig undersökning men folk jag känner då. Åldrarna på barnen på yngsta avdelningen på förskolan osv. Jag har en tvååring på småbarnsavdelning, det är inte alltid så lugnt där faktiskt, vi har en fantastisk förskola men det är ändå 17 barn nu på den avdelningen och framför allt i inskolningstider är det många gråtande barn. Det är betydligt lugnare på de lite större barnens avdelning just eftersom det inte är massa småttingar som står och gråter och känner sig övergivna... Min son var 21 månader när han skolades in i augusti och det var grymt skönt att han var så pass stor, han kunde ju kommunicera på ett sätt som de yngre barnen absolut inte kunde då.

Och ja, precis som Flickan och Kråkan skriver, det handlar ju om en förälder som ändå ska vara hemma. Det är hjärtskärande att lämna sitt lilla barn vid inskolning, ledset eller inte, och att då göra det när man bara ska gå hem och slappa med en bebis skulle i alla fall skära i hjärtat på mig. Jag är inte emot att ha storasyskon på förskola under föräldraledighet, det hade jag själv, men dottern skolades ju in för att i jobbade, inte när vi var lediga.

Vi har alla olika åsikter vad som är rätt och fel för våra barn, men det är endast vi själva som kan avgöra vad vi tror är bäst för våra egna barn.

Jag tror på att min dotter kommer att gynnas av att vara på förskola, jag har varit där och hälsat på, det är en liten förskola med en småbarnavdelning och en avdelning för större barn.
Jag har rådgjort med min mor som faktiskt jobbar på förskola med just 1 årinigar. Och hon håller med mig och tror att detta kan bli bra för just MIN dotter. 

Min dotter har varit frammåt och tidig i utvecklingen sen hon föddes och som jag skrev tror jag det är till fördel för henne att vara på förskola upp till 15 timmar i veckan. Det är knappast för att jag ska slappa som hon ska börja där.

Och om man tycker att vara hemma med ett spädbarn är att slappa så har vi inte samma uppfattning. En liten tar tid och resulterar ofta i en del sömnbrist. Och de flesta av som känner oss stressade och trötta är faktiskt inte de bästa människor. Varför ska då inte min dotter få lov att utmanas och aktiveras och komma hem till en mamma som förhoppningsvis känner sig lite mer utvilad och kan lägga mer tid på sin dotter när hon faktiskt är hemma.

Och skulle jag mot förmodan känna att det inte är rätt för min dotter trots allt, då är det inte svårare än att hon får vara hemma istället.    

             

Jag bara tycker man ska vara ärlig om för vems skull ett litet barn sätts på förskola, om det är för förälderns eller barnet. Och det är ju en sak att barnet kan ha det bra på förskolan även som ettåring men inte sjutton är det det bästa för barnet. Låter faktiskt märkligt att din mamma tycker det för är det något förskolepersonal brukar tycka så är det att storasyskon ofta känner sig övergivna av att lämnas och att barn under två-tre år inte behöver förskola.

Apropå virus: Har en tvååring och en treveckors. Storebror var hemma en månad innan bebisen kom (sjukdom och julledighet) och sedan 2,5 veckor efter att syskonet föddes. Jag vill egentligen inte ha honom på förskola (av flera skäl), men har sovit så sjukt dåligt om nätterna, så jag tänkte att det var bättre för alla om han var några timmar i veckan.

Han hann gå två dagar innan vi fick veta att det går RS-virus på förskolan och att hans jämnåriga kompis ligger på sjukhus med andningsproblem.

Nu ångrar jag bittert att han fick gå till förskolan och hoppas verkligen att han inte blivit smittad. Kommer att ha honom hemma minst ett par veckor nu och eventuellt längre. Funkar det bra så kanske vi säger upp platsen till och med.

Visst har 16- månaders utbyte och behov av förskola och kompisar. Min kille tyckte det var toppen att vara på dagis vid den åldern och har så många kompisar där som alla började vid den åldern eller när de var lite yngre. Min son var 15 månader och gick ca 30 timmars vecka, när lång inskolning var klar. Öppna förskolan här är kass, kunde vara uppemot 40 barn i ett stort rum. Gav inget för min son, behöver leka och lära sig saker. Även i den åldern.

