Anonym (ts)

Äldre 23 Mar 10:03

70 svar

ytterligare en bonustråd!!

Hej på er. Vad ska vi göra?? Jag har ett bonusbarn som är en fullständigt normal 3 åring. Det innebär snäll o go ibland o trotsig o uträknande ibland. Helt normalt inte sant? Denna bonus lever som ensambarn hos sin mor så här blir hemförhållanderna helt annorlunda än vad denne är van vid då vi bor 3 barn här o bonusen är här bara varannan helg (tyvärr bara). Bonusen har alltså lite svårare att dela med sig samt anpassa sig till att dela uppmärksamheten med 2 andra. Inte så konstigt alls. Problemet är mamman. Som enda barnet för henne verkar hon hon inte inse att hennes barn kan göra något "fel" men vi ser ett normalt barn som ibland ljuger,puttas för att få en leksak. Vi har kommit på bonusen flera gånger med börja storgråta bara då ett av dom andra barnen råkar nudda eller skall kramas på bonusen o ljuga ihop att dom slått på bonusen. bara för dom skall få tillsägelse och stå och le när någon annan får rättelse eller ont. 3 åringen är ibland sur o grinig. Men fine det är en treåring. Ibland jätte go skrattar o leker o är "lydig" o snäll. O ibland trotsigt o manipulativ. Nu till mamman. Hon säger att hennes barn aldrig slåss. Bara väldigt sällan om någon annan slår först att hennes barn bara sprider kärlek o aldrig bråkar och definitivt aldrig skulle puttas eller ljuga. Hon har en minst sagt övermänsklig bild på sitt barn som inte är rimlig. Antar att hon kanske inte sett hennes barn i ett familjesammanhang så som vi utan bara kortare lekstunder. Men det leder till att mamman tycker att hennes barn som enligt henne skall gå först alltid blir dåligt behandlad här eller att dessa barn här bråkar med hennes stackars oskyldiga varelse. Hon tycker att det är synd om hennes barn som måste stå ut med sina hemska halvsyskon. Hennes barn skulle aldrig slåss eller puttas. Ibland undrar jag om det är samma barn vi har hand om :-S Jag tycker att hon gör sitt barn en björntjänst. Vad göra. Mamman vill inte tro oss. Pappan förklarar sanningen att det är ett glatt barn som är snäll men som faktiskt kan bråka. Som är som BARN är. Och ibland tom lite extra uträknande eftersom denne inte är van vid att inte vara centrum här. Men hon vägrar tro på oss. Tror vi ljuger o att hennes barn mår dåligt här. Vi försöker säga att det funkar jätte bra här och alla har så roligt ihop. ( för det är sant) men att barn bråkar ibland. Mamman tycker dock att dom andra barnen är hemska mot hennes. Visst min sambos o mina gemensamma barn startar också bråk ibland liksom bonusen,helt normalt tycker jag.

Anonym (anonym3)

Äldre 23 Mar 17:39

#51

kenopeno skrev 2013-03-23 17:14:24 följande:

Här kommer lite av min tankar:

I det här läget är det bra om du tar ett steg tillbaka och låter pappan sköta kontakten med mamman....för på så sätt så hamnar inte du och mamman i dessa diskussioner om vems barn som gör fel. Dessa diskussioner kan enbart leda till pajkastning mellan dig och henne. Och ringer mamman och tar upp dessa frågor med dig, så kan du vänligt och bestämt sätta gränser. Ex: Detta får du ta med pappan.

Och då är det viktigt att du sätter gränsen direkt när mamman startar sitt försvar och anklagningssamtal.....för då slipper din försvarsattityd väckas till liv.

Så mitt råd är att du tar ett steg tillbaka och inte blandar dig i föräldrarsamtalen angående din bonusdotter.

Fokusera istället enbart på barnen, när de alla är tillsammans och fortsätt att bygga på din förståelse för 3 åringen och hennes stora omställning varannan helg.

Ta det inte personligt att 3 åringen vänder sig till sin mamma för att ventilera efter sin helg hos er. Detta tror jag är ett vanligt fenomen för en liten....för att få lite extra sympati från mamman. Och det är självklart att det är en enorm omställning för en 3 åring, som är van att vara ensambarn, att pendla mellan att ha all uppmärksamhet, till att plötsligt ha konkurrans och den rörigheten runt sig som det är att ha 2 syskon ikring sig. Så kämpa på ts, att bygga på din förståelse för denna treårings situation......och håll dig långt borta från dessa samtal från mamman.

Så egentligen har du inga problem med bonusbarnet.....utan med mamman. Men hon är inte ditt problem att hantera. Så jobba med dina gränser. Du kan till o med ha så hårddragna gränser att du till o med sätter gränser till din sambo: Att du inte ens vill veta vad mamman säger till honom om vad treåringen sagt till henne. För på så sätt så slipper du att dina försvarsmekanismer som mamma kickar igång.

Bra skrivet. Vilka kloka ord!

