Våran lilla kommer om 2 veckor å jag blir RÄDD när jag läser här. De spelar ingen roll vad de frågas om nånstans i forumet så blir svaret, SAMSOV eller AMMA MER. Jag vill inte samsova, jag vill inte amma en större bäbis varken på dagen eller nätterna. Dör ungar av att skrika lite nuförtiden, de går inte att hålla sitt barn tillfredsställt 24/7. När blev de såhär???
Ja, läser man vissa trådar här på FL så kan man tro det. Jag skulle kunna lägga till bära i sjal också.
Men i verkligheten så är barn olika och man gör det som funkar. På min unge har inget av dessa tre funkat utan jag har hittat andra sätt att hålla henne nöjd och trygg. Oroa dig inte!
Jag känner inte igen mig alls i det JGBM skriver om sin vän. För oss har allt löpt på helt smärtfritt och båda ungarna sluta amma och sova hos oss utan att det drog ut på tiden. De kommer visseligen på natten då och då, men det ser jag inte som något problem. det vill jag att de ska göra. Lycka är att vakan upp och ha båda gosingarna runt sig.
Barn är olika men det verkar som om många bäbisar fungerar bäst med samsovning o nattamming.
Med mitt första barn skulle jag inte samsova hade jag tänkt. Det gjorde jag inte heller de första 16 månaderna, jag sov inte alls. För dottern vaknade ca var 5:e minut nätterna igenom. Jag hann bara gå från spjälsängen till min säng och lägga mig så var jag tvungen att kliva upp och gå till spjälsängen igen. Sedan var jag så sinnesjukt trött att jag trots alla principer lade barnet hos mig i sängen och miraklet inträffade, hon sov! Från att ha vaknat var femte minut vaknade hon bara någon gång per timme och då behövde jag inte ens kliva upp och gå någonstans:) Detta barn vägrade också flaska tills hon var över året fast försökte dagligen.
Med nästa barn trodde jag fortfarande att man kan vänja alla barn vid att sova ensamma bara man börjar i tid. Den lilla sov faktiskt därför i sin vagn de första tre månaderna, sedan var hon stor nog att sätta emot. Den här gången var vi inte lika tröga som med första barnet...efter några veckors nattvakande fick hon sova med sin pappa och alla fick sova gott. Detta barn ammades och flaskades parallellt tills hon vid tre månaders ålder valde bort bröstet.
Med sista barnet gjorde vi tvärtom, vi skaffade varken spjälsäng eller barnvagn utan tänkte att det gör vi först om det verkar behövas. Än så länge har det inte gjort det för han är gladare, nöjdare och sover bättre än någon av de andra var/gjorde. Denne lille nattammas varannan natt då jag sover med honom och flaskmatas varannan då ha sover med sin pappa.
Ja, det kanske.
Som flera redan har skrivit är jubarn olika ochvadsom fungerar i en familj fungerar inte alls för en annan. När vår son kom var jag helt inställd på att samsova och amma länge men han sov redan som spädis mycket bättre i egen säng och vid 7 mån fick han eget rum och började strax därefter sova hela nätter. Att amma pånatten fungerade bara fram tills han var 4-5 mån och därefter blev han galen om man försökte ge honom bröstet på natten. Han ville ha nappen och sen somna om på egen hand. Barn är olika, läs inte för mycket här på FL och stressa upp dig. Det gjorde jag innan vår son föddes, följ bebisens rytm och lyssna på din egen intuition. Du är ingen dålig mamma för att du inte vill samsova eller amma nätterna igenom, du får se hur det blir när bebisen kommer! Lycka till!
Följ magkänslan... 
Varför vill du inte samsova? Jag uppfattar det som att det är ditt första barn, så du kan ju itne än veta vad du kommer att tycka och vad som kommer att fungera och inte fungera. Vi samsov länge med vårt första barn, dels för att barnet behövde närheten och flr att det var bekvämast och minst jobb för oss. Vårt andra barn sov bättre själv i egen säng, så då gjorde vi så.
Och nej, barn dör väl inte av att skrika lite, men varför ska den behöva skrika när den inte behöver? Och nej, man kanske itne kan tillfredställa sitt barn 24 timmar om dygnet, men man vägrar den väl inte det den behöver? Behöver barn närhet ska de få det, och är de hungriga ska de få äta. Jag vet inte vad du menar med en större bebis, men du behöver ju inte amma, men äta på nätterna kanske den behöver göra i alla fall i sex månader, kanske längre.
Och nej, barn dör väl inte av att skrika lite, men varför ska den behöva skrika när den inte behöver? Och nej, man kanske itne kan tillfredställa sitt barn 24 timmar om dygnet, men man vägrar den väl inte det den behöver? Behöver barn närhet ska de få det, och är de hungriga ska de få äta. Jag vet inte vad du menar med en större bebis, men du behöver ju inte amma, men äta på nätterna kanske den behöver göra i alla fall i sex månader, kanske längre.
Nej, det är inte alltid lösningen. Med vårt första barn gick det inte alls med samsovning. Han blev orolig och störde oss, och det var en ren cirkus. Fick vänja honom vid egen säng och eget rum för att få lugnt. Dock gick det inte smärtfritt utan vi körde 5mm. Dock har han sovit bra nu i eget rum de senaste 5 åren.
Med lillebror har samsovning varit en jättebra lösning. Han sover lugnt i vår säng och då kan vi också sova lugnt = vi fortsätter.
Så känn in vilken sorts barn du har. Lås inte fast dig vid varken egen säng eller samsovning innan du fått barnet.
ag vet inte vad du menar med en större bebis, men du behöver ju inte amma, men äta på nätterna kanske den behöver göra i alla fall i sex månader, kanske längre.
Vad jag menade var att det KAN vara så och att man inte kan sluta amma/mata på nätterna för att man inte VILL. Var kanske lite otydlig.
Vad jag menade var att det KAN vara så och att man inte kan sluta amma/mata på nätterna för att man inte VILL. Var kanske lite otydlig.
Anledningen till att jag inte vill samsova är enkel, vi har en liten säng å jag sover extremt oroligt!
. Lättare att fixa sovarrangemanget än att förändra barns biologiska sov- och matmönster . .
