Våran lilla kommer om 2 veckor å jag blir RÄDD när jag läser här. De spelar ingen roll vad de frågas om nånstans i forumet så blir svaret, SAMSOV eller AMMA MER. Jag vill inte samsova, jag vill inte amma en större bäbis varken på dagen eller nätterna. Dör ungar av att skrika lite nuförtiden, de går inte att hålla sitt barn tillfredsställt 24/7. När blev de såhär???
Det är inte lösningen på allt - det är helt enkelt normalt och självklart. Dock är det ju så, att precis som med alla andra normala företeelser, så finns det förstås människor som avviker från normen. Därför finns det också spädbarn som inte trivs med vare sig samsovning eller nattamning. De är dock undantag från regeln.
Jag samsover inte med mina barn men som nyfödda har de oftast sovit i en vagnliggdel som stått i mitten av vår säng. På så sätt kan jag lätt nå och trösta och ligga med handen hos bebis om han/hon är gnällig men det finns ingen risk att vi rullar på bebis. Rekommenderas.
Bebisar dör inte av att skrika lite nej, när man har flera barn så blir det ju tyvärr så att nån måste vänta. Det betyder ju inte att bebis ligger och skriker i onödan.
Hos oss har samsovning och barnstyrd amning varit nödvändigt för att vi vuxna skulle få ett drägligt liv. Jag anser att det inte är någon idé att motverka en bebis som vill vara nära och amma mycket, jag är så pass bekväm av mig helt enkelt att jag inte orkar eller ser nån mening med att ta en sån fajt med ett behovsstyrt spädbarn.
Dock så är ju alla barn olika och vissa slutar amma självmant ganska tidigt (har själv aldrig haft ett sånt barn :P) eller trivs bättre på golvet än i famnen eller sover bättre i egen säng än hos föräldrarna.
Barnen talar om själva hur de vill ha det, det gäller bara att lyssna och tolka rätt.
Jag kan inte säga att samsovning är lösningen på allt.
Vår son är nu 5,5 månader gammal och han sov 2 timmar i vår säng första natten när vi kom hem från bb. Jag fick panik. Det var så jobbigt, han blev varm och kunde inte sova, och inte vi heller för den delen. Sedan dess har han sovit i sin egen säng och han har sovit jättebra! Helammade i 1 månad och efter det delamning till han var 3 månader. Nu får han endast ersättning och ett mål gröt om dagen. Han mår hur bra som helst! Sover HELA nätterna och har gjort det ganska länge nu.
Om du vill ha er bebis i egen säng kan du lägga amningskudde eller något vid fötterna och upp längs sidan på benen så blir det lite trängre och mysigare för bebisen istället för en stor säng. Det funkade kanon för oss då han blev väldigt trygg i sin egen säng redan från början. Förhoppningsvis slipper vi ta fajten när han e två år och man ska lära barnet att sova i egen säng, eftersom han alltid har gjort det.
Självklart dör inte barnet av att skrika lite, men du kommer antagligen tycka att det är jobbigt när barnet väl skriker för du får ont i hjärtat. Det beror självklart också vad det är för skrik.
Jag tycker att du ska göra det som känns bäst och funkar bäst för er, då kommer det att bli bra! Alla gör olika och enligt mig är det inget som är bättre än det andra, vi gör ju det som passar oss själva bäst.
Som någon skrev att det är normalt med samsovning och en självklarhet. Nja, det är inte mindre normalt att låta barnet sova själv.
Kan ju även lägga till att jag har världens mest nöjda son. Skriker så gott som aldrig, är glad mest hela tiden och välmående! Vi har en bra anknytning, det kan man ju få utan att amma och samsova. Man lägger ju inte barnet själv bara för att man inte samsover och ammar.
Alla gör som de vill med detta. Du med. Vi tyckte att vi ville göra livet så lätt som möjligt när barnen var små och amning och samsovning tycke vi både var lätt och mysigt.
