Avundsjuk på svägerska

Det är helt okej att känna som du gör, man rår inte för sina känslor. Du får försöka acceptera att du känner som du gör helt enkelt. Då blir det lättare tror jag att inte låta det påverka så mycket som det i dagsläget gör. Du får försöka gå med och fira din sambo, trots att hon är där. Kan du fokusera på något annat? Kan ni kanske fixa in andra saker som du kan tillfälligt fokusera på och se fram emot (nån weekendresa, eller vad som helst egentligen..)

Hur länge har ni försökt? Jag tycker du ska tänka att er tur kommer också! Ni kommer också få barn, och det kanske är värt väntan när den dagen väl kommer? Om ni nu mot all förmodan inte kan få barn finns det massor med hjälp att få och adoption finns ju också. Så om ni vill ha barn kommer ni få det, på vilket sätt det än blir! 

Och varför känner du dig stressad? Har det med någon slags känsla av att ni inte duger eller är lika bra som inte kan få barn snabbt? För det är ju verkligen inte så, man har så olika förutsättningar. Det tar i genomsnitt 7 månader att bli gravid och det är absolut inte onormalt att det tar längre tid. Så tycker du kan släppa stressen, det blir när det blir :) 

En sak till, det blir inte bättre av att gå runt och skämmas! Du känner som du gör helt enkelt och det är normalt om man själv längtar efter barn. Men låt det inte påverka ditt liv så negativt, som sagt acceptera och försök leva med att du känner som du gör, men döm inte dig själv. Du kan ju se sambons systerbarn som en träningsbebis inför er egna, så ni blir lite mer vana med att hantera en bebis osv :)

Det där är en jävlig känsla och nej, den går inte över förrän man själv plussat. Försök att i alla fall inte ha dåligt samvete över hur du känner. Det är jättevanligt bland oss som har det svårare att få barn att känna som du gör.

några månader är ju inte länge alls, ge det tid! 

Tack för era råd! Jag vet att vi inte försökt särskilt länge i jämförelse med många andra, men av någon anledning känns det så mycket viktigare att plussa sen vi fick veta att hon var gravid. Jag kan förstå om det låter konstigt men det känns nästan som att det är en tävling, som att vi måste ha ett barn samtidigt som henne. Jag vet verkligen inte varför det känns så eftersom jag egentligen är jätteglad för hennes skull och kommer älska hennes bebis massor. Det känns bara som att jag inte kommer kunna kolla på varken henne, bebisen eller på andra som gullar med bebisen förrän vi är gravida. Jag kanske inte borde skämmas men gör verkligen det. Jag älskar min svägerska som en syster och har helt tagit avstånd från henne sedan hon berättade att hon väntar barn.

Jag uppskattar allt ni säger och försöker ta till mig av era råd men känner mig hopplös.