Vad är värst; första barnet eller "flerbarns-chocken"?

R3becca

Äldre 26 Jul 13:15
28 svar

Visa endast Anmäl

Vad är värst; första barnet eller "flerbarns-chocken"?

Utan att gå in på detaljer så är jag beräknad att i Januari 2014 bli ensamstående mamma till två barn.
Jag var i princip ensamstående med första barnet också (min dåvarande sambo och pappa till det barnet var nästan aldrig hemma och var mer intresserad utav alkohol, tv-spel och bilar än av sin dotter) så jag är inte alls rädd för själva grejen att vara själv med ett spädbarn.

Däremot skrämmer det mig lite att vara helt ensam med TVÅ barn.
(min äldsta kommer vara 2 år och 9 månader då den lilla kommer, om det nu har någon betydelse)
Jag kan ju ana att det är lättare då man är två engagerade vuxna människor i hushållet, som hjälps åt - men hur var det för er? Var det "värst" med första barnet eller blev det liksom "värre" utav "flerbarns-chocken"?

Nyfiken mamma grubblar dagligen :)

~ Meija 11-04-12 ~ Bebis 14-01-18 ~
- «
- ‹
- Sida 2 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vad är värst; första barnet eller "flerbarns-chocken"?
hellokill3r

Äldre 26 Jul 14:26
#11

Visa endast Anmäl

Hade fyra år emellan så det kan ju ha underlättat
Papito

Äldre 26 Jul 14:40
#12

Visa endast Anmäl

Ledsen att behöva säga det men tvåbarnschocken var sjukt mycket jobbigare. Visst förändrades llivet när första föddes men jag var så redo för det, med ett barn kunde man fortfarande hitta på saker, ta med barnet på ett helt annat sätt. När andra kom tog det ett tag, närmare ett år innan chocken kom men då var det tungt. Framförallt med all logistik med mat, blöjbyten, söm, mat igen..osv...man hann liksom inte med, med första var det så smidigt. Sen var andra mycket busigare och testande, så det spelade givetvis viss roll.

Men trötthet och sömn och sånt var man redan beredd på.

Men det är värt allting, så himla grymt idag!
Flickan och kråkan

Äldre 26 Jul 15:19
#13

Visa endast Anmäl

R3becca skrev 2013-07-26 14:22:55 följande:
Tack för all input so far!
Det jag bollar mina tankar mellan är ju att jag;
Faktiskt har ett barn sedan innan och tror att saker och ting kommer att bli mycket enklare då jag vet ungefär vad jag har att vänta mig.
Men;
Vad kommer min dotter tycka? Idag fattar hon inte så mycket mer än att "mamma har en bebis i magen" (och jag tror inte ens hon förstår vad det innebär). Kommer hon att regrediera och helt plötsligt inte kunna göra något själv? Kommer det bli ett ständigt liv och skrik för att jag helt plötsligt inte kan äga ALL min vakna tid åt henne?

Jag har väldigt mycket "om och men" i huvudet just nu.
Jag vet ju att jag har ca 6 månader kvar på mig att förbereda mig (om nu liten inte vill titta ut för tidigt), men jag kan som inte låta bli att oroa mig och planera ändå :)

Jo, Christi38, jag har mamma och släkt på orten som lovat att ställa upp när de kan, så det är jag inte orolig över :)
Det är ju olika saker som är jobbiga/ovant när man får första och andra barnet. Med första så är man ny på hela föräldragrejen. Jag var väldig novis på allt som hade med spädbarn att göra och jag var osäker av den anledningen. Med andra så kunde man själva barn-biten och var trygg i den. Det nya var ju logistiken med två och att hantera det faktum att man hade två barn som pockade på uppmärksamhet och hade behov.....samtidigt. Nu när jag har tre barn så är det rena semestern att bara vara med ett . Idag är jag hemma med vår yngsta på 1 månad då sambon tagit atorebröderna till farmor och farfar. Känns som om jag har egentid . Samma sak att t.ex. gå och handla med en av de äldre. Men samtidigt är barn och syskonskap verkligen det bästa någonsin....finns inget bättre .
keron

Äldre 26 Jul 15:58
#14

Visa endast Anmäl

Hm, jag fick ingen vidare chock efter någon av ungarna.

