Min man är så jobbig!

Jag ber om ursäkt, halv trolltråd.

Jag skriver halv för det är sant, men det är jag som är mannen. Kanske har någon innan rätt i att jag tycker jag är sååå duktig och vill ha sex.

Men sanningen är att jag tycker jag sköter min del av avtalet vi gjorde med varandra och hon gör det inte. Jag vet vad som behövs i hennes liv för att det skall vara bra, och jag tar på mig den uppgiften och uppfyller den. Hon vet EXAKT vad som behövs för att jag ska må bra, men hon sköter inte sin del.

Skilj dig då! Nja, jag älskar henne och tror på oss. Varför ska jag kasta bort en så stor kärlek?

Jo, det är en klubb jag gärna hade sluppit medlemskap i och i stället känt mig nöjd med livet. Jag har läst större delen av din tråd, intressant läsning.

Jag förstår naturligtvis att min fru skulle vilja ha massor med lust. Fick hon välja skulle kåtheten rinna ut i varenda por i kroppen, men den finns inte där. Jag förstår att hon tycker detta är trist.

Det jag inte kan förstå är att hon inte kan känna någon glädje över att få mig att må bra.

Jag masserar hennes rygg när den är öm efter att ha haft tunga patienter. Detta ger mig två saker; jävligt ont i händerna och en känsla av välmående eftersom hon tycker det är skönt och avslappnande. Men det är något med mina tummar som gör förbannat ont när jag masserar. Jag har aldrig berättat det för henne, för då skulle hon aldrig be mig om massagen. Jag VILL ge henne denna massage för det får henne att må bra.

Är 15 minuters beröring från henne med avslutande utlösning för mig en sådan omöjlighet när hon vet hur otroligt skönt och avslappnande jag tycker att det är?

Min partner tappade efter 15 år och två barn sexlusten. Efter att ha blivit avvisad i flera år började jag tappa förmågan och tog då slutligen tag i saken och förklarade att det här inte är livet jag vill leva.

Samtalen slutade med att jag skaffade Viagra, min partner gick med på att ha sex med mig även om hon inte var kåt själv. Till en början hade jag dåligt samvete för att hon offrade sig för mig men efter mer diskussioner där hon klargjorde att det känns än värre för henne om jag ska ha dåligt samvete för att hon vill jag har det bra släppte jag mina tankar. Så småningom började det kännas som om hon också njöt av att vi hade sex och när jag frågade bekräftade hon att de verkligen var så - inte alltid men då och då och allt oftare. När jag frågade varför hon inte berättat det var svaret att hon var orolig för att tappa bort känslan om jag skulle börja förvänta mig att hon blev kåt varje gång. Den pressen har jag ingen tanke på att utsätta henne för så vi fortsätter med sex ett par gånger i veckan, i bland rycks hon med, ibland inte men säger att hon är genuint nöjd när hon ser mig njuta och att det hjälper henne att också njuta även om det inte blir precis varje gång.

Viagran har inte behövts på ett par år.

Jag är lycklig att ha en partner som verkligen vill att jag ska ha det bra och gör själv allt jag kan för att hon ska känna detsamma.

På frågan om jag skulle nöja mig med en oengagerad beröring från henne blir svaret nja. Med det menar jag att det skulle inte räcka med det en gång i veckan de närmaste 40 åren. Men som substitut för sex under en tid eller som en brygga mellan gånger vi har sex så absolut.

I slutändan kan inte jag ta fram hennes lust, hon måste inte bara vilja det själv utan göra något själv. Med göra något själv menar jag börja tänka positiva tankar och gå till botten med var lusten tagit vägen.

Tyvärr säger hon nej till "avrunkningen" då hon tror att det kommer förstöra hennes väg till lust. Jag sa att det var lite konstigt eftersom hon gör ju inget för att få tillbaka lusten.

Ibland när vi väl har sex måste jag tyvärr lämna henne orgasm-lös och det är för att hon inte tillåter mig göra de saker som jag vet ger henne orgasm, t ex oralsex. Hon säger helt enkelt nej och då kan jag ju inte göra något åt det, just den gången. Vill inte pressa. Nu är vi inne i en fas där vi har sex max en gång per månad och hon säger nej till "åtgärder" från min sida 2 av 3 ggr. Det gör att det kan gå 3 månader mellan hennes orgasmer. Jag tycker det är otroligt synd att hon inte ger mig chansen att försöka. Samtidigt vet jag att orgasm-jakten kan vara väldigt kravfylld och ytterligare minska lusten. Svårt att veta vad man skall göra. Jag vill ju i grund och botten "bara" ha ett sexliv med min fru. Ett sexliv som vi båda är nöjda med. Det behöver inte vara morgon och kväll varje dag med flera andra, rullandes i olja och analsex. Bara ett tillfredsställande sexliv.

Vi hade det så bra i 5 år. Sen försvann lusten utan någon vettig anledning. Nu har det varit 2,5 år som inte alls är lika bra. Det är så synd.

Vad gäller avrunkningar kan man väl säga att jag har "turen" (?) att få henne att göra det om jag bara ville.   Men i MITT fall är det inte först och främst utlösningar jag söker i mitt förhållande utan närhet, ömhet, bekräftelse, passion, kärlek och SIST - rå-knullande eller stillsamt och långsamt älskande.

Jag blir inte tillfredställd på djupet av hennes hand.  Jag längtar ju efter hela henne - kropp och själ.

/K