Förlossningen vs BB långt inlägg
Nyfiken på hur ni andra upplever detta. Jag har fött två barn (vaginalt), första relativt okomplicerat (sugklocka utan dramatik), andra komplicerad förlossning där jag förlorade 3 l blod (moderkakan ville inte släppa, jag sprack inget alls).
Min uppfattning är att på förlossningen så handlar i princip allt om mamman. Jag kände mig väl omhändertagen där. På BB handlar allt om barnet och mamman är helt oviktig (inte lika oviktig som pappan dock 
)
Båda förlossningarna har vi blivit kvar på BB i fyra dygn eftersom barnen haft gulsot. Det har varit "mild" gulsot som inte behandlats på något sätt, utan vi har blivit tillsagda av BB (barnläkaren) att vi inte "får" åka hem innan bilirubinet är på väg ned, trots att blodprover visat att bilicheckarna visat högre än de faktiska värdena.
Detta kändes ok vid första barnet där jag mådde bra och vi inte hade fler barn att ta hand om.
Vid senaste förlossningnen kände jag mig däremot helt nonchalerad på BB. Vi flaggade redan när vi kom in till förlossningen att vi ville gå hem så fort som möjligt (personalen jublade nästan). Jag blev igångsatt pga stort barn och det tog ganska lång tid innan det satte igång, men när det väl gjorde det så gick det fort och han och jag mådde bra. Moderkakan ville dock inte släppa och de jobbade på mig i evigheter innan den släppte (jag fick helt plötsligt en riktig krystvärk och sköt ut moderkakan så förlossningsläkaren blev helt nedblodad), men då hade jag fått cytotec rektalt, akupunktur, något läkemedel insprutat i navelsträngen och förlossningsläkaren drog och hade sig i navelsträngen. Summa summarum så blödde jag 3 l. Fick fyra liter dropp av olika slag innan jag fick blod (2 enheter = ca 500 ml) efter att jag svimmat sittandes på sängkanten (min man satt med sonen i fåtöljen bredvid och såg hur jag började "försvinna" och stod och höll mig och nyfödde sonen tills jag kvicknade till tillfälligt och kunde lägga mig ned. Han kom inte åt larmknappen där han höll mig med ena armen och sonen i andra, kan tänka mig paniken 
).
Jag fick alltså inte åka hem på en gång som planerat. På förlossningen fick jag alltså dropp, blod och de kollade mitt blodtryck och sa att jag inte fick gå hem (kände faktiskt inte för det just då heller..) utan lades in på de medicinska BB't. Jag fick ett järndropp som skulle hjälpa mitt Hb att hämta sig på sikt.
På BB så kollade de mig några gånger och masserade min mage för att livmodern skulle dra ihop sig ordentligt. (Hade inga besvär från underlivet öht men satan vad ont jag hade i magen efter att BM efter BM grävt och knådat i den en hel j-a dag) Sen handlade det bara om sonen och att de ville att han var kvar pga gulsoten. De tog prover flera gånger för att dubbelkolla bilicheckens värde och kollade att det inte var något knas med blodgruppen (jag är 0+). Efter att han gått ned 10% av födelsevikten fick vi börja tilläggsmata men han var så duktig på att suga men slö (han har superkort tungband och sög inte alls bra) så det skulle ordna sig. Jag är bröstopererad (lyft för många år sen och amningen funkade inte med äldsta barnet) och vibben jag fick från personalen var att det ändå inte skulle funka med amningen så de brydde sig inte om att se till att det funkade.
Kom ihåg att jag var en zombie som knappt kom ut på toaletten utan att hålla i mig i väggarna. Jag orkade inte riktigt insistera.
Nåväl, när vi äntligen fick åka hem (gulsoten såg ut att ge med sig) så kom den utskrivande ssk/BM på att hon kanske skulle kolla mitt blodtryck. Det var 100/50 och hon sa "jaha, så du är lågtryckare", varpå jag svarar "Nej". Jag har legat normalt ca 120/70 hela graviditeten. Sen frågar hon om avslaget "Det är väl inga koagler?", varpå jag svarar "Jo, det är det". Hon tar ett kapillärt Hb som visar 86. Jag blir tillsagd att åka till deras återbesöks-/amningsmottagning dagen efter. Vi åker hem.
Dagen efter på amningsmottagningen tar de ett nytt kapillärt Hb som visar 75. Jag blir tillsagd att åka hem och vila och äta bra mat. Ingen frågar om vår sociala situation (ingen markservice öht, jag avslutar amningsförsöken redan nästa dag).
Sen har jag blodigt avslag i nästan 3 månader ("det är normalt att blöda i 3 månader") innan jag får värkar pga kvarvarande livmoderslemhinna. Vore det inte bra att dubbelkolla livmodern när man har haft såna problem med att få ut moderkakan och därefter att få livmodern att dra ihop sig? I journalen som jag sedan begärde ut stod det att de rekommenderar tidig uppföljning på MVC, men detta sa inte den ssk/BM som skrev ut mig.
Jag känner mig nonchalant bemött av BB och "eftervården". Vilken är er erfarenhet?
Sorry för långt inlägg.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-28 08:32
Kvarvarande moderkaka ska det naturligtvis vara. Livmoderslemhinna är jag tacksam flr att jag har.