Asexuell men lika glad ändå
lovea01

Äldre 26 Jul 16:51
#15

Visa endast Anmäl

Det va nog värre med att få första barnet tycker jag. Blev en stor omställning och eftersom allt va nytt men även då hon hade problem med magen och skrek i timmar... andra va hur lugn som helst och följde bara med i rutinerna jag redan hade för första.
Dohgon

Äldre 26 Jul 17:12
#16

Visa endast Anmäl

Värsta är nog förstabarnet och flerbarnschocken med 8 minuters mellanrum ;)
straw2008

Äldre 26 Jul 17:17
#17

Visa endast Anmäl

Två !! Första barnet var ju som ett år av smekmånad jämfört med två barn.

I kinamockaskogen.....
nozpa

Äldre 26 Jul 17:19
#18

Visa endast Anmäl

Ingen skillnad med andra barnet faktiskt. Hade ställt in mig på att det skulle bli såå jobbigt ibland. Men har inte upplevt det ännu. Ena är 2 år, den lilla är snart 5 månader.
Grön Anna

Äldre 26 Jul 17:25
#19

Visa endast Anmäl

Hoppsan och jag som knappt reflekterat över att bli tvåbarnsmamma.
Min stora pojke är nio år, jag kanske inte alls kommer att ha lika mkt tid för hans läxläsning och aktiviteter sen. Har mest tänkt i termer som att han kommer att betyda avlastning för mig. Har jag tänkt galet tror ni?
Alexi

Äldre 26 Jul 17:30
#20

Visa endast Anmäl

Grön Anna skrev 2013-07-26 17:25:50 följande:
Hoppsan och jag som knappt reflekterat över att bli tvåbarnsmamma.
Min stora pojke är nio år, jag kanske inte alls kommer att ha lika mkt tid för hans läxläsning och aktiviteter sen. Har mest tänkt i termer som att han kommer att betyda avlastning för mig. Har jag tänkt galet tror ni?
Jag tror att det inte är jämförbart det minsta att få två barn med 1-4 års mellanrum och få två barn med 9 års mellanrum. Så nej, jag tror du kan fortsätta tänka så...
Grön Anna

Äldre 26 Jul 17:41
#21

Visa endast Anmäl

Alexi skrev 2013-07-26 17:30:57 följande:
Jag tror att det inte är jämförbart det minsta att få två barn med 1-4 års mellanrum och få två barn med 9 års mellanrum. Så nej, jag tror du kan fortsätta tänka så...
Tack för de lugnande orden.
Man vill ju så gärna finnas till lika mkt för alla sina barn oavsett ålder och behov samtidigt som man vet att en bebis tar nästan all ens tid.
Men toalettbesök, en dusch och en hundrunda måste bli lättare med ett äldre barn som kan titta till kortare stunder.
Flickan och kråkan

Äldre 26 Jul 18:17
#22

Visa endast Anmäl

Grön Anna skrev 2013-07-26 17:25:50 följande:
Hoppsan och jag som knappt reflekterat över att bli tvåbarnsmamma.
Min stora pojke är nio år, jag kanske inte alls kommer att ha lika mkt tid för hans läxläsning och aktiviteter sen. Har mest tänkt i termer som att han kommer att betyda avlastning för mig. Har jag tänkt galet tror ni?
Din stora är ju så stor . Mina äldsta är 4 och 5 år och det är något helt annat att ha ett spädbarn nu än när min äldsta blev storebror för första gången och inte ens var 1,5 år. Trots att de är bra mycket mindre så förstår de mycket och klarar sig själva på så många sätt. Kan ju till och med be dem prata en stund med lillebror om han är ledsen och jag sitter på toa. Förra gången fick jag sitta med två barn mer eller mindre i famnen när jag gick på toa .
Grön Anna