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 23 Mar 18:09

#52

Anonym (anonym3) skrev 2013-03-23 17:21:42 följande:

Kära t.s. Ta inte illa upp. Det var du själv som skrev i ett inlägg att du var rädd att hon i slutändan inte skulle vilja komma till er. ---- Sedan detta med skillnaden att vara ensambarn hemma och vara ett av 3 hos er: det är stor skillnad mellan att vara ett av tre hemmavarande syskonen och ett mellanbarn hos er.

Orsaken till att många-några tror att du tycker det är problem med hennes vistelse hos er är att du har skrivit en trådstart som kan få det intrycket av. Att du tycker hon är besvärlig menar jag.

Det är ju strålande att du inte tycker det.

Om ni ger mamman en bild av att hon är besvärlig hos er - berättar negativa händelser - blir hon helt klart orolig. Det skulle jag också bli. Jag skulle tro att hon inte har det bra. Strunta i att berätta sådant, det kan hon ju ändå inte avhjälpa.

Precis stor skillnad för henne ja. Ja vi försöker berätta så lite sådant som möjligt. Men ibland måste man.ju berätta.tex då.hon fått en bula då barnen sprungit in i varandra etc. I mitt inlägg att hon inte får komma menade jag att jag är rädd att mamman en dag sätter sig emot. Oj vad jag måste vara dålig på att uttrycka mig o göra mig förstådd

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 23 Mar 18:11

#53

kenopeno skrev 2013-03-23 17:14:24 följande:

Här kommer lite av min tankar:

I det här läget är det bra om du tar ett steg tillbaka och låter pappan sköta kontakten med mamman....för på så sätt så hamnar inte du och mamman i dessa diskussioner om vems barn som gör fel. Dessa diskussioner kan enbart leda till pajkastning mellan dig och henne. Och ringer mamman och tar upp dessa frågor med dig, så kan du vänligt och bestämt sätta gränser. Ex: Detta får du ta med pappan.

Och då är det viktigt att du sätter gränsen direkt när mamman startar sitt försvar och anklagningssamtal.....för då slipper din försvarsattityd väckas till liv.

Så mitt råd är att du tar ett steg tillbaka och inte blandar dig i föräldrarsamtalen angående din bonusdotter.

Fokusera istället enbart på barnen, när de alla är tillsammans och fortsätt att bygga på din förståelse för 3 åringen och hennes stora omställning varannan helg.

Ta det inte personligt att 3 åringen vänder sig till sin mamma för att ventilera efter sin helg hos er. Detta tror jag är ett vanligt fenomen för en liten....för att få lite extra sympati från mamman. Och det är självklart att det är en enorm omställning för en 3 åring, som är van att vara ensambarn, att pendla mellan att ha all uppmärksamhet, till att plötsligt ha konkurrans och den rörigheten runt sig som det är att ha 2 syskon ikring sig. Så kämpa på ts, att bygga på din förståelse för denna treårings situation......och håll dig långt borta från dessa samtal från mamman.

Så egentligen har du inga problem med bonusbarnet.....utan med mamman. Men hon är inte ditt problem att hantera. Så jobba med dina gränser. Du kan till o med ha så hårddragna gränser att du till o med sätter gränser till din sambo: Att du inte ens vill veta vad mamman säger till honom om vad treåringen sagt till henne. För på så sätt så slipper du att dina försvarsmekanismer som mamma kickar igång.

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 23 Mar 18:21

#54

Ess skrev 2013-03-23 17:34:45 följande:

Ja precis, hos mamman är hon primadonnan, hos er en i "mängden".

Det kommer att bli krockar, i alla fall så länge mamman bara har henne. Jag tror egentligen inte att problemet ligger så mycket hos barnet, som ju är van att vistas i hop med flera andra barn på dagis. Det största problemet ligger hos mamman, som säkert innerst inne vet att alla barn måste behandlas lika och vänta på sin tur osv. Men det är inte helt ovanligt att utnyttja sådana saker mot den andre föräldern, bara därför att få lov att poängtera att "du är en dålig förälder som inte särbehandlar vårt barn".

Ja precis så känns det att jag är dålig som inte särbehandlar. Det ligger så mycket skuld.

När hon säger att hennes dotter går först o resten anpassa efter hennes tider o vanor går man ju sönder, går inte vara alla till lags. Jag har en 5 åring. Ett lärde jag mig av detta. Då hon också har en bonusmamma hos sin pappa ( jag har ingen kontakt med bonusmamman till henne) men jag skickade faktiskt ett sms o tackade för att hon tagit sig an min dotter som hon gjort. För visst fan fattar jag att hon säkert retar sig på henne ibland precis men hon har tagit sig an henne i familjen o min dotter har tom fått ärva hennes leksaker från barnsben. För jag tror att det betyder mycket att höra det från biomamman. Ett litet tummen upp det behövs intemycket. Men det fattade jag först då jag själv hamnade i bonusmammarollen.

