mannen vill testa att ha sex med en annan man..;)

Han kan få ta mig i häcken medans jag knullar dig....

Du får min åsikt ändå. Är det jobbigt när man får höra sanningar? Vänd på din egen fråga - hur ska du göra för förstå att du genom ditt handlande sårar din fru och gör henne ledsen. Klart som korvspad att hon tror att du inte älskar henne längre, du vill ju ligga med andra än henne. Hon vill vara ditt allt! Fortfarande.

Det är inte jag som är trångsynt. Det är du. Du pratar enbart om dina egna behov, att du har förändrats och därmed gäller inte det löftet som du gav för 25 år sen. Innebär det även att din fru inte längre är bunden av sitt löfte till dig? 

Tycker du ska jobba med dig själv och din inställning till din fru och ditt äktenskap. Det luktar egoism och ålderskris lång väg. Att du har upptäckt att du har dragning åt ditt eget kön - enbart sexuellt??? - innebär väl inte att du måste agera ut det? Och är det så viktigt för dig att du väljer att genomföra det trots att din fru inte vill det så återstår väl faktiskt inget annat än skilsmässa. Eller kan du se någon annan utväg? Du får väl fråga dig själv vad som är viktigast för dig - sex med andra män eller ditt äktenskap och din älskade fru?

Jag ser inget annat än att din fru måste känna sig oerhört trygg för att kunna bejaka din nya upptäckt om dig själv.

Känner hon att du älskar henne utan förbehåll?
Har ni det bra på alla viktiga plan?
Känner hon att det är henne du vill leva med även om du har lust till män också?

Är hon det minsta trygg får du bara skit. Glöm allt.
Är hon helt trygg finns åtminstone möjligheten att du får utforska sex med män, men bara då.

Vill det sig illa får du göra ett val.
Henne eller allt annat.
Ställ inte frågan om du inte är beredd på konsekvenserna!

Det handlar inte om löften för 25 år sedan, inte heller homofobi, eller din eller hennes eventuella egoism.
Du lever med en person men vill ligga med andra och vill ha hennes OK på det och att hon ska KÄNNA att det är helt i sin ordning.
En smula naivt kan jag tycka om ni inte har diskuterat liknande situationer innan.

Skulle du vara konfortabel om hon ville ligga med andra?

@ej-okej:  Sanningar har jag inga som helst problem med. Och visst är du trångsynt. Dessutom oresonligt kategorisk (där har du en sanning som irriterar dig över). Din ilska mot mig är säkert baserat på någon besvikelse som inte har med mig att göra eftersom du fyller i med eget om sånt du inte vet. Så lägg ner  rytandet. jfsebastianigen hjälper i alla fall till medan du tycker om att få självtillfredsställelse av att uppträda illa.

Till er andra:
Min fru har liksom jag utvecklats och förändrats under 25 år. Eller 30 år om vi ska ta med den tiden som vi kände varandra innan vi blev ett par. Vi är varandras bästa vänner. Vi har gemensamma intressen (dans, musik, svamp, trädgård, husrenovering, resa, shopping, mat, motion, hälsa och ännu mer) och gör helst saker gemensamt. Vi har respekt för varandra, även angående karriärer, personliga intressen, val mm. Vi älskar varandra rent naturligt till den grad att folk brukar säga att ljusskenet mellan oss syns i rummet när vi t ex är på ett mingel, kalas, bjudning. Mina frånskilda vänner säger att en skillnad mellan dem och mig är att de hör mig omnämna min fru i samtal, berättelser och diskussioner mycket mer än vad de själva gjorde som gift eller i relation. Hon gör detsamma. Helt för att vi är hela tiden närvarande i varandras tankar eller åtminstone aldrig långt bort. Ingen dominerar den andre. Ingen har veto. Och, ja vi grälar också. Och har högkvalitativt sex ca 1 g/v ibland mindre, ibland mer. Det här har växt fram sedan vi var barnsliga tonåringar. Inget av detta har ändrats för min del.  

Jag är inte säker på vilket urval av människor som väljer att yttra sig just i denna tråd. På andra trådar i detta forum verkar många ta mycket lättare på otrohet än kommentarerna här. En del anser ungefär att suga av en nästan okänd man med sin ovetande äkta man 10m ifrån verkar inte vara värre än att äta middag på olika restauranger. Framställs som lite häftigt att ha gjort det. Jag håller inte med om det men gör ändå reflektionen om medlemmarnas moralvidd.

Det jag inte vet, vilket är en vettig fråga av jfsebastianigen, är hur hon och jag skulle hantera ifall hon ville utforska sin bisexualitet med en tjej. Jag har inte behov av att ha sex med en annan kvinna en min fru. Jag är övertygad om att hon inte vill ligga med någon annan man än mig. Men, om det är viktigt för henne att vara med en kvinna så skulle jag inte kunna kategoriskt gå emot henne med hänvisning till en princip. Mycket av de grundläggande tankarna vi var bergsäkra på för 25 år sedan har vi omprövat och förflyttat. 
Spelar det någon roll ifall vi börjar där? 