Äldre 26 Jul 18:33
#23

Visa endast Anmäl

Flickan och kråkan skrev 2013-07-26 18:17:57 följande:
Din stora är ju så stor . Mina äldsta är 4 och 5 år och det är något helt annat att ha ett spädbarn nu än när min äldsta blev storebror för första gången och inte ens var 1,5 år. Trots att de är bra mycket mindre så förstår de mycket och klarar sig själva på så många sätt. Kan ju till och med be dem prata en stund med lillebror om han är ledsen och jag sitter på toa. Förra gången fick jag sitta med två barn mer eller mindre i famnen när jag gick på toa .
Ja de där toabesöken minns man ju!
Hur det än blir så är bebistiden ganska kort ändå. Många undrar hur vi orkar börja om. Jag ser det inte så, ser det mer som att vi har mkt mer att ge som föräldrar och inte behöver "pensioneras" riktigt än.
Jobbigt eller ej, barn håller en ung och alert.
straw2008

Äldre 26 Jul 19:49
#24

Visa endast Anmäl

Flickan och kråkan skrev 2013-07-26 18:17:57 följande:
Din stora är ju så stor . Mina äldsta är 4 och 5 år och det är något helt annat att ha ett spädbarn nu än när min äldsta blev storebror för första gången och inte ens var 1,5 år. Trots att de är bra mycket mindre så förstår de mycket och klarar sig själva på så många sätt. Kan ju till och med be dem prata en stund med lillebror om han är ledsen och jag sitter på toa. Förra gången fick jag sitta med två barn mer eller mindre i famnen när jag gick på toa .

Fick oxå mina första så tätt o galen skillnad mot nu då de är stora o vi planerar trean!!
I kinamockaskogen.....
Wench85

Äldre 26 Jul 22:23
#25

Visa endast Anmäl

Jag har 2 år och 4 mån mellan mina två barn, lever i fantastisk parrelation och yngsta är nu 1 år.

Jag tyckte det var mycket större livsomställning med första barnet. Nu lever vi ett "barnliv" och det är inte konstigt att ha inrutade mattider, behöva hela bilen packad bara för en natt borta, inte kolla på tv till 03 och sova till lunch dagen efter, ta alla chanser att tvätta/städa/laga, inte kunna dricka alkohol på alla middagar hos vänner, boka med varandra för egna aktiviteter, välja resmål utifrån handikappanpassning för barnvagn osv...
Efter omställningen av livet tyckte jag inte att andra barnet gjorde så stor skillnad. Hen hängde mest med på upptågen jag hade med storasyskonet.
karet

Äldre 27 Jul 08:42
#26

Visa endast Anmäl

Första barnet helt klart värst!!!
Lillkossan

Äldre 27 Jul 09:20
#27

Visa endast Anmäl
Flickan och kråkan

Äldre 27 Jul 10:59
#28

Visa endast Anmäl

straw2008 skrev 2013-07-26 19:49:55 följande:

Fick oxå mina första så tätt o galen skillnad mot nu då de är stora o vi planerar trean!!
Vad kul . Min yngsta är som sagt en månad nu och jag är glad att få uppleva olika typer av syskonskap. Mina "stora" har fantastiskt mycket glädje av varandra och är oerhört tajta som pseudotvillingar, men samtidigt är det fantastiskt att se dem som storasyskon, för det har de verkligen möjlighet att vara nu med 4 och 5 år mellan. De är så positiva till vårt nytillskott och är så omsorgsfulla och visar så mycket kärlek att man blir helt varm i hjärtat .

«
‹
Sida 2 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vad är värst; första barnet eller "flerbarns-chocken"?

Vad är värst; första barnet eller "flerbarns-chocken"?

INNEHÅLL