Familjen går snart under
I maj utökades familjen till fyra, och man kan säga att "två-barns chocken" slog oss med storm och min dröm om att ha tre barn är som bortblås, just nu handlar dagarna och nätterna om att överleva, både som familj och om människa! Jag står snart inte ut mer och behöver era tips! Lilleman har sovit som en kratta från första natten på BB, han är extremt lättväckt och har svårt att komma till ro. Han vaknar flera gånger på natten och torts att han är över åtta månader äter han 2-3 ggr /natt. Han ammas inte utan får ersättning. Han är mjölk och framförallt äggallergiker, detta konstaterades runt 3 mån. Han är för övrigt en pigg och frisk kille som är väldigt aktiv. Han rullade runt redan när han var 3 mån, satt tidigt och kryper och reser sig upp mot saker. Känns som han när som helst reser sig upp och går. Alla uppvaknanden får min ork att tryta och jag är ständigt på dåligt humör, detsamma gäller naturligtvis mannen som dessutom skall upp och jobba efter en jobbig natt. Jag är en dålig mamma för tillfället som inte gör annat än att skälla på mina barn. Min stora kille frågade häromdagen varför jag alltid är så arg på honom.... Och det kan man egentligen undra då han är världens snällaste unge som inte gör en fluga förnär... Men för tillfället räcker det att han säger: Mamma.... Då får han höra att han tjatar hål i huvudet på mig... Vi har alltid låtit Lilleman styra hur dagarna ser ut, han har fått sova när behöver, och fått vara nära oss när han vill. Har han velat sova i famnen har vi helt enkelt släppt det vi gjort för att han ska få sova tryggt. Han har nästan aldrig sovit i sin spjälsäng utan vi har samsovit. Ibland har han somnat i sin säng och sedan fått komma över till vår säng när han vaknat på natten. Jag har alltid trott att denna form av trygghet ska hjälpa honom till ro och att skapa rutiner, men han är fullständigt rutinlös. På dagen kan han sova allt mellan 1-4 ggr och tiden kan variera mellan 1 Tim-5 timmar dagsovning. På kvällen somnar hAn mellan 19-21 och har aldrig sovit ens framtill tidig morgon ... Första uppvaket brukar komma mellan 23-01. Vad ska vi göra?.. Jag är desperat har till och med börjat fundera på 5-min metoden som jag egentligen tycker verkar vara fruktansvärd ... Men händer det inget snart funderar jag allvarligt på att fly här ifrån och kona tillbaka när minstingen fyllt tre.... Vår familj går snart under, jag och mannen orkar knappt prata med varandra! Tips på hur vi kan få detta att vända så vi kan bli den kärleksfulla familj som vi en gång var?