Ogillar mitt bonusbarn nu :(

Min bonus säger ibland att han önskar att lillebror var död. Jag, hans far och farfar har alla pratat med honom om detta och klargjort att det aldrig någonsin är okej att säga så. Man kan tycka syskon är pest ibland men det där är bara inte tillåtet. Punkt.

Ta kontakt med skolkuratorn, de brukar vara bra om den personen är vettig.

Tror du hon faktiskt skulle göra någonting, då får ni vakta. Inte kul men vad gör man. En bekants dotter, iof mindre, försökte strypa lillasyster så ibland händer dey

I den åldern säger många barn väldigt obehagliga saker. De kan också tänka mycket obehagliga saker.

Min man tappade bort sitt ena barn på stranden en gång (jag kunde ha stryp honom när jag fick veta det och vad barnens mamma ville göra ska vi inte tala om), hon återfanns efter ett tag, en förståndig tonårstjej hade tagit henne i handen och gått iväg till strandvakterna med henne när hon hittade henne gråtandes i vågorna. Barnets storasyster som var runt åtta var med maken då han rusade omkring och panikslagen letade, och med vid återföreningen osv, och alltså mycket medveten om uppståndelsen. Hon hade väldigt svårt att släppa detta och höll rätt länge på att lite prövande högt dagdrömma om att hon var enda barnet, om hur det skulle ha varit om lillasyster hade drunkat, om de mindre syskonen hos oss och hos mamma blev sjuka och dog osv.

Vi var alla mycket illa berörda av detta, och bad om hjälp via skolan. Vad den samtalskontakten gjorde vet jag inte, som bonus var jag inte välkommen, men barnet kom över sina tankar och enligt vad maken meddelade mig så var det inte alls ovanligt att barn sa sig önska livet ur sina syskon. Fast inte egentligen då, utan mer som ett test av de vuxna i omgivningen. Jag grämde mig en smula över att jag inte kunde propsa på att vara med vid samtalen för det var mest till mig hon sa dessa saker och jag tror faktiskt att det var mig hon testade, även om jag fortfarande inte riktigt begriper hur eller om jag höll för testet.

Barn kan och säger dumma saker, väldigt olämpliga saker.
Min inte f*n går jag och hatar mitt barn när denne har sagt något vänligt olämpligt.

Slitsamma om det är ett bonusbarn eller bio.barn. Vi som är vuxna får agera som vuxna.

TS det första jag tänker på är att hon menade något annat eller bara var arg på halvsyskonen för tillfället. Jag har säkerligen sagt till mamma att vi borde kasta min lillasyster i sjön eller nått när jag var liten, men det ville jag ju knappast!!

Prata med henne om hur hon känner och försök förstå istället för att ta allt åt hjärtat och så personligt och bokstavligt. Hon ville öppna upp sig för dig så då kanske du bör höra hennes tankar också.

Jag sa många gånger till min mamma när jag växte upp. Jag önskar att du aldrig fått mina syskon och de är mina helsyskon. Tror det är vanligt att syskon känner så ibland. Mina barn har sagt så om varandra många gånger under uppväxten. Klart det känns eftersom man såklart älskar sina barn och det är säkert värre att få höra det av ett bonusbarn. Såg att du ska prata med henne,bra det :) Men inte tror jag att du behöver flytta iväg med dina barn direkt.

Det är egentligen en rätt typisk situation där det verkligen märks att blod ÄR tjockare än vatten.
Man reagerar på precis samma sätt som man gjort om en person ute på gatan eller en på jobbet sagt något dumt om ens barn. Man drar öronen åt sig och går i försvar, sedan påverkar det vad man i fortsättningen tycker om den personen. 

Det är bra att ts pratat med pappan om det, dom bör nog prata med flickan också. Synd om något som fungerat bra innan ska förstöras nu.