orolig

Tack för tipset! Har laddat hem appen  och kollat lite på vanliga ord. Jättebra att det finns! Hittills har vi bara kunnat teckna mat och lampa så det känns ju roligt att kunna utöka det. 

Idag har det varit en tung dag. Känner att det är så svårt med kontakten och att vår son inte är särskilt intresserad av oss alls, bara nr vi jagar  honom. Han söker oss inte alls för  tröst eller för att dela glädje. Får knslanav att vi inte betyder något för honom även om jag naturligtvis förstår att det inte är så enkelt. Ni som har upplevt eller känner till liknande, hur kan man tnka kring framtiden? Såklart ingen kan svara på hur det blir men jag vill så grna höra erfarenheter av att kontakten blir bättre.

Summa21: Jag är också i din situation och förstår precise hur du känner. Han är mitt första barn och jag har inte erfarenhet heller men jag försöker att leva i nuet och inte tänka så mycket på framtiden. Samtidigt tränar jag mycket samspel med honom. De dagar som jag börjar blir orolig och deppig märker jag att han också blir mindre kontaktbar. Så jag känner att det är mycket viktigt att jag mår bra och är glad för att kunna hjälpa honom men det är inte lätt. 
Sen tror jag inte att alla 8 månaders bebisar pekar eller visar än för att dela uppmärksamhet med den vuxne, det gör de när de är något äldre. Jag träffar några andra bebisar runt mig och jag ser att det är mest den vuxne som försöker få deras uppmärksamhet. Vissa barn är sena på det sociala precise som andra som kan vara sena på det motoriska. 

ros2012: vad är et som oroar dig med din son? Jag förstod inte utifrån ditt tidigare inlägg att du också oroar dig för din son, tänkte att du använde tecken eftersom det allmänt anses bra för språkutvecklingen. Det är svårt de  dagar tankarna kommer över en. Jag försöker också att inte tänka så mycket på framtiden men vissa dagar är det svårt. De sista dagarna har det varit särskilt svårt att få kontakt med honom.  Upplver också att han inte reagerar så mycket på mig och min man även om han blir glad när vi jagar honom eller gör miner. Men han söker oss inte för tröst vilket jag reagerade på tidigt, 

Min son undviker ofta ögonkontakt på nära håll men vid amningen tittar han på mig korta stunder och ler. Den nära ögonkontakten oroar mig och att han inte jollrade tills förra veckan började han med gggg ljud och idag dada😃 Jag använder mig av lite olika saker och lugna mig med bland annat Youtube, sök på Jakob bernett eller autism recovery. Hur menar du med att han inte söker sig till er för tröst? Vad gör han när han är ledsen? Bebisar brukar gråta när de är hungriga, vill ha tröst eller något annat och det är vi vuxna som ska tolka deras skrik och trösta dem. Menar du att han inte gråter? Sen vet jag att de ska sträcka fram armarna och visa att de vill bli upplyfta men det kanske kommer snart. Som sagt min son var helt tyst hittills det kom helt plötsligt över en natt, andra saker kan också vara så hoppas jag😉

Jag har nog uttryckt mig lite otydligt. Självklart skriker vår son (även om det de första månaderna var i mycket litengrad, vi tyckte att han i stort sett bara skrek när han var hungrig), men vi upplever inte att han tröstas av oss eller vill till oss när han är ledsen. Oftast går ledsamheten över när han ser något roligt att titta/pilla på.

Är det bara på nra håll som din son inte ger ögonkontakt? Söker han er i övrigt? 

Ja han söker oss till ex på morgonen då han vaknar och vi fortfarande sover väcker han oss genom att slå oss på ryggen och säga aaaaaaa. När vi vaknar blir han glad och ler och vill leka. Men ute kan han stänga in sig och bli svårt att få kontakt med. När jag försöker få ögonkontakt på nära håll vänder han blicken bort och gnuggar sig i ögonen som om han han får ont i ögonen och titta på nära håll. Detta upptäckte jag nyligen och provade med leksaker på nära håll då tittar han på dem en eller två sekunder och tittar bort snabbt. Han har upptäckt händerna genom att stoppa dem i munnen men aldrig satt och tittade på dem som andra bebisar gör. Har jättebra finmotorik, håller sin sked och mugg och allt annat. Jag vill ta upp det med läkaren på BVC men min man tycker att jag hittar nya fel på vår son varje dag och vill inte ta upp det tills tio månaders kontroll. Han är en allvarlig kille mot främlingar och ler sällan mot dem men mot oss ler han ofta. Så jag vet inte om det är synen eller något annat. Tycker att vi måste vänta och se hur utvecklingen går i övrigt. Som läkaren sa till dig det är tidigt och säga.

Spontant tycker jag inte att det åter så illa även om jag naturligtvis inte kan svara på det. Men ute blir det ju så otroligt mycket intryck. Hur nära menar du med nära håll? Om ni är oroliga för synen är det nog bra att ta upp det på BVC också. Vi har varit på Syncentralen med vår son då testade hur bra han såg eftersom han har skelat

Har i dagsläget svårt att se att det skulle röra sog om något annat än autism. Tycker att han skiljer sig så från andra barn när det gäller kontakt och sampel.

Funderar en del på framtiden. Är det så att barn där man tidigt ser avvikelser blir de med den svåraste problematiken? Har läst att Aspergers sällan upptäcks tidigt.  

Slå bort de tankarna... Jag tillhör i alla fall de som tror att man skulle kunna "upptäcka" de flesta när de är små, om man visste vad man skulle leta efter. Vår minsta fick ju sin diagnos som precis över tvååring, och hon tillhör definitivt inte de svårare fallen...

Tack för ditt svar! Jag tror också att det kan upptäckas tidigt, reagerade tidigt på att han var lite annorlunda. Ska igen få kontakt med BNT efter att ha prata med vår BVC-psykolog. 
Reagerade du även tidigt när det gällde dina andra barn? Och finns det fler som har reagerat tidigt alternativt funderar nu?  

Med lillan visste jag innan jag kommit hem från BB så det var ju lite speciellt... =) Med äldsta visste jag under första året att det var "nåt" men jag trodde ADHD. Inte förrän "den stora insikten" trillade ner insåg jag hur läget var , och då var hon över tre. När det gäller sonen så märkte jag det när han var ca 16 månader, men det tog till ca 21 månader innan jag förstod vad det handlade om.

Vad var det du såg hos dem? Påminner det om det som jag har skrivit om vår son?