Anonym (anonym3)

Äldre 23 Mar 19:02

#55

Anonym (ts) skrev 2013-03-23 18:09:48 följande:

Precis stor skillnad för henne ja. Ja vi försöker berätta så lite sådant som möjligt. Men ibland måste man.ju berätta.tex då.hon fått en bula då barnen sprungit in i varandra etc. I mitt inlägg att hon inte får komma menade jag att jag är rädd att mamman en dag sätter sig emot. Oj vad jag måste vara dålig på att uttrycka mig o göra mig förstådd

Ja, det är inte alltid lätt att uttrycka sig i skrift; man vet ju precis själv vad man menar men ibland fattas ett ord.
Och meningen - går förlorad.

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 23 Mar 19:04

#56

Anonym (anonym3) skrev 2013-03-23 19:02:27 följande:

Ja, det är inte alltid lätt att uttrycka sig i skrift; man vet ju precis själv vad man menar men ibland fattas ett ord.

Och meningen - går förlorad.

Anonym (anonym3)

Äldre 23 Mar 19:09

#57

T.S. Jag sökte mig tillbaka till ditt inlägg; jodå, du hade skrivit korrekt.
Men sammantaget - jag har läst dina samtliga inlägg ett par gånger, får jag ett lite bittert intryck.

Det ÄR ju en stor omställning för 3-åringen att komma till er.

Kanske kan ni fokusera på det ett tag?
Se saken ur hennes synvinkel - försöka känna in vad det är hon tycker är jobbigt.

Och du behöver ju inte bry dig alls om mammans synpunkter.
Det skall barnets pappa göra.

kenopeno

Äldre 23 Mar 19:27

#58

Anonym (ts) skrev 2013-03-23 18:21:55 följande:

Ja precis så känns det att jag är dålig som inte särbehandlar. Det ligger så mycket skuld.
När hon säger att hennes dotter går först o resten anpassa efter hennes tider o vanor går man ju sönder, går inte vara alla till lags. Jag har en 5 åring. Ett lärde jag mig av detta. Då hon också har en bonusmamma hos sin pappa ( jag har ingen kontakt med bonusmamman till henne) men jag skickade faktiskt ett sms o tackade för att hon tagit sig an min dotter som hon gjort. För visst fan fattar jag att hon säkert retar sig på henne ibland precis men hon har tagit sig an henne i familjen o min dotter har tom fått ärva hennes leksaker från barnsben. För jag tror att det betyder mycket att höra det från biomamman. Ett litet tummen upp det behövs intemycket. Men det fattade jag först då jag själv hamnade i bonusmammarollen.

Om du tillåter dig själv att lyssna på mammans ord, så kommer just sådana känslor att väckas upp inom dig....och även många fler.
Så ta makten över ditt inre och ditt liv, genom att släppa taget om vad mamman säger. Du bestämmer vilka ord du ska tillåta att nå dig och du har förmågan att stoppa dem innan de når ditt öra, genom att sätta gränser. Du bestämmer hur mycket makt mammans ord ska få ha över ditt inre. Gränser gränser gränser. Jag kan lova dig att du snart kommer slippa alla oroliga känslor, som väcks upp inom dig av mammans ord, om du jobbar med dina gränser och slutar tillåta dem nå ditt öra. Lämna över all kontakt med mamman till pappan och låt honom sköta henne och all kontakt med henne.

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 23 Mar 19:48

#59

Anonym (anonym3) skrev 2013-03-23 19:09:43 följande:

T.S. Jag sökte mig tillbaka till ditt inlägg; jodå, du hade skrivit korrekt.

Men sammantaget - jag har läst dina samtliga inlägg ett par gånger, får jag ett lite bittert intryck.

Det ÄR ju en stor omvställning för 3-åringen att komma till er.

Kanske kan ni fokusera på det ett tag?

Se saken ur hennes synvinkel - försöka känna in vad det är hon tycker är jobbigt.

Och du behöver ju inte bry dig alls om mammans synpunkter.

Det skall barnets pappa göra.