Jag skolar in min 16-månaders nu på grund av att jag börjar jobba, han ska gå 18 timmar i veckan. Jag tycker egentligen att han är på tok för liten men av olika skäl har vi i alla fall bestämt oss för att göra så här (funkar det inte för honom med förskola får vi lösa det med att någon av oss avstår från jobb men vi har båda lite speciella jobb där det finns vissa risker med att vara borta för länge). Jag skulle ALDRIG skolat in honom nu om det inte vore för att vi ska jobba.  Det många inte verkar tänka på är att förskolestart handlar om separation. Små barn behöver framför allt sina föräldrar och även om föräldern är trött och sitter och ammar en del av dagen är det ett bättre alternativ för det lilla barnet än att separeras från föräldern för att vara en av kanske 17 barn i en grupp. 

Jag är bara nyfiken, kommer du att stå på dig och fortsätta skola in om ditt barn gråter när du lämnar det på förskolan? Kommer du då att kunna intala dig att detta i alla fall är för barnets eget bästa? 

Min son som då var 2,5 år fick vara hemma. Idag är han 3,5 år och fortfarande hemma! Supermysigt att få då mkt tid med dem medens de är små.

Jag skolar in min snart 14-månaders för 15 tim/v och har ett syskon på väg i sommar. Fått plats på ett ställe med bra rekommendationer, det hade löst sig även utan plats, men planerar nu att fortsätta 15tim/v under hösten när bebisen kommit. 

Enbär, om du läst sista raden, där du citerat min text så hade du inte behövt ställa din fråga. Jag drar mig ur denna diskussion nu, jag har sagt vad jag tycker tänker och om man läser vad jag skriver förstår man också att allt inte är ristat i sten. 

Jag har min dotters bästa i åtanke och det borde vara det som betyder något.   

    

Måste bara inflika att om förälder mår bra mår också barnet bra. Har svårt att tro att det finns någon som bara kan vara hemma och "slappa" med ett spädbarn, efter en graviditet och förlossning behöver också kvinnan få återhämtning, så det passar väl utmärkt att det större barnet är på förskola och få leka medan mamma är hemma och återhämtar sig (vilket ju tar ungefär ett helt år rent kroppsligt) och tar hand om bebis.

Jag fick de två första rättså tätt, så då hade jag båda hemma. Det fanns ingen anledning att skola in första eftersom jag bara jobbade tre veckor innan jag gick på havandeskapspenning. Min mamma ställde upp de veckorna och sköt sina arbetstider. 
När trean kom då var båda de äldre inskolade på dagis, så dom fick fortsätta på 15 timmar när jag var mammaledig. Det var kass med sömnen när trean kom, så det var bara skönt att de två andra kom ut och fick springa av sig och leka med andra barn.

Jag tycker faktiskt det är jobbigare att ställa klockan, klä på båda barnen när de ännu i princip sover och stressa iväg för att passa en tid i förskolan, sen samma visa på eftermiddagen och då kan man ge sig fan på att det är mitt i sovtid för den lilla. Även om det är bäst för min femåring om han får ta del av åtminstone det pedagogiska och lära känna sina blivande klasskompisar så orkar jag faktiskt inte med den stressen varje dag, så han får vara hemma så mycket som möjligt. Det är bara när femårsgruppen har aktiviteter som jag brukar försöka hinna dit i tid. Övriga dagar försöker vi antingen vara hemma eller ta kortare dagar, så det blir ca 10 timmar i veckan. För mig är det skitjobbigt, men jag gör det för mitt barns skull. Hemma ser jag till att göra saker varje dag när vi är hemma, för hans skull.

Sen är det rent bullshit att  om föräldern mår bra så mår barnen bra. Om föräldern mår bra av att misshandla sitt barn? Skada det på något annat sätt? Är det fortfarande bäst för barnet? Det är världens sämsta ursäkt. Självklart får man uppoffra sig för att barnen ska ha det bra och ställa sig själv åt sidan några år när de är små.

Snacka om att vrida och vända på orden, sammanshanget här var såklart inte barnmisshandel, tror inte att någon förstod det så heller? Om man som förälder tex är slut efter sömnlösa nätter så kan det kanske vara bra för det större barnet att vara på förskola på fm så tex. mamman kan återhämta sig och sedan kanske fungera bättre som förälder? 
Tycker det är upp till var och en att avgöra vad som blir bäst för familjen, tråkigt att vi ska se ner på de som väljer att göra på ett visst sätt (tex. antal timmar på förskola, läs EJ barnmisshandel) när det gäller sina barns omsorg.

Är det någon form utav straff för barnen att gå på förskolan?

Hade det inte varit bättre om förskolan användes enbart för de som verkligen har ett behov? Och med det menar jag studier, jobb.....!? Då hade de barn som MÅSTE vara där fått en förskola med bättre kvalitet då det skulle kunna sparas in pengar ifrån 15-timmarsbarnen. En tanke bara!