oplanerat gravid, 4e barnet... hjälp!

Såååå söt liten "fyra" viseversa!!

Ja man kan inte använda & tecknet eller = tecknet och några fler från appen för då försvinner allt när man skickar. Sjuuukt irriterande. Så använd inga tecken utan försök ändra det till ord istället. 

Ja hon är sjukt söt. Hon ser ut som jag när jag var bebis fast ljusare. Och så har hon blå ögon som sina syskon. Jag har bruna. Dock ser jag mer och mer av hennes pappa i henne nu när hon växer. men hon är fortfarande mest lik mig=)

Jaså är det så?! Då ska jag tänka på det och se fall det blir lättare SKRATTGUBBE. Vår "fyra" blev 3 år i fredags. Så ruskigt fort det har gått. Känns ju som igår som vi fick henne.

Ja det går sjukt fort. Min andra "bebis" är snart 2,5 år gammal. Känns dom det var igår jag låg med honom på bb och beundrade min lilla kille som var så sjukt lik Yoda i Star Wars att vi funderade på att ge honom det i andranamn.

Viseversa, du får mig att gråta! Det känns så självklart när jag läser det du skrivit och ser er lilla oops4a. Hon är bedårande!!
Tack för ert stöd! Det är skönt med positiv respons. Jag antar att jag innerst inne vill behålla det lilla liv som gror där inne i magen. Men oron för allt är så stor. Hur ska det gå, vad ska folk säga mm mm. Jo även jag skiter i vad folk tycker, när jag känner mig stark. Men just nu är jag svag, trött och illamående... 

Jag oroade mig också för vad folks ska säga. Drog mig för att berätta. Speciellt för min pappa. Men han har varit negativ ALLA 4 gångerna. Till sist skickade jag ett sms i v 22!! och berättade att vi skulle få en flicka till och att vi var lyckliga för detta. Och sa också att om han inte hade något snällt eller positivt att säga så kan han hålla truten helt enkelt. Han var "snäll" och sa inget(Jo grattis) Han tänkte nog desto mer men det slapp jag förpestas med i alla fall.

Egentligen är det konstigt att man bryr sig om vad ANDRA ska säga och tycka. Det är ju mitt liv mina barn min familj. Inte ska man låta andra människor ta beslut vad gäller mitt liv? Jag kan erkänna att jag velade,grät,sov,deppade,blev arg,ledsen,förtvivlad flera gånger om.

Jag velade så länge att jag hann till v 12 innan jag fick en tid för abort dagen efter då det hade gått så långt(det var då jag fick se henne på vul. Hon hoppade runt där inne. Vinkade med sina små händer och sparkade med dom små benen och jäspade.). 

Men då var det redan för sent för abort egentligen jag hade vetat om sen vecka 5 men hade såå svårt att bestämma mig att tiden gick. Några veckor går såå fort när man inte känner sig säker. Sambon visste ju som sagt vad han ville. Idag kan jag säga att jag aldrig velat göra abort egentligen när jag verkligen tänker tillbaka på alla känslor. Hade jag velat det hade jag gjort det redan i v 5.

Det var som du säger. Hur ska det gå. Hur ska vi ha råd,hur blir det med sömnlösheten,att amma igen,byta blöjor igen,större boende,orken,tiden till alla barn,vad ska syskonen tycka,vad ska ANDRA tycka. Inte så mycket vad vill JAG hur känner JAG? Mest oroade jag mig för saker runt om mig själv. Så pass att jag glömde bort att riktigt känna efter.  

Som sagt jag gjorde det rätta valet helt klart. Och jag KAN INTE tänka mig ett liv utan henne. Min underbara unge. Hon är en gåva helt klart. Nu har jag satt in en spiral så nu slipper jag förhoppningsvis stå för detta val igen och känna denna ångest igen. Men jag är så oerhört glad att jag gjorde det val jag gjorde i slutändan. 

Ts vill du kika in på min pres och se lite av mitt liv med 4 barn så är den öppen nu ett tag=). Brukar ha den låst då jag fick en del stalkers som var inne HELA tiden. 