Förstår vad du menar men själv känner jag inte att jag är bitter. Jag känner eller märker inte av att hon tycker det är så jobbigt egentligen. Jo jag märker att att hon har väldigt svårt för att dela med sig av sina saker eller saker i övrigt men det har tror jag beror på att hon inte har syskon hos sin mor. Det jag känner mig bitter över är att det är en känslig punkt när mina barn beskylls för att vara skadliga mot henne när jag vet att den ene inte är bättre än den andra i det fallet. När jag vet att hon har vanliga drag som en 3 åring har och hon inte alls är ett "offer" nu menar jag egentligen inte ettåringen för han har inte kommit i den åldern än. Men jag vet ju attmin 5 åring o bonusen kan starta ett bråk precis lika bra båda två. inte ovanligt.mycket heller men som syskon gör. Det som gör mig bitter är att mamman ser henne som övermänsklig kan man säga. Att hon aldrig skulle.ens dra ett hår på någon men mina barn är minsann hemska. Där ligger bitterheten. Alltså på mamman. Sedan ja jag ska vara ärlig visst kan jag tycka att bonusen är jobbig ibland. Men ( som jag glömde skriva i ts) det kan min dotter med. Ochjag förstår att det är en inställning för henne o kan vara jobbigt. Men jag kan inte på något sätt se att hon mår dåligt här. Jag tror om jag ska vara ärlig att hon också tycker att det är en kul omställning att komma till en familj där det alltid finns någon att leka med och att leva på syskonlivet. Hon har liv omkring sig men ändå lugn då hon har ett eget rum här att krypa in i. Jag tror faktiskt att det är dels en jobbig omställning att inte vara enda barnet och dels en rolig omställning att vara en del av en skara..men jo du kanske har rätt lite bitter låter jag nog. Men jag menar inte över henne. Jag.är bitter över mammans anklagelser. Det känns nästan som att hon är den.gode o mina onda. Och hallå dom är BARN!! När jag har poängterat alla hennes sidor har jag menat, hon är 3 självklart har hon sina sidor. Då vi får skulden över dessa sidor som jag beskrivit hos henne som kan ibland kan vara uppsåt till bråk mellan barnen är det inte kul. Så.som.sagt hälften av gångerna är det min dotter som startar. Hon är dessutom äldre o bra på att skylla ifrån sig.Men handen på hjärtat, hade det inte vart skönare om man bara lkunde resonera som.så att okej dom är barn , ibland bråkar barn. Istället för detta angiveriet att mina barn min minsann bråkar med hennes.

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 23 Mar 19:59

#60

kenopeno skrev 2013-03-23 19:27:24 följande:

Om du tillåter dig själv att lyssna på mammans ord, så kommer just sådana känslor att väckas upp inom dig....och även många fler.

Så ta makten över ditt inre och ditt liv, genom att släppa taget om vad mamman säger. Du bestämmer vilka ord du ska tillåta att nå dig och du har förmågan att stoppa dem innan de når ditt öra, genom att sätta gränser. Du bestämmer hur mycket makt mammans ord ska få ha över ditt inre. Gränser gränser gränser. Jag kan lova dig att du snart kommer slippa alla oroliga känslor, som väcks upp inom dig av mammans ord, om du jobbar med dina gränser och slutar tillåta dem nå ditt öra. Lämna över all kontakt med mamman till pappan och låt honom sköta henne och all kontakt med henne.

Tack så ska jag göra. brukar inte säga emot så mycket men försökermen jag har fått sådan respekt för hennes mamma att när hon står i vår hall o skall hämta måste jag ha fötterna hårt i golvet,annars darrar benen ofrivilligt på mig. Det är nämligen vid hämtningar hon brukar ta upp sådant här. Kanske kan jag säga hej då flickan innan o hålla mig undan vid.överlämnande? Jag skall verkligen tänka på det du sagt.

kenopeno

Äldre 23 Mar 20:06

#61

Anonym (ts) skrev 2013-03-23 19:59:10 följande:

Tack så ska jag göra. brukar inte säga emot så mycket men försökermen jag har fått sådan respekt för hennes mamma att när hon står i vår hall o skall hämta måste jag ha fötterna hårt i golvet,annars darrar benen ofrivilligt på mig. Det är nämligen vid hämtningar hon brukar ta upp sådant här. Kanske kan jag säga hej då flickan innan o hålla mig undan vid.överlämnande? Jag skall verkligen tänka på det du sagt.

Det är alltid läskigt att sätta gränser....men jag lovar det kommer hjälpa dig jättemycke. Och ditt tänk har redan börjat

Fortsätt att leta lösningar för att stoppa hennes ord innan de når dig

Att dra dig undan när hon kommer och hämtar är en jättebra lösning. Undvik att svara i telefon när du ser att det är hon som ringer. Stoppa din sambo från att berätta för dig vad hon säger till honom....och så vidare. Lycka lycka till!

nattregn

Äldre 23 Mar 21:15

#62

men va fan... jag blir så ledsen! TS det är inte du som är dålig på att uttrycka dig. Det är en hel drös andra som har livlig fantasi och läser in all möjlig skit.

Jag förstår att det är ett problem om bonus mamma aldrig kan se att hennes barn har något med konflikterna att göra. Det är väldigt intressant att alla har reagerat på hur hemsk du är mot den stackars bonusen, men ingen har kommenterat att bonusmamma faktiskt verkar vara övertygad om att 3 åringens syskon är överjävliga.

Tror ni allvarligt att man skriver en tråd här bara för att man önskar att bli överdrös med all möjlig skit? Nej man skriver en tråd för att man behöver råd och stöd. Det finns en hel massa människor som är helt fantastiska mot barn även om de inte är biologiska föräldrar. Så ge ts en chans att fortsätta vara en fantastisk bonusmamma. Det är ett problem att biomamman inte kan se att hennes dotter inte är mer perfekt än något annat barn, det gör inte heller biomamman till ett monster, men det ställer till problem om hon nu som ts skriver blir orolig för 3 åringens välmående.

