Att börja arbeta sonen som asp/adhd men inte blivit utredd än.

Hej!!
Försök att förbereda din son så mycket som möjligt, ligga steget före.
Ha en bra struktur hemma. Ett schema som du skrev om e helt suveränt.
Allt från morgonrutiner, fritid, mattider och kvällsrutiner.
Jobba med direktbelöning till din son. På sånt som är jobbigt för han till exempel ta på sig kläder eller komma upp på morgonen.
En enkel grej är att ha ett vanligt vitt papper och klistermärken.
Varje gång han gjort nåt ex då tagit på sig kläderna, så ge han ett klistermärke att sätta på pappret. Då han för exempel fått ihop 10 stycken, gör ni något gemensamt. Behöver absolut inte kosta massa pengar.

Finns massa bra litteratur att läsa om olika diagnoser.
Jobbar själv med pojkar som har diagnoser.

Lycka till och hoppas nåt av mina råd går att använda

Jätte bra svar!!

Vi har väldigt stora problem att vi inte kan berätta vad vi ska göra om ex 1 timme eller längre fram under dagen, han går upp i hyper-speed och tjatar öronen av oss om när vi ska iväg (om det är ngt roligt) eller går och gråter och är jätte arg (om det är ngt mindre roligt).
Det jag gör på morgonen är på rutin(har alltid barnen vardagar på morgonen då jag börjar senare). Väcker, sätter igång tvn och sonen vill se film det får han för det är MYCKET lättare att pausa en film än att han ska bli tokig av att inte få se klart bolibompa...
Sen serverar jag frukost och det är alltid samma, juice, rån och honung. Försöker få på kläder, ibland går det, ibland inte beror på vad för humör han är på/hur han känner kläderna mot huden.
Sen bryter helv lös, när det är 40 min kvar innan vi ska åka har han ännu inte börjat med frukost (då setat med den ca 40 min), då blir jag stressad och han bryter ihop.
Jag vet att jag själv måste bryta något jag gör så imorgon ska jag börja med bildsaga, det tror jag funkar bra då han tycker om kartor och få uppgifter på papper.

Men detta med att man inte kan säga att idag efter fika ska vi till mormor, då är det så fel!! Han börjar direkt tjata om att han vill fika fast kl är 8 på morgonen, när klockan är 12 och vi ska äta lunch så undrar han varför vi inte ska fika för, när ska vi åka, tänk om mormor åker bort, tänk om vi inte åker dit osv. När vi väl fikat och vi ska åka då vill han inte åka, då har det tagit för lång tid..

Om vi däremot säger 30 minuter innan fikat att vi ska åka till mormor efter fika då är han glad som en sol, packar sina leksaker är på topp med att klä på sig och försöker få oss att fika fortare.

Så att göra schema längre än några timmar tar knäcken, MEN, jag har aldrig testat att verkligen strukturera dagen och visa vad vi ska göra under en hel dag, har inte vågat än ;).
Testade en period att berätta när vi skulle somna vad som skulle hända dagen efter men med hans sömnproblem (äter melatonin) så satte hjärnan igång och han kunde vakna kl 3 på natten och börja fråga när vi skulle åka..

Men som sagt, mellan hans utbrott och bekymmer tror jag själv att jag bara inbillar mig att han skulle kunna ha adhd men det påminner mig 1 minut senare varför jag är så övertygad om det..

Mer svar och synpunkter.
mvh. Lisa

Jag har inte barn, men däremot så har jag själv Aspergers. Och jag vill mest ge dig en STOR kram och en guldmedalj för att du tar tag i detta när han fortfarande är liten. När jag var barn så visste man knappt vad Asperger var ännu, Mamma sökte hjälp för mig men fick ingen. Och jag var precis som du förklarar att din son är. Varenda morgon var ett helvete till exempel... jag var tvungen att få vakna långsamt i lugn och ro, se barnprogram på tv, äta långsamt, klä mig långsamt. När mamma sedan lite fint försökte påpeka "nu måste vi sätta lite fart.." så flippade jag fullständigt och grät ända från hallen hemma och fram till korridoren på skolan (detta pågick från förstkolan fram till tredje klass ungefär). Lärarinnan fick komma ut i korridoren varje morgon och det var fruktansvärt att komma in sist i klassrummet tio över åtta medan alla andra barnen redan satt där och väntade.... blev mobbad större delen av barndomen just på grund av mitt beteende.

Mitt råd är - tjata på BUP så att utredningen kommer så snart som möjligt, se sedan till att få så mycket stöd och hjälp som möjligt därifrån. Och läs på! Läs framförallt Tony Attwoods "Den kompletta guiden till Aspergers Syndrom". Försök även att minska hans sensoriska problem så mycket som möjligt. Ge honom ett tungt täcke, det gör att man ofta sover bättre. Det kan vara bra med mycket kuddar i sängen också (själv ligger jag fortfarande vid 30 års ålder helst och sover med kuddar omkring mig). Undvik kläder med syntetmaterial, klipp bort lappar, fråga honom om det känns bäst med tajta eller lösa kläder osv. Själv har jag helst kläder som sitter åt, för kläder som fladdrar och inte ligger slätt mot huden blir ännu ett sensoriskt intryck att hålla reda på. Och syntetkläder gör att jag känner mig helt kvävd. Tänk även på andra saker som ljus, ljud osv. Desto lugnare hans sinnen hålls, desto mer stress kommer han klara av.

Och - en superviktig sak - KOSTEN! Extremt många med NPF-diagnoser är känsliga för gluten och laktos, och blir bättre när man utesluter dessa. Uteslut även socker och snabba kolhydrater ur hans diet. Han kommer helt säkert att misstycka, men jag lovar att det är värt det och ni kan säkert hitta andra alternativ som han tycker om. Att ge socker till ett barn med ADHD är verkligen ingen bra idé, speciellt inte till frukost (tänker på honungen och juicen). Själv märker jag extrem skillnad sedan jag gjorde en total kostförändring och uteslöt gluten, laktos och socker. (Över ett år sedan nu.) Jag testade att äta russin för några veckor sedan och mitt psyke skenade iväg direkt en stund efteråt... testade igen dagen efter och samma sak då. Har hört om många andra som haft samma resultat med kosten.

Sedan angående scheman så tror jag att det är bättre att vara förberedd. Själv behöver jag veta senast dagen innan vad som ska ske nästkommande dag, annars blir det helt fel för mig. Jag skriver en lista varje kväll + lägger in påminnelser i kalendern så att det piper i mobilen. Hade jag varit barn fortfarande så hade jag nog velat ha ett schema med bilder också, för det är mycket enklare. Är väldigt dålig på att hantera förändringar i schemat och saker som "bara dyker upp" än idag. Så att gå runt hela dagarna och inte ha koll på någonting (så som din son verkar ha det...?) låter som en total marddröm för mig. Men alla är olika och du måste hitta det som fungerar för just din son. Men schema med bilder och genomgång dagen innan (inte precis innan läggdags) samt samma morgon (för att påminna) är mitt tips.

Hoppas detta var till hjälp.

=) Nej, du kan inte provocera fram nåt. Många andra barn mår bra av samma stöd och tydlighet, det som funkar funkar ju helt enkelt.