Hur föreställde du dig att du skulle bli som förälder? och hur blev det i verkliga livet?

Jag trodde att jag skulle läsa gonattsaga till barnen varje kväll, sådär reklammysigt, man sitter tillsammans i sängen å läser medan barnets ögonlock blir tyngre å till sist tassar man ut å barnet sover i sin säng. Men vad gör man när barnet inte vill bli läst för och inte kan vara still länge nog för att somna i sängen? Brottningsmatch å tvångshålla en gallskrikande unge medan man läser tills ungen somnar av utmattning är liksom inte riktigt samma sak... Så nu somnar hon i vår famn i soffan framför tvn innan vi bär upp henne sovande till vår säng (det där med egen säng funkade ju också sådär...).

Mina barn ser helt klart på tv mer än jag hade tänkt mig. Sen tycker jag att lekande med dem är galet mycket tråkigare än vad jag hoppades innan att jag skulle tycka. Vi är också utomhus mindre och framför allt kortare stunder än vad jag trott innan.

Sen var första tiden och första året med första barnet inte på något sätt vad jag hade trott innan...

Hur var det inte som du hade trott innan, med första barnet under första året?

Det var väldigt annorlunda. Jag hade ju trott man skulle sitta där och titta på sin sovande bebis och bara njuta. Och att bebisen första halvåret skulle sova massor på dagarna. Hade fantiserat om det mysiga när man kom hem från BB osv.

Istället mådde jag urdåligt psykiskt första veckorna, grät massor och var bara totalorolig för allt. Sen även när det blev bättre tyckte jag tex att det var väldigt jobbigt att vara ensam hemma med henne på kvällarna och så, jag var helt enkelt rätt otrygg och förstod inte ens varför själv.
Sen så sov hon jättelite på dagarna redan efter första månaden. När hon var två månader sov hon kanske 30 min totalt på dagarna en period. Det blev bättre sen men hela första året sov hon bara ett antal 30-minuterspass dagtid. Så det där sov när bebisen sover, göra massa egna saker osv när bebisen sover, det gällde verkligen inte oss.

Jag är så tvärtemot vad man kan tänka sig..
Jag sa när jag var gravid att jag skulle för sidoväg göra så, hon skulle inte få göra dittan bara göra datten..
Men herregud allt är tvärtom verkligen!
Jag skulle bland annat aldrig klä min dotter i rosa, gissa vad som pryder hennes garderob och rum i färgväg?
Jag skulle aldrig bli en hönsmamma och nu är det allt jag är!
Osv osv.. Tänk så de kan bli så fort ungen är ute

Och jag skulle inte klä min son i bara blått. Både jag och han äääälskar hans blå kläder. Och får sonen välja blir det med bilar eller traktorer på tröjan, vilket inte heller skulle finnas i hans garderob från början (fråga mig inte varför jag tänkte så)

Åh skönt att höra att någon annan gör samma sak min yngsta har ratat sängen från dag 1 och ska alltid vara nära nära. Skönt att han inte störs av ljud i varje fall

Jag tycker absolut inte att det är något fel med att låta barnen somna framför TV med mamma och pappa om barnen behöver närheten för att lugna ner sej och kunna sova! Man måste göra det som funkar bäst med just ens egna barn :) alla är inte som våran tjej, hon har alltid somnat själv i sin egen säng sen hon var 5 månader, har bara satt vällingflaskan i hennes händer, gått ut och stängt dörren :) Klart hon haft sina perioder då hon inte velat sova, men det har nog alla! :)

Jag hade väntat mej betydligt fler vakna nätter, men flickan började sova hela nätte vid 1½-2 månader någon gång, när jag började ge flaska istället för tisse. Det å andra sidan var något jag aldrig hade trott, kändes jättejobbigt att amningen inte funkade, idag känner jag snarare att nästa barn vill jag helst inte amma alls!

Man ändrar så syn när man varit med en gång, men nu förväntar man sej istället att nästa ska bli exakt likadan!

Hoppas din nästa blir likadan min första är precis som din, har alltid velat sova i egen säng och har somnat själv på rätt tid och sovit hela nätter från 6 månader, så när andra barnet var totalt tvärtom även om vi försökte göra samma sak var lite av en chock . Men jag håller med man får göra det bästa av situationen

Jag hade bestämt innan att mina barn inte skulle få smaka på godis och liknande förrän de var minst 3 år, men nu sitter jag med en ettåring som får smaka av våra kakor och bullar de gånger vi fikar. Helt enkelt för att barnet blir tokigt om barnet inte får äta samma sak som oss, och för att jag inte klarar av att helt ge upp fikandet.

En annan sak är precis det som någon annan skrev; att jag inte skulle ge upp mitt sociala liv för att jag blev mamma. Det stämmer inte alls på hur jag är nu. Det sociala liv som jag hade förut går helt enkelt inte alls ihop med mitt barn. Att sitta uppe på kvällarna och titta på film funkar inte eftersom jag är tvungen att sitta med barnet i ett mörkt, tyst, rum och sjunga ca 1-2 timmar varje kväll för att få barnet att sova. Efter den proceduren är jag alldeles för trött för att orka kolla på film. När barnet var mindre var det maratonamning och högljudda skrik 2-3 timmar varje kväll och bara mamma som gällde.

Jag skulle sova när barnet sov om det blivit dåligt med sömn på natten. Det funkar inte alls. Jag klarar inte av att inte få duscha, snygga till mig och ha ett någorlunda rent hem, så sömnen fick helt enkelt prioriteras bort.

Det blev och är underbart och svårt att föreställa sig när man inte har barn. Att bli förälder är alltid svårt att föreställa när man inte har barn själv, livet blir mycket annorlunda och roligare med barn och jag trivs mycket bättre med ett liv där barn finns än utan jag tycker livet som förälder är underbart.