Ska jag skaffa barn eller inte

Hej alla tillsammans! Först av allt vill jag be om ursäkt för min svenska, jag är inte så länge här i Sverige  1 år och 7 månader.

Jag vill börja med berätta hur det ligger till med min svärmor och mig, det är inte att jag hatar henne men jag orkar inte längre höra hennes duma  tankar.

Innan jag och min man gifte oss har jag märkt att han är väldigt nära sin mamma inte att jag  tycker att var inte bra men allt har sina gränser.  Han berättade allt för henne och då menar jag ALLT. Alla planer vi hade om hur våran framtid kommer att se ut berättade han för henne, allt jag so till honom som en hemlighet berättade han för hon men ok jag tänkte att det ska sluta när vi är gifta.

När jag kom till Sverige lämnade jag allt för honom det var inte lätt för mig för jag viste om jag flyttar till Sverige kan jag inte flytta tillbaka till mitt hemland, för min pappa är lite konstigt han skulle inte hjälpa mig och jag har ingen mamma, växte upp med min farmor.

Det var väldigt svårt för mig att integrera sig i ett land som är så olika mitt hemland.

Första 4 månader har vi bott med hans föräldrar i samma hus men inte samma våning vi var på första våning av huset och de på andra.

Och då började hela historia med hans mamma, först ville hon inte att jag tvättar kläder för min man för jag kan det inte så bra som hon kan, hon gillar inte mat som jag laggar för honom för han har gått upp i vikt på grund av min mat. Sedan ville hon komma varje morgon i vårt sovrum för att vecka sin son att han stiger upp, sedan är hon arg om han inte först kommer till henne och kramar henne när han kommer från jobbet och sedan till mig.

Varje dag  behövde hon nånting från affären  och då skickar hon min man för att hämta och han för betala för allt. Och det var så att vi inte hade pengar för det var bara min man som jobbade och  han hade två lön vilka han var tvungen att betala tillbaka och plus bilen som han köpte.

När vi flyttade till andra längenhet blev hon rasande arg, hon so till mig att jag tåg hennes son från henne och Gud kommer att straffa mig.

Men det var bra att vi flyttade för vi hade mindre problem en före bort sett från att min man var hela tiden på mammas sida. Hon ringde honom varje dag och frågade vad han gör om han har ätit bra och han behöver matlåda , det har inte hänt en enda gång att hon frågade honom vad jag gör eller att hon so mitt namn.

Men ok jag tänkte så här han kommer att fata en dag att hag är hans fru och jag ska bli mamma till hans barn så han kommer att vara på min sida.

Och nu är det så att vi pratade om att skaffa barn kanske nästa år, givetvis berättade han för sin mamma om det och hon blev arg, hon vill inte att vi skaffar barn det går inte hon vill inte känna sig gammalt. Sedan började hon prata om att det kommer att bli  hennes barn hon ska hämta den från sjukhuset  hon ska göra allt för barn, det kommer inte att bli barnbarn utan mera som barn.

Flera gånger tittade hon på mig och so det kommer att bli mitt barn förstör du , min man vill inte säga nånting till sin mamma han var tyst som varje gång. När vi satt oss i bilen så so  jag till honom att det vad hans mamma so gjorde ont, för jag fick inte uppleva hur det var att ha en mamma, och för jag inte ens uppleva hur det är att vara en mamma. Han sa till mig att jag måste förstå att det är hans mamma och han kan inte göra så mycket .

Jag vet inte vad ska jag göra, jag har försökt parata med honom men det blev bara brok, han är hela tiden på hennes sida, och jag vill inte skaffa barn  nu, hon har förstörd hela glädje som jag hade.