• summa21

    orolig

    Jag har många tankar kring vår drygt åttamånaders gamla son. Vi har kontakt med en BVC-psykolog som förstår vår oro och som uttrycker att det inte går att säga något så hr tidigt. Jag förstår ju också att ingen kan säga något säkert men känner ändå ett behov av dela våra funderingar och tankar med andra. 

     Sonen var sen med att hålla uppe huvudet men börjar ta sig motoriskt, ålar nu ganska bra. Han var ven sen med att ge svarsleende.

    Tidigt reagerade jag på att han inte hade behov av att vara nära. Han har adrig tyckt om att vara i famnen och vrider sig undan.  

    Vi upplever inte att han blir tröstad av oss. Upplever någon gång att han urskiljer oss från andra men ofta inte alls. Han visar aldrig komma till oss. Om en av oss föräldrar är ute med honom och träffar den andra reagerar han inte. kan dock le när den andra pötsligt dyker upp hemma. Han vet att maten kommer från mig då han, när han är hungrig, spottar ut nappen nr han kommer i min famn. 

    Han söker inte själv ögonkontakt. Vi kan få ögonkontakt men korta stunder och inte gärna på nära håll.  När vi busar är det lättare att få kontakt. Om vi säger roliga saker eller partar teatraliskt är det också lättare att fånga hans intresse. Vissa ljud och miner vi gör tycker han är väldigt roliga.

    Både jag och min man får känslan av att han är mer intresserad av saker än av människor.  Andra som hälsar kan ha svårt att fånga hans intresse, oftast är dt lampan, fönstret eller deras hår som fångar honom. Han kan dock titta dem i ansiktet. I övrigt r han nyfiken och tittar sig väldigt omkring i nya miljöer. 

    Såklart svårt att få en bild utifrån detta men det här är vad som oroar oss. Skulle tycka det vore skönt att höra från er andra, vad ni tänker och vad ni har för erfarenheter 

  • Svar på tråden orolig
  • blubbblubb

    Du är orolig och man ska ha respekt för oroliga föräldrar.
    Det du skriver är oroande, men det är också svårt att tolka texter av andra när man inte sett barnet i fråga.
    Naturligtvis är det svårt att inte tänka på autism även om det är för tidigt.   

    (Vi märkte de första signalerna på min dotters språkförsening redan innan 6-månaders ålder med avsaknad av joller. Det kan också betyda allt mellan himmel och jord. Men det var alldeles för tidigt att undersöka något fast man själv satt och googlade och funderade på autism då hon inte heller var speciellt bra på ögonkontakt. Sjukvården inser att de flesta barns utveckling tar sig, själv är man mest intresserad av sitt eget barn och bryr sig föga om " de flesta".)
     
    Jag fick ett antal funderingar.
    - Kommer han (visar han att han vill ) någonsin till er, isåfall när? 
    - Har ni fått några tips på hur man stimulerar ögonkontakt, hur reagear han på det?
    - Har han någonsin varit blyg, reserverad mot främmande människor?
    - Jollrar han (babababa) i adekvat utsträckning?
    - Vänder han sig efter ljud (hör han bra)
    - Jag antar att det inte hänt något som kan förklara beteendet (adoption, förlossningsdepression, sjukhusvistelse eller liknande)  
       

       

            
     
             

       
           

          

  • summa21

    Tack för ditt svar!

    Hur gammal r din dotter och hur gammal var hon när diagnosen sattes?

    Jag tycker nog inte att han visar att han vill komma till oss. Ibland sprattlar han till när han ser mig, ofta vill han då amma.

    Vi har inte fått några tips för att stimulera ögonkontakt. Jag brukar själv försöka hålla hans blick genom att räkna till fyra innan jag exempelvis skakar med en skallra. Ibland går det då att hålla hans intresse. Om du har några tips för att stimulera ögonkontakten tar jag tacksamt emot dem! 

    Han har aldrig varit blyg eller reserverad mot främmande. 

    Han jollrar ibland (mamama), svårt att svara på om det är i adekvat utsträckning. Det är alrig riktat mot oss. 

