Utomlands resa!

Vi skulle heller inte velat åka utan våra barn en hel vecka. Men vi är en kärnfamilj och är vana att resa ofta och tillsammans. Däremot åker vi gärna en weekend till nån storstad, vi planerar att åka till Barcelona snart. Fast ungarna vill med dit;) så vi får se. De är tonåringar och vi är glada så länge de följer med:)
Men hade jag varit i Ts situation så hade jag självklart velat åka min första resa m honom utan hans ungar. De är ju nykära. Hur kul är det att ha med hans ungar då?? Inte kunna ha passionerad sex när man är nyförälskad för att två ungar finns i närheten. Båda vill ju åka utan dem. Nä, åk TS och njut av varandra

Jag håller med om att själva PLANERINGEN kunde gjorts på barnfri tid, det var olyckligt.
Man planerar inte saker i närheten av folk som är uteslutna, samma sak om man ska ha jätterolig fest - man planerar inte den inför kompisar som inte är bjudna...
Däremot tycker jag inte sedan att det är ngt att hemlighålla, utan man berättar helt enkelt att jag o xx skall åka till Tyskland/Danmark/Turkiet osv, men man planerar det inte framför dem.
Det kallas hänsyn och man vinner ganska mkt på det - både i vardagslivet, arbetet och i en familj.

Ruffa - ta inte illa upp nu..
Jag vet att det är tufft att vara bonusmamma och jag vet att man hör på FL blir påhoppad för precis ALLT.
Man kan göra allt rätt, eller nio saker av tio - men det spelar ingen roll det ses ändå som fel - och det gör en frustrerad o arg.
Men att försvara ALLT en bonusmamma gör, bara för att det är en bonusmamma, är inte heller rätt.
Det VAR klantigt att planera resan framför barnen.

Sedan - anonym (Lisa).
Du vet inget om hur det kan funka - se o lyssna på barnen skall man självklart göra men sorry - det går inte att påstå att det kommer bli problem - det kan precis lika gärna bli problem om man väntar sex månader som tre år.
Det är helt enkelt inte alltid ett förhållande fungerar..
Jag är ett levande bevis på att det inte måste bli som du påstår - jag träffade min man ngn vecka efter att mamman flyttat ut från lägenheten.
Träffade barnet efter ca två månader och tror jag flyttade in efter ytterligare tre/fyra månader.
Jag o bonus har en väldigt nära relation, som vi byggt upp själva under många år.
De problem vi har hittar man i vilken familj som helst. Bonus sitter inte på ngn piedestal utan är lika mkt värd som vi andra i familjen - barn som vuxna.
Hänsyn tas till alla - ibland får man som man vill, ibland inte - precis som i en normalt fungerande kärnfamilj...
När vi träffades var bonus ett litet barn, nu är hon tonåring.
Och vi har precis lika bra kontakt fortfarande efter elva år..

Ruffa - nej, det beror ju på hur det görs.
Men att sitta o planera en resa o ha "glömt" att berätta för barnen att de inte ska följa med, utan att de råkar höra - som jag tolkar TS, är inte snyggt.
Om man däremot INNAN berättat för barnen att jag o xx skall åka till Grekland, och att barnen då kommer vara hos sin andra förälder och man SEDAN diskuterar resan inför barnen är en annan sak.
Men bör jag läser TS förstår jag det som att barnen hörde när de skulle boka resa - och DÄREFTER, när barnen antagligen redan trodde de skulle med, berättade de..
Som sagt - det kunde gjorts snyggare.
Jag antar att dina bonusar vet att de inte ska med när ni pratar om er resa inför dem?

Vi reser mestadels utan barn. Vilket inte är så ofta (vartannat år typ) då jag har fyrfota stora (svårskötta) »barn« som är knepiga att släpa med .

Min sambo planerar då och då en resa med tonåringarna. Under våra fyra år har det varit två gånger utomlands varav ena gången vi alla tillsammans. Mamman har under denna period inte rest någon gång med dem. Däremot en gång nyligen själv en vecka.

Både jag och sambon inser att för vår relation är det viktigt att ibland prioritera OSS only. Då är vi inte längre hysterisk nykära men desto större anledning.

Vi hemlighåller så klart inte att vi ska resa, men planerar inte heller mitt framför ögonen på ungdomarna. Men helt ärligt så har jag inte noterat ett UNS av intresse eller avundssjuka när vi nämt det. Inte heller kring mammans resa. Så det beror nog på allas personlighet.

Slutligen tycker jag SJÄLVKLART att TS och hennes sambo ska resa själva. Mannen i fråga verkar ju vilja det lika mycket han. Man är väl inte bara förälder utan även man/kvinna antar jag …

Självklart ska ni åka utan barnen om ni båda vuxna vill det!! Ingen gnäller då biomammor åker, då är det bra, för att hon ska prio sig själv, men jävlar om pappan drar med ny flickvän, så är det synd om barnen. Nej åk, precis som föräldrar gör som skilt sig.

Klart man ska kunna åka på en resa tillsammans utan barn! Barn mår inte dåligt av att inte få följa med på allt. Ibland behöver man lite vuxentid och då är det väldigt fint att få åka iväg och ha denna. 

Jag undrar mest varför man blir sambos efter bara 5 månader då man har barn. Varför inte vara tillsammans lite längre innan man blir "bonusförälder". Förstår inte denna brådska.

Ruffa - nej, har ni hittat ett sätt som funkar för er ska ni naturligtvis fortsätta så :)
Precis som vi har hittat vårt sätt som passar oss och vår familj.
Tror att alla bonusfamiljer behöver hitta sitt sätt. Precis som kärnfamiljer ;)
För mig är det ingen större skillnad i vad man kan göra och hur man agerar - det är en familj varken mer eller mindre och alla familjer är olika.
Förstår inte varför saker som är helt normalt och ok i en kärnfamilj skall skapa sådana känslostormar bara för att det finns en "icke" förälder med i bilden.
Och "let's face it", när det är bonusMAMMOR med i bilden - för av ngn anledning verkar inte den manliga varianten väcka lika starka känslor..

Iallafall - man måste hitta ett sätt att vara o agera på så att både vuxna o barn mår bra.
Jag tror att TS o hennes sambo kanske inte var beredda på hur barnen skulle reagera, och därför blev det olyckligt.
Vissa barn kan man prata öppet med om saker, vissa inte.
Är säker på att TS, pappan o barnen kommer hitta ett sätt att vara o agera på som passar dem - bara de får en chans.