Brumma

Äldre 24 Mar 07:48

#63

Jag blir oxå chockad när jag läser denna tråden...
Du låter inte bitter mot treåringen någonstans, inte heller skriver du någonstans att du tycker hon är extra jobbig eller att du lägger skulden på henne.
Ingenstans står heller att Jon tycker det är jobbigt att komma till er.
Tvärtom är du väldigt tydlig i trådstarten med att treåringen är som barn är mest, jobbig ibland o underbar ibland :)
Så jag undrar lite hur det står till med läsförståelsen bland en del som svarat..
När du förklarat att hon kan vara lite manipulativ så läste många in saker du inte skrev - att du skyller på treåringen tex.
Treåringar KAN vara fruktansvärt manipulativa, även yngre barn faktiskt..
Man spelar föräldrar mot varandra, och även sina fröknar på förskolan..
Inte har det hänt bara en gång att ett barn kommit o gråtit över att ett annat barn varit dumt (jag har arbetat på förskola i ca tio år) och när man kollar upp (ibland har man sett själv, ibland en annan lärare) så har barnet själv startat bråket (tex över en leksak barnet velat ha) och sedan, när det mött på motstånd, försökt lägga "skulden" på det andra barnet.
Har även fått en del "min mamma säger" från min bonus, när hon var i 2,5-4 års ålder ungefär.
Helt orimliga saker som jag VET hennes mamma inte sagt, då vi har en bra kontakt och faktiskt pratar med varandra..
Men det hindrade inte tösen från att försöka..

Det ÄR ett stort problem att inte kunna inse att ens barn kan göra några fel och starta/bidra till konflikter.
Det är ett problem i förskolan, på lekplatsen, på kalas - OCH i situationer som TS beskriver.
Hur alla (iallafall en stor del av de som svarat här) har kunnat förvrida problemet och gjort det till en"jag tycker inte om mitt bonusbarn tråd" är fullkomligt vettlöst - o bevisar än en gång att det räcker att skriva ordet "bonus" för att människor skall mista förmågan att läsa vad som skrivs utan att läsa in sina egna förutfattade meningar i det hela..
I denna tråden blir det så extremt tydligt då TS ingenstans skriver att hon ogillar barnet, skyller på det eller sätter sina barn framför bonusen.
Tvärtom skriver hon att hennes barn kan lika väl som bonusen starta en konflikt.
Det är INTE DÄR PROBLEMET LIGGER utan i mammans påstående att hennes ängel inte kan göra några "fel",alltså inte beter sig som en normal treåring.

Jag har en "ensam" son.
Han har en syster också, min bonus, men då hon dels är tonåring (det blir inga konflikter mellan dem som liknar "barn mot barn" konflikter dels är bonus här enbart vh, så han växer upp mestadels som ett ensambarn.
Men NÄR vi träffar andra barn och det uppstår en konflikt - inte sjutton tar jag för givet att det alltid är det andra barnet som "är dum"..
Mitt barn är ETT BARN.. och i att vara ett barn ingår att lära sig hantera konflikter, lära sig att alla leksaker inte tillhör barnet, att lära sig dela med sig, att lära sig vänta på sin tur, att lära sig att man inte slåss, lära sig att allas kroppar är deras egna så man kramas o pussas inte med ngn som inte vill osv i all oändlighet...
Barn har inte dessa lärdomar med sig från födseln och det trodde jag var ngt varje förälder visste. Barn lär sig genom att testa gränser och få veta vad som är rätt och fel.
Tror man, stenhårt, på att ens barn står över alla andra barn har man nog lite problem med självinsikten..

TS - fortsätt som du gör med barnen, du verkar vara en mamma/bonusmamma som behandlar era barn som man bör göra i en bonusfamilj - dvs likadant.
Du verkar även se alla barns olika sidor, positiva samt negativa, oavsett om det är ditt barn eller inte.
En eloge till dig då jag vet att det kan vara svårt.
Hur ni skall möta problemet med mamman vet jag inte, men om det är så att diskussionen ofta kommer upp vid hämtning så är det ju en jättebra ide att du sagt hejdå innan o håller dig undan.
Undrar mamman varför så får ni berätta som det är, att det blir en svår separation från syskon och från dig om det tvunget måste bli en konflikt varje gång mellan er vuxna.
Självklart vill man som förälder veta om barnet fått en bula, hur den uppstod, men det skall räcka med förklaringen - de krockade.. Iallafall om det inte är extremt mkt bulor o blåmärken så man tex kan misstänka misshandel.
Barnen skall INTE behöva hamna i de vuxnas konflikter!
Går det inte kanske hämtning/lämning kan lösas på annat sätt, tex på förskola?
Nu vet jag att ni bor långt ifrån varandra, så att det är svårt, men funkar det kanske att göra den resan en måndagmorgon varannan vecka?
Lycka till!