Bara för att förtydliga mig själv.
Skulle du vara komfortabel att hon ville ligga med andra, oavsett kön eller aktivitet?

Du vill utforska män, inget hon kan ge dig.
Om hon vill utforska något du inte kan eller vill ge henne (Lesbiskt, BDSM, gangbang, Wet eller vad som helst), skulle du känna att det var OK?

Vissa människor är väldigt monogama, andra inte lika.
Vissa vill ha sexuell exklusivitet, andra ger mer utrymma.

Igen, är det mycket viktigt för dig måste du fråga, men var beredd på konsekvenserna bara.

Klart ni ska testa en trekant med en extraman om det är hans dröm, du har fått din dröm uppfylld, varför ska inte han få det?
Vet, man ska inte byta tjänster så, men hoppas du förstår. '
Massvis med bs killar drömmer om ett par som är bs, vi vet, får brev från såna killar varje vecka här på fl. 

Till Ej okej:
Jag gillar inte att du drar parallellen mellan att vara gift och ha avgett ett löfte om att "försaka alla andra".

Jag, och många med mig, gifter sig borgerligt just för att slippa lova något man inte vill hålla. Äktenskap kan vara ett löfte inför Gud eller en rent juridisk överenskommelse.

För somliga är sex = känslor, för andra kan sex vara antingen känslor ELLER bara skönt. Människor är olika. Och det är helt okej. Det som är fantastiskt bra i TS fall är att de, oavsett vad de väljer att göra, är så pass trygga med varandra att de kan samtala lugnt och fint om saken. Den närheten som gör det möjlig ska man vara rädd om, och om de trivs med att ha trekanter ibland så är det väl härligt för dem.

Så snälla, dina åsikter är okej. Men de gäller inte för alla. Jag fortsätter lugnt och fint på mitt hörn här borta, lyckligt gift sedan länge och med att ligga med andra lite när jag känner för det. Med min mans vetskap och välsignelse. För det passar oss och vårt liv.

Nu var ju inte mitt inlägg ställt till dig. Jag har inga synpunkter på hur du och din man valt att leva ert liv. Ni är båda okej med att du ligger med andra - kanske även han gör. FIne. Bra. Utmärkt. Så länge ingen blir sårad.

Pastabe däremot började för fem år sen känna en dragning till män - efter 25 års förhållande och 20 års äktenskap (som jag förutsatte ägde rum i kyrkan där man även avlade löfte om otrohet - rätt eller fel av mig?). Han går och funderar på detta i fem år och släpper sedan bomben till sin fru - jag vill ligga med män - och är nu sur och oförstående över det faktum att hon inte vill att han ligger med någon annan än henne eftersom hon fortfarande efter 30 år vill vara exklusiv.

Och det är här det blir fel tycker jag - det kan aldrig vara okej att såra någon som man säger sig älska. Hans fru vill verkligen inte detta så då får väl Pastabe helt enkelt fundera över vad som är viktigast för honom - att låta sina sexdrömmar förbli drömmar eller ligga med män utan fruns medgivande vilket antagligen leder till skilsmässa.
 

Gå in på bögchatt.se så kommer du hitta nån som vill ha 3 kant ;)

"det kan aldrig vara okej att såra någon som man säger sig älska"

Förändringar ÄR smärtsamma. Vi kan inte gå igenom livet utan att någon gång åsamka smärta för andra och samtidigt vara lojala med oss själva. Vi kan inte kräva av andra att "aldrig" såra någon annan eftersom livet inte är smärtfritt. Jag vet inte vad du varit med om, du som väljer att kalla dig själv "ej okej", men din rigida ståndpunkt hindrar dig och de omkring dig du kräver sådant av. Jag lovar dig: du ska en dag själv bli sårad i förändringar som initieras av dem som älskar dig. Eller så har det hänt och det är följderna av det som exponeras i denna åsiktsstrid. 

Drar man ditt resonemang till sin spets så kan inte en homosexuell tonåring med en homofobmorsa aldrig komma ut ur garderoben för att då skulle han såra sin mor, eller enligt dig, inte älska henne.

Du är välkommen in den egentliga frågan: hur hanterar man detta?
Din synpunkt om att det inte ska ske över huvud taget är noterad och behöver således inte upprepas.

Du är en mycket märklig man Pastabe.

