Vila i frid vår älskade Engla
Vår efterlängtade Engla togs ifrån oss alldeles för tidigt. Saknaden efter dig är så stor.
I fredags åkte jag och min pojkvän till barnmorskan med en stor oro över att allt inte stod rätt till med vårat barn. Jag var i vecka 23+4 och tyckte att vid det här laget borde jag känt att barnet rörde sig mer. Enda gången jag känt det ordentligt var två sparkar på julaftonskvällen. Vi var där vid 15 tiden då barnmorskan egentligen slutade, men hon tyckte synd om oss att vi skulle behöva gå hela helgen och vara oroliga. Hon försökte länge lyssna efter barnets hjärta men det enda hon hörde var min puls. Hon skickade en remiss till förlossningen och vi körde dit på en gång.
När vi kom dit tittade dem med ultraljud och sa att "det såg inte ljust ut". Det var för lite fostervatten och dem sa att det var svårt att se och att dem inte kunde hitta några hjärtslag. Jag fick en tablett som skulle förbereda kroppen på förlossning och att vi skulle komma tillbaka på söndagen.
På lördagen tyckte jag att det hade rört sig i magen och vi ringde förlossningen och berätttade det.
Vi åkte in för att titta igen ifall de hade missat något, vågade inte ta en sån risk som man hade fått ångra sen.
Men det visade tyvärr samma resulat.
På söndagen åkte vi in för att sätta igång värkarbetet. Vi kom in kl 10 på förmiddagen. På kvällen efter många timmar så började jag blöda och barnet var på väg ut, ca 30 min senare föddes våran fina Engla. Hon var 27 cm lång och vägde bara 270 gram.
Vi älskar och saknar dig så mycket Engla vi kommer alltid att minnas dig våran fina ängel, önskar att du forfarande var hos oss i livet och att du fått känna våran kärlek. Vi ses på andra sidan. Sov så sött våran skatt / mamma och pappa
.... Den 30/12-12 födde jag fram vår änglapôjk John i vecka 20+6, så jag vet vad ni går igenom nu. Det är så otroligt ofattbart det som hänt oss - och det kommer att ta tid att komma igenom detta, men låt det ta den tid det tar. 