Anonym (anonym3)

Äldre 24 Mar 08:14

#64

Brumma skrev 2013-03-24 07:48:43 följande:

Jag blir oxå chockad när jag läser denna tråden...
Du låter inte bitter mot treåringen någonstans, inte heller skriver du någonstans att du tycker hon är extra jobbig eller att du lägger skulden på henne.
Ingenstans står heller att Jon tycker det är jobbigt att komma till er.
Tvärtom är du väldigt tydlig i trådstarten med att treåringen är som barn är mest, jobbig ibland o underbar ibland :)
Så jag undrar lite hur det står till med läsförståelsen bland en del som svarat..
När du förklarat att hon kan vara lite manipulativ så läste många in saker du inte skrev - att du skyller på treåringen tex.
Treåringar KAN vara fruktansvärt manipulativa, även yngre barn faktiskt..
Man spelar föräldrar mot varandra, och även sina fröknar på förskolan..
Inte har det hänt bara en gång att ett barn kommit o gråtit över att ett annat barn varit dumt (jag har arbetat på förskola i ca tio år) och när man kollar upp (ibland har man sett själv, ibland en annan lärare) så har barnet själv startat bråket (tex över en leksak barnet velat ha) och sedan, när det mött på motstånd, försökt lägga "skulden" på det andra barnet.
Har även fått en del "min mamma säger" från min bonus, när hon var i 2,5-4 års ålder ungefär.
Helt orimliga saker som jag VET hennes mamma inte sagt, då vi har en bra kontakt och faktiskt pratar med varandra..
Men det hindrade inte tösen från att försöka..

Det ÄR ett stort problem att inte kunna inse att ens barn kan göra några fel och starta/bidra till konflikter.
Det är ett problem i förskolan, på lekplatsen, på kalas - OCH i situationer som TS beskriver.
Hur alla (iallafall en stor del av de som svarat här) har kunnat förvrida problemet och gjort det till en"jag tycker inte om mitt bonusbarn tråd" är fullkomligt vettlöst - o bevisar än en gång att det räcker att skriva ordet "bonus" för att människor skall mista förmågan att läsa vad som skrivs utan att läsa in sina egna förutfattade meningar i det hela..
I denna tråden blir det så extremt tydligt då TS ingenstans skriver att hon ogillar barnet, skyller på det eller sätter sina barn framför bonusen.
Tvärtom skriver hon att hennes barn kan lika väl som bonusen starta en konflikt.
Det är INTE DÄR PROBLEMET LIGGER utan i mammans påstående att hennes ängel inte kan göra några "fel",alltså inte beter sig som en normal treåring.

Jag har en "ensam" son.
Han har en syster också, min bonus, men då hon dels är tonåring (det blir inga konflikter mellan dem som liknar "barn mot barn" konflikter dels är bonus här enbart vh, så han växer upp mestadels som ett ensambarn.
Men NÄR vi träffar andra barn och det uppstår en konflikt - inte sjutton tar jag för givet att det alltid är det andra barnet som "är dum"..
Mitt barn är ETT BARN.. och i att vara ett barn ingår att lära sig hantera konflikter, lära sig att alla leksaker inte tillhör barnet, att lära sig dela med sig, att lära sig vänta på sin tur, att lära sig att man inte slåss, lära sig att allas kroppar är deras egna så man kramas o pussas inte med ngn som inte vill osv i all oändlighet...
Barn har inte dessa lärdomar med sig från födseln och det trodde jag var ngt varje förälder visste. Barn lär sig genom att testa gränser och få veta vad som är rätt och fel.
Tror man, stenhårt, på att ens barn står över alla andra barn har man nog lite problem med självinsikten..

TS - fortsätt som du gör med barnen, du verkar vara en mamma/bonusmamma som behandlar era barn som man bör göra i en bonusfamilj - dvs likadant.
Du verkar även se alla barns olika sidor, positiva samt negativa, oavsett om det är ditt barn eller inte.
En eloge till dig då jag vet att det kan vara svårt.
Hur ni skall möta problemet med mamman vet jag inte, men om det är så att diskussionen ofta kommer upp vid hämtning så är det ju en jättebra ide att du sagt hejdå innan o håller dig undan.
Undrar mamman varför så får ni berätta som det är, att det blir en svår separation från syskon och från dig om det tvunget måste bli en konflikt varje gång mellan er vuxna.
Självklart vill man som förälder veta om barnet fått en bula, hur den uppstod, men det skall räcka med förklaringen - de krockade.. Iallafall om det inte är extremt mkt bulor o blåmärken så man tex kan misstänka misshandel.
Barnen skall INTE behöva hamna i de vuxnas konflikter!
Går det inte kanske hämtning/lämning kan lösas på annat sätt, tex på förskola?
Nu vet jag att ni bor långt ifrån varandra, så att det är svårt, men funkar det kanske att göra den resan en måndagmorgon varannan vecka?
Lycka till!

3-åringens perspektiv och inlevelsen för hur hon upplever sin familjesituation är väl det som skall stå i fokus här? Ja, jag läste alla t.s. inlägg genom att klicka på "visa endast" och tänkte på hur det måste vara för en 3-åring att först få ett äldre syskon och sedan ett lill´syskon. Och då inte tänkt ur något annat perspektiv än hur barn brukar reagera. Kom då fram till att t.s. verkade bitter över sin egen situation.
3-åringens mamma oroar sig - och det uppfattar t.s. som påfrestande. Det är så konflikter uppstår.

