hjälpa 2-åringen äta eller låta honom slippa?

Jag matar och leker med 4-åringen vid middagen om han inte äter. Han äter oftast mindre till middag, men äter han inte alls blir han på riktigt dåligt humör.

Hans matlust minskar när han blir riktigt hungrig eller trött, så många gånger räcker det att mata honom lite i början och efter 5-10 minuter har han energi och lust att äta själv. 

Jag hade matat om det var mitt barn. Och jag har en tvååring på jobbet som äter liiite själv och som jag sen matar (och hen äter upp utan problem) resten av portionen.
Klart barnet ska gå ifrån bordet mätt, oavsett om man är tvungen att mata eller ej. Jag lovar dig att han inte vill bli matad om tio år

Han vill eg inte bli matad heller utan tar varje chans han kan att smita från bordet så det är en kamp där min man får tjata på honom att inte hoppa ner och vi måste alltid hämta honom när vi ska äta. Han säger bara det klassiska "jag vill inte".

Jag skulle låta det vara, så länge han är frisk och mår bra. Vi försöker få vår tvååring att sitta vid bordet till middag men dikterar inte hur länge eller trugar med maten. Han har aldrig varit särskilt intresserad av middag. Antar att han har mindre behov av mat då eftersom han äter bra tidigare på dagen.

Men alltså, sluta! Är det något man inte ska göra så är det att truga och hålla på. Friska barn äter det som de behöver! Antagligen äter han tillräckligt på förskolan för att klara sig. Vår 2,5-åring äter ofta massor på förskolan och äter därmed ofta rätt lite till middag. Under vintern åt han ofta knappt en tugga. Poängen är ju att de ska lära sig själva reglera hunger och mättnad och när föräldrar håller på som ni gör så riskerar ni ju att sabba det.

Däremot har jag inga problem att ibland mata sonen för att han vill ha lite uppmärksamhet och hjälp och helt enkelt få känna sig lite liten. Men då är det matning för att han vill äta men bara ha lite hjälp med det. Oftast äter han ju själv. Men tjata och truga och hålla på kan aldrig leda till något gott.

Jag skulle absolut inte ha matat ett så stort barn, faktiskt. Men däremot skulle jag fundera på om han öht är hungrig och varför. Vår dotter åt rejäla mellanmål hos dagmamman och det fick vi inte veta förrän efter ganska lång tid då vi började prata med henne om att dottern plötsligt aldrig åt middag längre. Istället gick hon nästan alltid och bajsade mitt i maten! Visade sig att de åt en massa mackor till mellis, inte ett dugg konstigt att hon i princip aldrig var sugen på middag längre!

Så jag tycker ju att ni ska försöka få honom att äta, men inte genom att mata, truga eller så, utan genom att göra vissa justeringar så att han faktiskt är hungrig vid middagstid och vill äta då. Ni kanske kan senarelägga middagen om ni äter tidigt, eller prata med personalen om mellanmålet. En del barn behöver knappt något till mellis alls, våra barn äter oftast bara en halv banan eller några äppelklyftor tex. Får de för mycket så äter de helt enkelt ingen middag.

Jag skulle bestämt förklara att han inte behöver äta men han ska sitta med vid bordet. Sedan får han sin portion upplagd men ni äter er mat i lugn och ro utan att truga. Prata gärna med honom om annat och ha en trevlig stämning.

Jag jobbar på förskola och det är förvisso en inskolning i att behöva sitta med vid bordet men i princip alla barn (dvs de som inte har någon diagnos som försvårar) köper att de måste sitta med. Majoriteten av dem äter då alla andra äter och det inte är en "grej" att matvägra.

Funkar inte det så överväg att mata, men om han är hungrig så lär han äta... Kanske också är dags att kolla mellanmålet på förskolan? Vissa kan äta fem-sex mackor och då är man nog inte så hungrig sedan

Och just det, jag tycker däremot att han bör sitta till bords. Mycket eftersom det är en bra vana. Men jag vet att barn har sina perioder och våra har också haft spring i benen emellanåt och barn ska såklart få vara barn, huvudsaken att det finns en bra vana och rutin i grund och botten som de kan följa. Ramar behövs, och att försöka samla hela familjen till middagen tycker jag är en sådan ram som är bra och nödvändig.

Hos oss ska alla sitta vid bordet vid middagstid eller gå till sina rum (det sista gäller bara de två äldsta som är 7 och 9 år för de mindre vill aldrig vara själva på sina rum så länge).

5 och snart 3-åringen sitter alltså alltid med och det gör i 99 % av fallen även de två äldre. Mata kan jag sträcka mig till om barnet har en dålig dag, är sjukt, trött eller helt enkelt behöver lite extra just då. Leka finns däremot inte på kartan.

Vi försöker också att barnen sitter kvar och väntar på alla för även om de säger att de är klara långt innan så brukar det slinka ner något litet till när de måste sitta och vänta och har tråkigt. Annars skulle främst 5-åringen äta 2 tuggor och dra och leka igen.