Var ert andra barn "lättare" än det första?

Det har nog inget med ifall det är första barnet eller andra barnet, utan mer just barn till barn och självklart föräldrarnas erfarenheter och kanske nya sätt att se på det hela efter att ha gått igenom det en gång tidigare.

För mig var de två första ganska lika i sitt sätt, medan den tredje krävde uppmärksamhet något otroligt efter ett tag! 

Måste tänka...

1a: Hon var en riktigt GLAD flicka, det är hon idag oxå.
2a: Han var oxå en GLAD pojke även om han hade magont ca 2 veckor sen förstod jag att det var nåt jag ätit som ger honom magont... efter jag har ändrat på min  kost o det blev inte bättre så gav jag honom flaska så blev han en glad pojke igen. Så han var en ledsen pojke ca 1 månad... min värsta tid! att jag inte förstod honom direkt...
3e superglad flicka...Hon var duktig på krokodiltår... fortfarande idag! Hon blev 4 år i januari...
4e Superglad flicka...även om hon är världens mästare på att testa/flytta på gränser (hon blir 3 år nu till maj)

Undrar hu 5e blir??

För oss var det enorm skillnad mellan nr 1 och 2
Med nummer 1 var första tiden KAOS och man oroade sig för minsta lilla. sen fick sonen rejäl kolik när han var 2 veckor som inte gav sig fören han var över 3 månader vilket gjorde att tyvärr blev första tiden med han stressande och man kände sej usel..

med nummer 2 var man förberedd på att det värsta kan hända men att det går över och vi visste redan från dag 1 tex att man inte kan övermata en bebis och att bebisar går inte sönder när man bär dom ;)
Vi körde ju massa sömn metoder på sonen tex sova i egen säng från dag 1 för annars kommer han aldrig sova i egen säng.. sluta ju med att vi gick o bar på en sovande grabb hela nätterna vilket är idiotiskt i dag o tänka på (för oss) så med tösen har vi ingen metod utan hon sov bäst i mitten av sängen och en dag helt självmant (nåja vi la henne i spjälis) somna hon i egen säng och sov där ..
Jag upplever att med barn 1 är det lite kaos men allt är ju nytt med barn nr 2 är man lite mera erfaren och man har ju redan en gång sett ett barns utveckling och allt är mera naturligt på nått vis.. så man blir nog redan från dag 1 mera avslappnad och man blir inte lika skräckslagen direkt det kommer ett skrik..
nu talar jag bara om egen erfarenhet finns ju lika många olika upplevelser som det finns föräldrar så jag hoppas ni kommer känna er avslappnade :)

Barn 1 var lätt, Barn 2 var ännu lättare och Barn 3 var fruktansvärt jobbigt. Så var det för oss. Tror det är olika för alla.

Funderade i 10 minuter men kan inte riktigt bestämma mig, de har varit jobbiga på olika sätt

1:an) Har idag Atypisk Autism och uppmärksamhetstörning, sov dåligt men var förövrigt nästan alltid lugn, glad och lättsam utom när man vid 1,5 års ålder blev arg och höll på att ta kål på sig själv i rena ilskan, sedan har han såklart behövt en massa extra stöd som äldre.

2:an) Förväntade mig usel sömn men hon var hur lättskött som helst, däremot är hon mer rörlig än den äldre som lugnt iaktog världen medan han sorterade saker i storleksordning, hon är som 1,5 åring ganska ombytlig, kräver mer stimulans och blir lätt arg när något inte passar eller hon inte får något eller kanske tom får ta ett Nej. Kinkig med maten är hon med och otroligt blyg jämfört med den äldre.

Men kortfattat har de varit så otroligt olika.        

Nu har jag än så länge bara ett barn men utifrån mitt tyckande och kunskapande har jag uppfattat det som något av följande fyra scenarior:

Första var ett lätt barn.
Andra var ett lätt barn.
Allt var en piece of cake.

Första var ett lätt barn.
Andra var ett krävande barn.
Att få tvåan kändes väldigt omvälvande och jobbigt.

Första var ett krävande barn.
Andra var ett lätt barn.
Att få tvåan var en dröm.

Första barnet var ett krävande barn.
Andra barnet var ett krävande barn.
Det var lite slitigt att få tvåan men eftersom man var beredd från ettan så kunde man ta det med ro i alla fall.

Eftersom mitt första var ett krävande barn så "kan" det inte bli värre med den jag bär på nu, blir det lika illa har man iaf varit där förut

Mitt första barn var värsta drömbebisen, grät nästan aldrig skrek nästan aldrig, och var allmänt glad och gullig mitt andra Barn hade kolik, men det var ändå "lättare" med tvåan, man har andra verktyg med andra barnet eller vad man ska säga.

Båda mina barn har varit väldigt lätta. Men när sonen (andra barnet) blev runt året så var han definitivt lite vildare än sin syrra. Nu väntar jag tredje barnet. Försöker tänka "Alla goda ting är tre"

Ettan var till personligheten ett lätt barn men var svårt sjuk vilket medförde en massa mer jobb. Pumpa var tredje timme och sonda varannan. Phu. Samtidigt var jag då beredd på  "att när man får barn så får man inte sova".  Hon är frisk i dag vill jag tillägga.

För fem månader sedan fick vi vår andra. Under graviditeten såg jag verkligen inte fram emot spädbarnstiden och levde i förnekelse. Nu fem månader efter att han föddes och sedan han föddes så känns det faktiskt som rosa fluff moln. Han är nog en högst normal bebis. Enda skillnaden är nog att jag med första barnet kunde bli uttråkad. Nu finns det liksom inte tid för det

Jag behöver inte aktivera honom desto mer och har inte heller gjort det som med storasyster men han är tidig i allt kanske just därför. han hänger med och är nöjd. Men det bästa av allt är att se när han iakttar storasyster. jag önskar att hon fattar vilken idol hon är redan nu.

Säger som andra att det beror på barnet i fråga. Samtidigt som jag var säkrare som förälder med tvåan vilket underlättat. Vår etta var en drömbebis, en riktig Skalman-bebis med inbyggd mat-och-sov-klocka, alltid lätt att ha att göra med på alla sätt. Tvåan är av ett annat virke. Alltid glad och alltid aktiv, men också skrikigare, sovit ohyggligt dåligt första åtta månaderna.  

Nej! Trean var dock "lättare" än både 1an och 2an.

Ettan var glad men viljestark som en åsna! :) Krävande på det viset. Otroligt trotsig som 2-3åring och sov risigt fram till 2 års ålder.

Tvåan är världens softaste unge. Glad, lugn, nöjd och sover som en klocka.

Så JA, andra var mindre krävande! Men de är lika fantastiska båda två!

 

Brorsans etta är deras mest envisa barn. 
För oss är det tvåan som "kräver mest".

Tvåan var en utmaning som liten, men nu är hon underbar. Ettan var lugn och lätthanterlig och är det fortfarande.

Haha, vilken rolig sammanfattning! Jag resonerar som du. Jag har än så länge bara ett barn men han var väldigt krävande som bebis så jag tänker att det kan bli lika, och det fixar vi. Men det kan inte bli så mycket värre

Mitt första barn var en rätt okomplicerad varelse som åt och sov regelbundet och som i princip alltid var glad.
Barn nr 2 var mer krävande, svår att göra nöjd, krånglade med sömnen och har betydligt mer temperament. Det var tufft att få barn nummer 2, men jag tror att det handlar mer om deras personligheter och samspelet i familjen mer än om roll i syskonskaran.