    Han vänder sig efter en del ljud, inte alla. Det kan vara svårt att få hans uppmärksamhet, men vissa ljud vänder han sig snabbt mot. Tex om vi säger "mjau" som han tycker är roligt. Fast han kan lika gärna reagera med att le utan att titta på oss. Jsg är övertygad om att hans hörsel är bra, Sover till exempel inte nu eftersom grannen renoverar,  

    Nej, jag hittar inget som skulle kunna förklara det. Tycker egentigen att hans sätt stämmer med hur han har varit sen första stund. Är väl bara att man förväntar sig mer nu nr han är äldre. 

    Tack igen för ditt svar! 

  • UnikFamilj

    Jag har tre barn med autism och bloggar på www.unikfamilj.se Jag kommer inom kort att skriva ett inlägg om hur vi jobbade med vår minsta under hennes första år (vi var säkra på hennes diagnos tidigt, men den fastställdes vid dryga två års ålder). Om du håller lite koll, så tror jag att du kan få en hel del tips där..!

  • summa21

    Tack! Jag ska kika på bloggen. 

    Om jag ska vara helt ärlig så har jag nog svårt att se att det inte skulle röra sig om autism. Ändå vet jag att man inte kan diagnostisera så tidigt och alla säger ju att man inte kan veta än. Jag har bara så svårt att hitta någon annan förkaring. Finns det någon som känner igen sig?

  • UnikFamilj
    summa21 skrev 2013-06-14 13:42:06 följande:
    Tack! Jag ska kika på bloggen. 

    Om jag ska vara helt ärlig så har jag nog svårt att se att det inte skulle röra sig om autism. Ändå vet jag att man inte kan diagnostisera så tidigt och alla säger ju att man inte kan veta än. Jag har bara så svårt att hitta någon annan förkaring. Finns det någon som känner igen sig?
    Som sagt, jag visste tidigt. Efter att ha fått diagnosen på mina två äldre precis innan hon föddes, så diagnosticerade jag henne redan på BB preliminärt. Och inom några veckor var jag 100% säker. Jag köper inte att man inte kan se, det gäller bara att veta vad man ska titta efter. I mitt fall blev det ganska enkelt eftersom hon var så lik de andra. Hon har i dagsläget väldigt "lindriga bekymmer", så ingen som inte är otroligt insatt skulle säga annat än att hon är blyg.

    Jag hoppas inlägget kan ge dig tips. Ska försöka skynda på det lite, det är MÅNGA som frågar just kring det här. Inte många har varit i min situation och kunnat jobba precis från början, det är synd. Jag är helt säker på att dottern hade haft helt andra svårigheter om vi inte kunnat jobba på det sätt som vi har. Med kunskap kommer möjligheter... 
  • blubbblubb
    summa21 skrev 2013-06-14 11:14:52 följande:
    Tack för ditt svar!

    Hur gammal r din dotter och hur gammal var hon när diagnosen sattes?

    Jag tycker nog inte att han visar att han vill komma till oss. Ibland sprattlar han till när han ser mig, ofta vill han då amma.

    Vi har inte fått några tips för att stimulera ögonkontakt. Jag brukar själv försöka hålla hans blick genom att räkna till fyra innan jag exempelvis skakar med en skallra. Ibland går det då att hålla hans intresse. Om du har några tips för att stimulera ögonkontakten tar jag tacksamt emot dem! 

    Han har aldrig varit blyg eller reserverad mot främmande. 

    Han jollrar ibland (mamama), svårt att svara på om det är i adekvat utsträckning. Det är alrig riktat mot oss. 

    Han vänder sig efter en del ljud, inte alla. Det kan vara svårt att få hans uppmärksamhet, men vissa ljud vänder han sig snabbt mot. Tex om vi säger "mjau" som han tycker är roligt. Fast han kan lika gärna reagera med att le utan att titta på oss. Jsg är övertygad om att hans hörsel är bra, Sover till exempel inte nu eftersom grannen renoverar,  

    Nej, jag hittar inget som skulle kunna förklara det. Tycker egentigen att hans sätt stämmer med hur han har varit sen första stund. Är väl bara att man förväntar sig mer nu nr han är äldre. 

