Zenitha skrev 2013-09-13 13:00:25 följande:
Som boendeförälder kan jag inte riktigt hålla med dig om att det är den som har umgänget som drabbas värst- de mest drabbade i slutänden är barnen. Jag har alltså suttit i åratal mellan pappan och barnet- hon har berättat att hon utsatts för övergrepp- men var för liten när det hände för att någon ska ta det hon sagt på allvar- detta trots att hon också berättat för andra än bara mig. Men i polisförhöret vågade hon inte säga någonting- hon var bara 4 år gammal. Sedan kom det fram att hon var livrädd för polisen eftersom hon trodde att de skulle skjuta henne- var kom dessa idéer ifrån, undrar jag? Jag har fått lägga hela mitt liv åt sidan- jag får s.a.s. inte ens plats i mitt eget liv eftersom jag måste försöka parera alla smällar. Medan pappan har kunnat arbeta och tjäna pengar och träffa en ny partener och gifta om sig med en fru som förstås står på hans sida, har mitt liv gått ut på att försöka stärka vår dotters självförtroende och helt enkelt försökt överleva.
Man ska komma ihåg att det är extremt svårt att få någon fälld för övergrepp på små barn- det fanns ett fall i Uppsala med en fyraåring som fått hela underlivet förstört av pappan som hade ensam vårdnad- och om han inte hade erkänt hur han stoppat i dottern tabletter och sedan förgripit sig på henne, hade han förmodligen inte ens kunnat fällas.
Men jag tycker helt enkelt att de som arbetar med dessa fall borde tvingas lära sig och helt enkelt ställa rätt frågor i rätten- med detta kunde man komma långt. Man kan inte utgå från kön.
Ja, självklart är det barnen som drabbas värst. Men det är en självklarhet. mitt resonemang rörde boendeförälder kontra umgängesförälder.
Återigen, om umgängesföräldern är rent ut sagt farlig för barnet får boendeföräldern lida. Om boendeföräldern är farlig för barnet får umgängesföräldern lida. Skillnaden ligger i att boendeföräldern lämnar ut barnet under en begränsad tid medan umgängesföräldern får står ut med en olämplig förälder all övrig tid. På så sätt menar jag att det är knepigare för en umgängesförälder om allt övrigt är lika. Umgängesföräldern har lika liten chans att få ta över boendet som boendeföräldern har att inskränka umgängesrätten om inga bevis finns.
Självklart är övergrepp och direkt olämpliga föräldrar något som man i den bästa av världar inte borde finnas. Men jag tror att det är i ett fåtal av fallen där föräldrar målar ut den andre som djävulen själv som det faktiskt förhåller sig så.
Jag avskyr inte mitt ex, jag vill att hon ska må bra och att vårt barn ska ha rätt till oss båda och vi ska kunna komma överens. Men i hennes värld är jag farlig för barnet för hon vill inte att jag ska få ta någon plats, jag är ondskan som ska straffas. Hon kan vägra mig umgänge, komma med undanflykter och göra lite som hon vill för att få mig att lyda och dansa efter hennes pipa, allt med barnet som vapen. Barnet har ju hon dygnet runt ändå. Vad kan jag göra, vägra ställa upp på alla hennes villkor och tokerier och därmed inte träffa mitt barn alls? Jag kan inte ställa till med någonting annat än att processa mot henne och det ska då anses som ekonomisk bestraffning och något folk gör på pin kiv...
Jag håller verkligen inte med dig på denna punkten.
