Kvinnan vill ha barn. Mannen sekundär?

Va? Är det vanligt? Jag tycker det verkar vara rätt ovanligt att kvinnor i etablerade förhållanden blir bebistokiga över natten och skiter i sin man. Däremot verkar många vara otajmade i sin barnlängtan, men det är väl förståeligt att den som vll ha barn tycker att det är jobbigt att partnern inte vill just då?

För oss var det lite så. Skulle ta ut min p-stav efter 3 år och sa att jag skulle göra det "om ett halvår"... Min man var inte alls sugen. Jag sa till honom att vill inte han ha barn så får han skydda sig. I mars tog jag ut staven och min man valde att inte skydda sig men var fortfarande inställd på att inga barn ska bli till. I juli gick min mamma bort och efter det började det finnas ett intresse från min mans sida om barn. Okt året senare kom vår dotter!

Svaret på din fråga är nog inte helt enkel, men jag tror att mestadels är det så att hormonerna styr ganska mycket. Nu kan jag ju bara svara utifrån mig själv, men det finns inte på min världskarta att lura till mig ett barn! Man är givetvis två om det beslutet, helt klart. Men jag känner av min ålder och min längtan väldigt starkt, jag känner att jag har ont om tid. Jag är 37 år och har inga barn.

Så helt och hållet styrs inte kvinnor av vilja enbart :) Jag ville inte ens ha barn förrän jag fyllt 32... då kom det smygande. Men nu är det en otroligt stark drivkraft. Men med det inte sagt att jag försöker lura min partner till att skaffa barn, inte heller tjatar jag eller lever rövare om det. Han vill inte just nu och då får jag respektera det. Vi pratar om det, men det får ta sin tid.