Talar ni om för era barn att ni vill ha vuxentid på kvällen?

Beror ju mycket på barnet givetvis hur snabbt man kan gå fram. Tänker att TS skrev i trådstarten att hon hade lämnat rummet och barnet hade blivit ledset. För mig är det ett litet varningstecken om att det kanske blev lite hastigt. Man kan ju få motsatt effekt också om man pressar för hårt.

Jag har använt metoden med två av mina barn. Då har de varit runt året ca. Efter det har de alltid somnat själva i sina sängar och varit trygga där. Där gick min gräns för när jag tyckte att de fixade att somna själva och det har de gjort.

Då jag har tre barn ganska tättoch en man som reser mycket i jobbet har det inte funnit utrymme att sitta med ett av dem i flera timmar.  

      

Oj här blev det diskussion efter att jag gått och lagt mig.

Vi är helt ok med att sitta med barnen när de somnar, det har vi ju alltid gjort och har nog tänkt göra så länge de vill, vi har inte känt behov av att pressa fram någon helt ändrad rutin och metoder av något slag har vi undvikit helt. Men det är hemskt stressande när det tar lång tid som det gjorde igår. För jag ser ändå kvällen efter att de somnat som slappartid då jag vill koppla av. Men jag vill ju självklart tillgodose mina barns behov också. Bara att när jag lämnade dotterns rum igår så kände jag att jag inte stod ut längre, jag bara tjatade på henne att ligga still osv så jag kände att om inte annat blir hon nog stressad av att känna att jag inte ville vara där. Däremot kanske en bättre lösning varit att maken gått in dit direkt istället för att hon lämnades ensam.
Ska tillägga att när en förälder är ensam hemma med båda barnen, då somnar dottern själv och vi sitter med tvååringen, så hon kan ju somna ensam även om det inte sker så ofta. Fast även den delen har inte funkat nu sen vi slutade med napparna.

Nu på morgonen kramades vi en lång stund när hon vaknade, jag sa att det hade blivit jobbigt igår kväll, sa att jag förstod att det var jobbigt att inte kunna somna och att jag gått ut för att jag måste göra saker och sen gå och lägga mig och det blev för sent. Sen frågade jag om det var saknaden efter napparna som gjorde att det var svårt att somna och då nickade hon. Så det är ju det som spökar, bara att jag inte vet vad man kan göra för att hjälpa henne komma över det...

Japp det har vi sagt. Inte många gånger men det var en period när fyraåringen hade sett (det jävla) alfonsavsnittet där Alfons hittar på en massa grejer för att slippa sova, som vår son inspirerades av detta och gjorde allt för att vi skulle vara tvungna att komma hela tiden. Tillslut tog vi ett ordentligt prat med honom där vi bl.a. berättade att vi behöver vuxentid när de lagt sig.
Är nån av barnen rädda eller ledsna på riktigt så är det såklart en annan sak, men när fyraåringen ligger och helt uppenbart låtsas så kan vi få påminna honom om det.

Vi har ingen egentid på kvällen, jag anser inte att jag (vi) behöver det. Barnen ska inte tvingas att gå o lägga sig bara för att jag ska få va själv med min man.

Det räcker väl med att säga "jag måste kliva upp nu, jag är jääättetrött och vill också sova men först måste jag hinna diska så vi har porslin till frukosten, och hänga dina kläder så de blir torra så du slipoer gå naken till dagis *fniss* det vore knäppt va? Sen måste jag också sova för att orka, du är ju så stor nu, du kan ju ligga här själveller hur? Jag är bara här utanför om det skulle vara något! Godnatt hjärtat! Vi ses imorrn!" Typ

Det enda fåniga med det där är att jag faktiskt extremt sällan behöver göra sådant efter att barnen lagt sig för det stökar vi alltid undan innan, just för att kunna slappa när de somnat. Barnen ser oftast på tv en liten stund innan läggningen och då plockar vi fram kläder, röjer osv. Så jag känner att jag ljuger om jag säger till dottern att jag behöver diska och att hon ska genomskåda det...

Finns andra saker, säg att du måste sätta dig och betala räkningar (4åringar vet ju inte hur ofta man får räkningar) eller att du måste duscha för din knasiga arbetskompis Lotta tycker du luktar dinosaurieprutt för du hinner aldrig duscha, hihi, stackars Lotta, tänk att sitta brevid en stor dinosaurieprutt hela dagen! Och sen ska du sortera lite papper från jobbet, men nu måste du skynda dig så du hinner allt innan du också måste sova! Godnatt vännen, jag är bara här utanför..

Du måste ju inte heller gå därifrån för resten av kvällen, du kan ju gå och va borta en kvart och göra nåt (finns ju alltid saker att göra, hur kan ni inte ha saker kvar att göra: sy en knapp, skriva inköpslista, putsa på blommorna, tömma diskmaskinen, vika tvätt, skruva ihop eller isär nåt osv det tar aldrig slut härhemma) och sen komma tillbaka.

Min grabb är fem nu och har somnat själv det senaste året kanske. Ibland har det varit saker han funderat och pratat om, då ligger man kvar, ibland snurrar han bara runt då går jag därifrån ett tag. Ibland säger man vara gonatt och puss efter sagan.

Jag jobbar mkt hemifrån när han lagt sig så han vet att ibland måste jag gå även om han inte vill, men att jag kommer om det behövs. (Vi är två föräldrar, detta gäller båda)

Däremot sitter vi extremt sällan vid tvn när han ska sova, för vardagsrummet är precis vid hans rum så det är lite oschysst. Men ibland kan han somna i soffan med oss om det är nåt garanterat barnvänligt som På Spåret.

Och är han sjuk blir det ju helt annat förstås.

Intressant fråga. Jag har faktiskt aldrig ens tänkt tanken på att försöka gå ut ur rummet när han ska somna trots att det har gått två timmar. Borde kanske försöka bara för att se om han skulle kunna bli sömnig utan bröstet.

Vi ligger hos vår dotter till hon somnar. Tack o lov så tar det bara max en halvtimme, men det fanns en tid när det tog två timmar... Dottern säger och vill att vi ska ligga där även efter hon har somnat, men jag är väldigt tydlig med att när hon sover kommer jag gå ner och t ex duscha och att det är mamma och pappas tur att se på tv. 

Jag tror inte hon far illa av det. Hon vet att om hon ropar så kommer vi. Jag tror inte att det är för barnens bästa att "offra allt" och alltid göra som de vill...Sedan beror det förstås på i vilken ålder barnen är. Men är barnen runt 3-4 år tror jag att man kan förklara så att de förstår.