Ts jag hoppas du gör det valet som känns bäst för DIG. Skit i vad andra ska tycka och tänka. Det är ditt liv. Lev det=)

Vi fick 2 oplanerade (3:an och 4:an) bebisar förra året Förträngde det så länge att jag inte tog något test förrän i v17.... Trodde dock inte att jag kunde vara så långt gången eftersom jag hade haft blödningar ganska regelbundet som jag trodde var mensen. Minns fortfarande mannens kommentar när han kom hem från jobbet den dagen jag fick veta att det var 2. Det var ju typiskt att det skulle vara två, men nu kan jag ju leta efter en ny bil! Sedan brast han ut i gapskratt! Mellanbarnet var 15 månader när de föddes och det var många tankar under hela graviditeten. Kommer vi att klara 4:a barn? Att gå från 2 till 4 kändes helt oöverkomligt..... Men eftersom jag inte fick reda på det förrän på RUL så var det alldeles försent med abort enligt mitt tycke så de vart att ställa in sig på att bli 4:a barnsmamma. Kunde dock inte njuta alls av graviditeten då jag dels var orolig för att de skulle födas alltför tidigt samt hur det skulle fungera efter att de var födda. Gick ända till 38+2 innan de föddes (3800g och 3200g, stora fina pojkar) med akut kejsarsnitt. Nu ett år senare förstår jag inte vad jag var orolig över, allt har bara flutit på! Rutiner hade vi från de äldre barnen så det var bara att fasa in de små i samma. Visst var de första månaderna jobbiga med lite sömn och många gånger ville man bara skita i allt.... Men vi tog oss igenom det och nu är de en självklarhet i våra liv! Visst, det är jobbigt när alla skriker i kör och man känner sig otillräcklig som mamma ibland, men att se dem alla fyra sitta på golvet och leker ihop så är jag glad att de är tätt mellan dem (äldsta fyller 5 i november, mellanbarnet är 2,5 och tvillingarna på 1 år). Men nu blir det inga fler barn, tog beslutet att sterilisera mig för det räcker gott med 4 små. Och tur är väl det, annars hade det nog blivit några till

Vi fick vår "fyra" för drygt två år sedan. Han blev till genom avbrutet... Sonen är nu vår alldeles fantastiska lilla solstråle Visst är det jobbigt till och från men det beror nog mest på att vi båda i samma veva som han blev till valde att satsa på våra respektive karriärer genom att byta jobb. Lycka till vad du än gör!

Igår bestämde vi oss för att behålla knytet. Nu börjar resan att ta in att vi faktiskt väntar vårt 4e barn. Phuu.. Ska avbeställa tiden hos gyn/aborten och istället beställa tid hos MVC. Just nu känns det som en lättnad, det ända som blir jobbigt inom snar framtid är att berätta det för mina arb.kollegor och Chefen. De räknar med mig...

Tack än en gång får ert stöd, det betyder massor! 

Grattis till ett underbart beslut!! Många kramar från en "mor till fyra" till en blivande.

I exakt samma sits men oplanerat gravid med nr 3. Har velat och gråtit och slutligen bestämt oss. Är däremot overkligt och överdrivet nojig nu.. Har man så tur att man får genomgå tre graviditeter och få tre friska barn? Ja hjälp! Förresten har hag också nyss återgått till jobb, hunnit med åtta veckor bara... lite rädd för chefernas reaktion. Framtiden är spännande!

Jag är också rädd för chefen och mina medarbetares reaktioner men samtidigt, när det väl är sagt är den oron över!

Har läst din tråd och undrar så hur det gått? 

jag sitter lite i samma sits, valde att behålla oplanerad 4:a och han är helt fantastisk. Men han fyller 5 år och nu sitter jag här med en oplanerad 5(!?) och vill bara gråta :( började också nytt jobb för lite drygt 6 månader Sedan. 

har bokat tid hos abort mottagningen men velar så, 
var ju färdig med småbarn, tånker så på vad alla andra ska tycka och tänka :(