En möjlighet är ju att t.s. helt överlåter ansvaret för kontakten med mamman till barnets pappa. Befattar sig inte - går undan ur konflikter som inte är hennes överhuvudtaget.

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 24 Mar 08:45

#65

Anonym (anonym3) skrev 2013-03-24 08:14:04 följande:

3-åringens perspektiv och inlevelsen för hur hon upplever sin familjesituation är väl det som skall stå i fokus här? Ja, jag läste alla t.s. inlägg genom att klicka på "visa endast" och tänkte på hur det måste vara för en 3-åring att först få ett äldre syskon och sedan ett lill´syskon. Och då inte tänkt ur något annat perspektiv än hur barn brukar reagera. Kom då fram till att t.s. verkade bitter över sin egen situation.

3-åringens mamma oroar sig - och det uppfattar t.s. som påfrestande. Det är så konflikter uppstår.

En möjlighet är ju att t.s. helt överlåter ansvaret för kontakten med mamman till barnets pappa. Befattar sig inte - går undan ur konflikter som inte är hennes överhuvudtaget.

Tycker bara det är så konstigt för jag känner ingen bitterhet över det du skriver mer än för mamman just. Nu var ju mamman likadan redan innan lillasyskonet kom. Redan innan hennes dotter kom hit första gången fick vi förmaningar om hur hon skulle skötas och jag fick ett brev med tider då jag skulle laga middag o lunch o när kvällsmat o frukost skulle dukas fram. vi fick inte ta henne utanför tomtens gränser o inga fick hälsa på.Helst skulle jag o min 5 åring inte vara hemma. Första gången var jag borta hela dagen o tog en biltur men.det blev ju ohållbart. Så detta är inget som började då hon blev mellanbarn. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag förklarade i ett tidigare inlägg som ett svar på att jag skulle vara bitter. Jag förstår inte för jag känner ju ingen bitterhet över min bonus själv.

Till NATTSTAD och BRUMMA.

Ja tack ni båda. Ska jag vara ärlig så blev jag jätte ledsen när folk skrev att det var synd om henne som hade mig som bonusmamma o saker som skrivits här. Jag tänkte att jag måste skrivit dåligt. Tänkte att det kanske var jätte viktigt att jag skrev om mina barns tillkortakommanden också för men min tråd handlade ju om min bonus att hon är normal o mammans reaktion så det slog mig aldrig att jag måste lyfta degen mer..Eftersom det inte finns i min verklighet eller värld att eller tanke överhuvudtaget att hon skulle vara ( usch v vågar knappt skriva ordet) besvärlig eller jobbigare på något sätt blev jag både förvånad ledsen. Tack för erat stöd <3 <3 tack för att ni förstårmig,!!

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 24 Mar 09:02

#66

Hej. Jag lämnar denna tråd nu. Det var inte meningen att jag så många gånger skulle behöva försvara mig över att jag inte är bitter o inte tycker hon är jobbig och att hon är en självklar del här som vi efter bästa förmåga vill ge både egentid o en plats i familjefilmsammanhanget. Känns jobbigt att jag skall behöva förklara så många gånger att vi har det bra när hon är här. Jag hade förstått det om jag hade fått förklara det men det känns som att jag i flera inlägg fått bedyra att hon inte är problem här. Känns helt enkelt lite tråkigt att det inte räcker med att jag förklarar en gång utan måste upprepa mig så mycket, o ändå inte bli riktigt betrodd. Det var ju inte det jag ville ha hjälp med så känns bara onödigt alltihop.

Till er som faktiskt gett mig tips om hur jag skall tackla det problemet med mamman och er som försvarat mig tackar jag. Skall ta till mig alla era tips o råd.

Anonym (ts) Trådstartaren

Äldre 24 Mar 09:15

#67

Anonym (anonym3) skrev 2013-03-24 08:14:04 följande:

3-åringens perspektiv och inlevelsen för hur hon upplever sin familjesituation är väl det som skall stå i fokus här? Ja, jag läste alla t.s. inlägg genom att klicka på "visa endast" och tänkte på hur det måste vara för en 3-åring att först få ett äldre syskon och sedan ett lill´syskon. Och då inte tänkt ur något annat perspektiv än hur barn brukar reagera. Kom då fram till att t.s. verkade bitter över sin egen situation.

3-åringens mamma oroar sig - och det uppfattar t.s. som påfrestande. Det är så konflikter uppstår.

En möjlighet är ju att t.s. helt överlåter ansvaret för kontakten med mamman till barnets pappa. Befattar sig inte - går undan ur konflikter som inte är hennes överhuvudtaget.

