Barn nr 2??

Jag tillhör den skaran som nästan tycker det är lättare med två barn. Men det kan bero på att första var extremt krävande så vi hade ställt in oss på att få det riktigt tufft. Så när nästa kom och typ aldrig gråter utan bara skrattar och är glad så känns det ju hur lätt som helst. Har 4 år mellan barnen och är så glad att vi skaffade två, det satt långt inne att skaffa ett till barn. Finns ingenting som gör mig lyckligare än att se de två leka med varandra och liksom bara vara så himla glada över att den andra finns där.

Vad fint skrivet :) Tycker du att 4 år är bra? Varför isf? Jag är lite orolig att nästa kommer vara en krävande bebis, för denna bebisen var inte det.. Eller egentligen, hur vet man om bebisen är krävande? jag fick amma varannan timme annars skrek han, han hade alltså varit en krävande bebis ifall jag inte hade ammat honom jämt.....på vilket sätt va ditt barn krävande??

Min första var krävande på en massa olika sätt. Extremt med energi (vi har fått träna henne i att titta på tv för att få henne att vara stilla, lärde sig det först som treåring), lite sömn (från några månaders ålder så sov hon 8-9 timmar per natt och inte så mycket på dagen), det hon sov på dagen sov hon bara om hon var i en vagn som rörde sig (gick inte ens att stanna och gunga vagnen fram och tillbaka), det hon sov på natten sov hon bara 60-90 minuter i taget, väldigt arg och frustrerad. Jag tycker 4 år är jättebra. Innan har jag velat ha barn tätt, max 3 år mellan men med tanke på hur första barnet var så var det inte möjligt. Nu när jag har 4 år så tycker jag det är helt perfekt faktiskt. Det största barnet är så stort att hon inte är något svartsjuk alls utan bara lycklig över att vara storasyster, hon klarar sig själv medan jag lägger lillebror, hon kan hålla koll på honom och ropa på mig om jag tex går på toaletten. Och sedan rent praktiskt som en äldre kollega med 3 år mellan barnen påpekade så kommer viktiga skolavslutningar inte krocka. De hade tydligen tyckt det var väldigt jobbigt att avslutningar från sexan, nian och studenten var samtidigt (vilket jag kan förstå).

Och vill också påpeka att vår dotter inte alls är så längre. Ilskan och frustrationen försvann allteftersom hon lärde sig fler saker. Hon började sova hela nätter från 1,5 års ålder och hon är nu världens gulligaste storasyster och överöser både honom och oss med så mycket kärlek och kramar och pussar. Hon är fortfarande sjukt envis både hemma och på dagis men det är jag också så jag klarar av att stå emot och vara lika envis tillbaka.

Oj.. Okej, jag tar tillbaka det där om att jag inte visste om Olle va krävande. Han är en väldigt lugn bebis!

Smart tanke där med att inte ha tre år mellan barnen med skolavslutningar och så, aldrig tänkt tanken ens.

Det känns som att det finns positiva och negativa saker om att få syskon i alla åldrar, frågan är bara vad som passar bäst för ens egna familj.. Hm..

Det blir mindre omställning för varje barn skulle jag säga enkelt säga.

Har 4 barn med så gott som 2 år mellan alla och jag har haft 3 jättebesvärliga bebisar och 1 lätt (nummer 3) och visst är det slitigt ibland men jag upplevde ändå 4 barn som enklare än 1 barn när äldsta var liten :)

Men det kan ju vara för att jag inte hade vett att förstå hur otroligt enkelt det bara är med en bebis, krävande eller inte :)

En sak som jag tycker gör att er blir lättare med fler barn är att de roar varandra och leker med varandra. Jag är inte riktigt en bebismänniska eller småbarnsmänniska som vill leka hela dagarna. Och nu så tar ju barnen hand om lekandet själva. Så det extraarbete som blir med blöjbyte, tröstande och andra lite mer praktiska saker motsvaras av samma minskning av "lekarbete". Så nu kan jag istället titta på när barnen leker tillsammans istället för att aktivt behöva leka själv. Och det är som sagt något som verkligen värmer i hjärtat att se hur gulliga de är mot varandra.