Ja, självklart har jag inte gått genom livet utan att ha blivit sårad. Av nära och kära och av vänner. Jag har också sårat. MEN det innebär fortfarande inte att jag tycker att det är okej att medvetet såra någon. Allra helst inte den man älskar. Om jag felat så har jag bett om ursäkt. Jag förstår att du just nu har det svårt men jag tror din fru har det sju resor värre eftersom hon nu säkerligen ifrågasätter hela ert äktenskap, har det varit en lögn, och din kärlek. Hur ska hon kunna tro att du älskar henne när du säger att du vill ligga med andra?

Homofobmorsa. Är det jag menar du? Jag har inga som helst problem med bögar. Har två jättebra kompisar som är det. So what? Om min son visar sig vara bög så är det helt okej med mig. Du måste ha missuppfattat något  - jag har inga som helst problem med homosexualitet. Eftersom vi har kompisar som är bögar och som vi umgås med i familjen så förstår jag inte varför min son skulle ha problem att prata om det med mig. Vi pratar om det redan idag, att alla läggningar är okej.

Det som är mitt problem - om det är så du vill formulera det - är att jag tycker du är självisk och bara tänker på dig själv och dina behov. Du är sur på din fru som inte omedelbart hurrar och tycker att det är bra att du bejakar din nyfunna sexualitet. Jag tycker du visar brist på respekt och empati mot hennes känslor och ja, jag tycker att du sviker henne. Hon vill inte dela med sig av dig till andra - oavsett kön - men du tycker tydligen att dina behov är viktigare än hennes känslor och sårar henne därmed.

Du anklagar mig för att vara trångsynt. Märkligt, då antar jag att du tycker det om din fru också. Vi har nämligen exakt samma inställning. NEJ, jag vill inte dela med mig av min man på ett sexuellt plan. Kanske har du turen att din fru ändrar sig - om du ger henne tid och utrymme att reflektera över det du sagt - men frågan är vad du kommer att göra om hon även fortsättningsvis säger nej? 

Tvärtemot vad du kanske tror så önskar jag dig och framför allt din fru lycka till. Jag hoppas att ni kan komma fram till en lösning som passar er båda. Det vore ju tråkigt om ert förhållande spricker efter så lång tid, allra helst som ni älskar varandra.

PS angående mitt nick så kom det till av misstag. Jag skrev ett inlägg anonymt utan att vara medlem och nästa gång jag skrev så var jag tvungen att registrera mig och tyvärr fick jag inte välja nick då utan "Ej okej" blev registrerat per automatik.  

Mina föräldrar gifte sig borgerligt för 40 år sedan... att någon gifte sig för säg 20 år sedan innebär inte automatiskt att det är kyrkbröllop och att man lovar varandra trohet...

För det första så har jag redan backat på det (felaktiga?) antagande som jag gjorde om kyrkbröllop. Det är gammalt nu.

Men för att svara på ditt inlägg. Menar du att om man gifter sig borgerligt så har man per automatik rätt att ligga med andra människor än den man gifter sig med? Eftersom man inte avgett något löfte om trohet vid själva vigselceremonin? 

Jag vet, jag gillar inte bara antaganden om att "äldre" giftermål måste vara kyrkliga.

Jag menar inte att man har automatisk rätt till något i ett förhållande. Det handlar hela tiden om vad man själv och partner kan trivas med och behöver för att må bra. Att ge och ta, att vara beredd på förändringar och att hela tiden kunna samtala med varandra. Under en tidsperiod kanske vissa "regler" funkar bra, men under en annan behöver man förändra sitt synsätt.

Dock har jag ett par vänner som också gjort som vi; gift sig borgerligt just för att inte behöva lova något man inte tror på själv.

Vissa ser sex som något heligt som kräver känslor, och jag respekterar det. Men det går åt andra hållet också, att det borde respekteras att sex utan känslor också kan funka bra. 

Jovisst, men är det alltid så att det är den partner som vill ha sex med andra som måste ha rätt?  Det funkar ju liksom inte så i ett äktenskap. Som i Pastabes fall - han vill efter 30 års relation ha sex med män - hans fru vill inte dela med sig av honom, hon vill fortfarande vara exklusiv. Menar du då att hon måste/borde respektera detta och därmed gå med på det eftersom det är sex utan känslor? Det funkar ju inte eftersom hon inte vill. För att det ska fungera så måste ju båda parter i förhållandet ha samma synsätt - eller hur?

Sen tror jag nog att merparten av alla som gifter sig - borgerligt eller kyrkligt - också avser att vara monogama. Är det så att man vill ha sex med andra - med eller utan känslor involverade - så antar jag att man diskuterat detta med sin partner innan man gifter sig eftersom det är den gängse normen. Har man en annan syn på sex än den exklusiva så brukar man nog prata om det. I varje fall lite tidigare än efter 30 år.

Och så måste jag återigen säga. Jag har inget problem med andra människors sexualitet. Allt är okej tycker jag - så länge man inte sårar den man lever med och säger sig älska.