Vill ändå säga att det sista du skrev är ju helt orimligt. Om jag sitter med 3 goa barn på golvet o leker eller läser o en liten sak skulle uppstå kan ju jag inte ropa på pappan varje gång. Jag är ju faktiskt en vuxen i hemmet. Jag måste ju kunna säga nej "bonus" hade den först eller nej 5 åring hade den först. Vilket är den typ av normala konflikter jag pratat om här.Ibland är min sambo på dass ibland i duschen. Jag skulle kännt mig som en dålig mamma och bonusmamma om jag inte befattade mig och lät pappa vara den ensam om att säga till barnen. Det skulle dessutom ge konstiga budskap till mina barn om jag slutade säga till varannan helg :-S återigen konflikterna löser vi lätt här. Inga problem alls, det är mammans attityd som blir problem.

Brumma

Äldre 24 Mar 10:16

#68

Anonym 3 - självklart skall barnet/barnen stå i centrum men det som du och flera andra verkar missa är att treåringen TRIVS!
hon leker, busar, kivas, myser - precis som en normal treåring..
Självklart är det en omställning men det är det att som ensambarn börja på förskola, träffa jämnåriga kompisar osv också.
Barnet går vad jag förstår på förskola, så barnet träffar andra barn.
Barnet har även ett eget rum det kan vara i om behovet att vara ensam skulle uppstå.
Pappan ser till att ha ensamtid med sitt barn varje umgänge, så där görs också vad som, enligt många här, bör göras.
Att mamman oroar sig för sitt barn är även det naturligt, MEN INTE SÅ TILL DEN GRAD att man som förälder skyller ALLT på de andra barnen.
Treåringen har inte plötsligt fått ett äldre syskon förresten.
Då deras GEMENSAMMA är ett år, och det normalt tar nio månader att gå igenom en graviditet, så kan treåringen inte ha varit mer än ett år när det "fick" ett syskon (som då borde varit ca tre år) o en bonusmamma.
Konstigt att alla här reagerar över hur "synd" o "jobbigt" det måste vara för den "stackars" treåringen att plötsligt få ett storasyskon..
O att ingen då tar upp att det borde varit lika jobbigt för den numera femåringen att få ett småsyskon vid tre(?) års ålder?
Dessutom gäller ju dessa siffror enbart om TS blivit gravid DIREKT.. om de flyttade ihop tidigare borde ju den numera treåringen fått sitt "syskon" redan under ett år...

Det är sorgligt att man som bonusförälder skall behöva intyga, om o om igen, att man tycker om sitt bonusbarn, att bonusbarnet TRIVS, att bonusbarnet inte är ngn del i problemet, att bonusbarnet inte mår dåligt osv utan att bli trodd...
Sorgligt att vuxna människor dömer ut ngn annan pga av ett prefix..

Gung Ho

Äldre 25 Mar 19:19

#69

Min son på 6 år är 'ensambarn'... Han har en rik fantasi och leker bra själv när han inte har kompisar här eller vi kan leka med honom.
Det betyder att han ibland kan bli 'bossig' när han leker med andra barn. Han har ju leken 'klar för sig' i fantasin. Han kan ha svårt när andra vill göra något helt annat, vilket kan leda till gråt och bråk ibland.
Hade min son flyttat in hos syskon varannan helg kanske samma situation skulle uppstå. Det är normalt och något de lär sig med tiden...
Att mammor har problem att se fel hos sina egna barn är väl inget jag blir sådär förvånad över (har ett några lärarbekanta som brukar diskutera just detta).... Blir nog ännu mer tillspetsat om det är en konflikt med exets nya familj det handlar om.

Tror mycket handlar om att inte ta åt sig. Treåringen reder sig med tiden. Mamman måste ju dock inse att det oftast krävs två för att bråka.. Fast det måste nog vara din sambos roll att ta det samtalet i första hand. Har inte läst alla inlägg, men hur är deras relation?

Pantera

Äldre 25 Mar 20:39

#70

Ess skrev 2013-03-23 17:34:45 följande:

Ja precis, hos mamman är hon primadonnan, hos er en i "mängden".
Det kommer att bli krockar, i alla fall så länge mamman bara har henne. Jag tror egentligen inte att problemet ligger så mycket hos barnet, som ju är van att vistas i hop med flera andra barn på dagis. Det största problemet ligger hos mamman, som säkert innerst inne vet att alla barn måste behandlas lika och vänta på sin tur osv. Men det är inte helt ovanligt att utnyttja sådana saker mot den andre föräldern, bara därför att få lov att poängtera att "du är en dålig förälder som inte särbehandlar vårt barn".

Väl skrivet Ess. Och därmed riktar ju exet denna kritik även mot TS eftersom hon också är förälder i 3-åringens hem hos pappan. Att då låta bli att bemöta denna kritik, att helt och hållet överlåta det till pappan, när det också påverkar TS tillvaro är inte helt lätt och rätt. Varje människa har rätt att vara "herre över sitt eget liv". Men att bli bemött av kritik (direkt eller indirekt) och sedan inte få göra sin röst hörd -det skapar bara en destruktiv situation för TS.

ytterligare en bonustråd!!

INNEHÅLL