    Tack igen för ditt svar! 
    Hej.

    Min dotter kom till logoped första gången efter 18-månaderskontrollen och sedan dess har vi gått minst en gång i halvåret för uppföljning. Idag är hon en 5-åring som har normal förståelse med eftersatt förmåga att producera eget språk. Hon tala gärna men dålig grammatik, dålig uttal och saknar oftast förmåga att kunna återberätta händelser (inse vad man ska säga).  Så sent, men trots allt långt bättre än vad vi stundom trodde. 
    Hon fungerar bra socialt och har alltid gjort.
     
    Vad jag minns så handlade tipsen om ögonkontakt om att man ska belöna att de tittar i ögonen. Att rulla bollen efter att de tittat i ögonen, att tala efter de tittat i ögonen, osv.  Fungerar det när ni busar så fortsätt med det. Jag tror det är väldigt vanligt att intressera sig för lite udda ljud. Många av små barns första ljud handlar är djurhärmande och jag har en liten kille hemma som älskar att säga blä och räcka ut tungan på slutet.

    Det låter ju inte riktigt bra att han verkar så ointresserade av er och av andra. Hur går dina tankar?  Du skriver att BUP förstår din oro med att det inte går att säga något.  Har du varit i kontakt med barnläkare, säger de något mer?  

       
      

        

        
                 
  • summa21

    Unik: Ja, ska gärna läsa vad du skriver om träning!

    Blubbblubb: Jag missförstod dig. Jag trodde att din dotter hade autism.  Det låter kokt att belöna ögonkontakt. Kan dock tycka att et är svårt att veta hur. Det närmaste jag har kommit är väl det att jag försöker håla hans kontakt för att sedan slå med skallran. Funkar ibland. Brukar gömma mig bakom en kartong och kika fram på honom. Det tycker han är roligt och kan det hnda att han "Letar" efter mig. Har du några tips på hur man kan göra?

    Det är väl just det ointresset som oroar mig mest nu. BVC skickade en remiss till Bup. Psykologen hade då reagerat på vad jag hade berättat och märkte själv att han inte sökte oss. På Bup verkade de lite mindre oroliga. Han var på gott humör och log stort mot dem. De pratade också med stora gester. Vi bestmde att vi ska dit nr han r ett år om vi inte fått igång ett ökat samspel. Några irekta tips gav de oss inte,. Tar gärna emot det här

  • summa21

    Finns det någon annan som känner igen sitt barn i detta eller någon som har haft liknande funderingar när barnet var under året?

  • UnikFamilj

    Sedan idag finns inlägget på plats. Läs gärna, och skriv en kommentar och fråga om det är något du undrar..!

  • broglo

    Jag är logoped och arbetar inom Habilitering med barn med funktionsnedsättning (bland annat autism). Utan att verka allt för pessimistisk så tycker jag att du skall ligga på för att få en remiss till någon form av expert. Det du beskriver är i mina ögon tillräckligt för att man inte skall "vänta och se". Sedan spelar det ju (tyvärr) lite roll var någonstans ni bor. På de större orterna så finns barnneruropsykiatriska utredningsenheter där det finns kompetens att utreda även tidigt (även om åtta månader nog ÄR ovanligt tidigt).

    Men: oavsett om det finns utrymme (och tillgänglig kompetens) att ställa diagnos nu eller ej, så finns det ju alla möjligheter att ge lite extra stimulans. Jag läste igenom blogginlägget som unikfamilj har länkat till ovan och: vilka fina tips! Hon summerar på ett jättebra sätt allt jag själv skulle ha tipsat om då det gäller tidig stimulans av kommunikation- och samspelsutvecklingen. Om ni väver in lite av det i er vardag med sonen, då ger ni honom jättefin stimulans, oavsett om han sedan visar sig vara en alldeles "vanlig" kille eller om han blir en kille med lite speciella utmaningar.

Svar på tråden orolig