Är jag för sträng/krävande?

Jag har förståelse för att ni månar om era barns välmående. Att inte tuta i dem massa socker, jaga upp dem vid sängdags etc tycker jag är rimliga krav. Att vilja hålla på rutiner, försöka undvika att lära barnen ojämställdhet och varken lugga dem eller låta dem vara helt utan regler känns också rimligt.

Dessutom: Det är _snällt_ mot barn att inte introducera socker alltför tidigt. Det finns så många problem förknippade med högt sockerintag och ju tidigare det introduceras, desto jobbigare kan det bli sen.

Däremot tycker jag att barn ska få vara med i köket, under uppsikt. Jag är osäker på vilka delar av matlagningen som barn kan delta i vid vilken ålder, men generellt bör barn få vara med. Kan ditt barn förstå tillsägelser om att något är varmt och därmed låta bli att bränna sig?

Hej,

Tack för svar Han förstår inte konsekvenserna, men hör ju vad vi säger. Det händer dock ofta att han glömmer eller att nyfikenheten tar över. Och då menar jag ofta. Hans farfar brukar skälla på farmor för att hon inte är försiktig nog eller är tillräckligtstark när hoch då väser hon bara j

Hoppsan var inte klar. Skriver från min telefon...

Försiktig nog... Och väser bara "ja ja" tillbaka. Han brukar också Äga till henne att hon måste säga nej till honom och vara mer bestämd och ta bort honom om han o te lyssnar. Men farfar kastar ju lite sten i glashus när han säger detta.

Men oj(!!) vilken lång Trådstarta. Tack för att du orkade läsa och svara!

Ska tillägga att stora solbränd med mig i köket var dag och blandar, vispar, knäcker ägg, diskar, skurar, bakar etc, men INTE vid spisen. Det går alldeles utmärkt, och detta tycker jag att farmor också kan nöja sig med. Upplever att min mans familj gör mycket för sin egen tillfredsställelse istället för barnets många gånger. Min man upp borrar o iså detta, utan tt se konsekvenserna. T ex pusha förkyld o lätt febrig 2 åring springa i vattenspridaren när de Själva står med jackor på en kylig vårdag. Sonen skrek och tycker fortfarande inte om Vattenspridaren. De tycker vi är orättvisa som inte låter farbrorn vara med o lek. Han vill gärna "over-do" saker. Stöka under studsmattan, hoppa när barn är där och överskrida gränsen med Max 2 åt gången " för det är ju bara han". Min familj kan också vara så fast på ett lite Annat sätt, men jag säger till dem och låter inte mannen behöva ta de diskussionerna.

När jag en g

... En gång tröttande och surt sa "men vi har ju dag att när han är lagd är han lagd och då ska ha. Inte en halvtimme senare springa och puss alla godnatt igen". Då satt hela familjen inklusive min man och sa" jamen då får du väl ta och lägga honom själv då hädanefter" jag blev vä Åse arg och ledsen o for ut i trädgården och grät. Efter kom svägerskan o sa att jag inte skulle bry mig om de där tokbortskämdq gzfnkmkarlarna. De själva tjatar ju mest jämt om hur sträng uppfostran de hade, så några enkla regler borde de. Än tycka var bra.

Well... Själv stekte jag pannkakor i 5-7-årsåldern med farmor och det gick bra. Visst brände jag mig lite några gånger, men inte inte värre än att jag lärde mig hur jag skulle göra för att undvika det. Och hur jag skulle göra om jag brände mig -direkt in under kallvattenkranen och hålla kvar där förbi att det gjorde ont av kylan. Inte kul, men nyttigt att veta.

Det viktiga är ju att vara lyhörd för hur just ditt barn fungerar. Lyssnar barnet inte, eller har svårt att hålla saker i huvudet, så är det kanske läge att vänta med att hantera varma kastruller tills barnet klarar av det bättre.

Ja, 5-års åldern tror jag inte är några problem. Men nu är han knappt 3 år. Han är ett charmtroll som gillar att ha många järn i elden Så nej, bara onödigt att ha honom vid spisen för han kan inte riktigt styra sina impulser. Jag orkar bara inte vara ensam. Jag vill åtminstone ha stöd av min man gentemot hans som själv är hyfsat noga med regler. Sen är det vissa saker som de gör som jag tycker är helt vansinnigt, som verktygen till en ett-åring. 

Det är ju inte som de är dumma/elaka, bara väldigt kära i vår son tror jag. MEN hans hälsa går före deras glädje och kärlek i sådana situationer...

Mannens sätt att inte säga till dem och inte stötta mig, får mig att tro att han inte vågar ta samtalet. Han blir glad av att se dem glada, jag blir glad av att veta att mina barn är trygga! 

Men för säkerhets skull vill jag gärna veta hur andra tänker kring det. Om det liksom bara är jag som är överdrivet sträng och försiktig... Vilket jag inte tror....  

tycker du ska följa din intuition och göra det du tycker passar er så du inte behöver oroa dig

Riktiga verktyg till en ettåring är inte att rekommendera, kan jag tycka.

Om din man är rädd för konflikter, eller om ni inte tycker samma sak, så borde ni nog sätta er ner och prata igenom saker på ett icke-konfrontativt sätt. Inga anklagelser, bara utgå ifrån hur ni själva känner och tycker, turas om att prata utan att avbrytas... Har du några vänner att ta stöd av? Det kan vara viktigt för dig att känna att du har stöd någonstans.

Du är inte för sträng, du tar juh din sons välbefinnande på allvar som en normal förälder.

 Däremot så blir du motarbetad av alla och det är tungt jag vet av egen erfarenhet. Har en liknande tokig svärsläkt och jag är helt slut efter ett släktbesök.

Jag har bett min man säga till hans släktingar punkt för punkt vad som inte är ok, även rakt ut till dem själv. Och sedan begränsat umgänget, undvikit dem för att markera ytterliggare.

Varför skulle dem ändra på sitt beteende om det aldrig får konsekvenser?

Herregud, ingen av dem är ju ansvarsfulla nog att ta hand om barnen. Skulle aldrig få för mig att lämna mina barn med dem och kunna känna mig bekväm med det, då måste det vara pga en nödsituation.

Tycker inte det är hela världen om de får socker eller så, hos mor-och farföräldrarna får det gärna vara "speciellt" och många barn äter ju dåligt om de inte får det de är vana vid hemma dessutom.

MEN det låter ju som att det uppstår rentav farliga situationer hos farföräldrarna! Och morfar är ju alldeles hemsk som talar till barnen på det sättet, och inte ens kan förstå att det är han själv som orsakat problemen från början gör att han låter totalt opassande att ta hand om barnen under kvällstid då många barn ju lätt kan bli stökiga om de blir för trötta.