Lämna gråtande barn på förskolan, ja eller nej?

Röstar på första alternativet. MEN det beror ju på hur förtvivlad gråten är och hur barnet mår resten av dagen. Till exempel min äldsta son fortsatte gråta i timtal då jag hade gått från dagmamman, hon kunde inte trösta honom. Då fick vi börja om med inskolningen tills han blev tryggare helt enkelt. Min yngsta har också gråtit vid lämning men han blir tyst efter 10 sekunder då jag försvinner utom synhåll och han är jätteglad och nöjd på dagarna på förskolan. I det fallet ser jag inte en liten stunds gråt som ett stort problem på samma sätt.

Så om barnet omedelbart slutar då föräldern har gått, och sedan verkar må väl = helt OK med lite gråt även om det känns i hjärtat. Ledset inåtvänt barn som inte vill leka/äta/sova under dagen = inte OK, då måste man skola in mera. 

Jag försöker alltid visa min son att jag tycker att han har snälla pedagoger och att jag litar på att han kan komma till deras famn så att jag kan gå. Lämnar honom alltid i famnen på en pedagog om han gråter så han kan få tröst. Han har också nappen och sin filt som trygghet.

Valde annat då jag tycker att det beror helt på. Min dotter blev otrygg när hennes favoritpersonal slutade och då så stannade jag upp till två timmar vid lämning i några dagar. Jag gick helt enkelt inte förrän hon hade det bra. Min son nu (som börjar förskolan om två veckor) har problem med långa avsked. Om han märker att jag är i hallen och håller på för att gå så blir han jätteledsen och blir mer och mer ledsen ju längre tid det tar och det tar också längre tid innan han blir glad igen. Om jag istället bara tar på mig kläderna och sedan går och ger honom en puss och kram och säger hejdå så reagerar han inte alls lika mycket även fast det är tydligt att han förstår att jag ska gå. Så när inskolningen är klar och det är dags att lämna så får vi känna av då hur han är. Om han känns otrygg i miljön så stannar vi tills det känns bra men om han jagar upp sig själv så som han gör vid långa avsked hemma så kommer vi försöka lämna snabbt.

Jag tror att det kan vara direkt skadligt för barnet att lämna ett gråtande barn. Nu finns det grader av allt och känner man att barnet har en trygg anknytningsperson i personalen och det bara händer någon gång och man är trygg i att personalen kan hantera det är det en sak. Men aldrig att det bör ske ofta eller bli en vana, barnet blir stressat och en känsla av övergivenhet kommer att förfölja barnet genom livet. Dessutom stiger stressnivåerna enormt hos barnet och ger höga kortisolhalter och det kan skada barnets utveckling.

http://www.hemmaforaldrar.se/farlig_stress.htm 

Jag tror att många missförstår de pedagoger som du talar om. Det som vi talar om är just det här velandet, mamma säger puss och hejdå....börjar gå, mamma stannar upp och går fram och tillbaka för att sen gå fram och säga puss och hejdå Pelle....och sen börjar proceduren om några gånger tills mamman går iväg gråtande.

När man ser att barnet är trygg hos en pedagog och säger hejdå, DÅ är det viktigt att mamma/pappa går, sedan om föräldern varit där i en halvtimma innan spelar mindre roll. 

Jag har gjort det då och då, framför allt nu på slutet innan semestern var fyraåringen (som resten av året varit väldigt enkel att lämna) ofta ledsen och ville inte alls till förskolan. Även tvååringen har för det mesta det här hans första år varit väldigt nöjd och glad vid lämning men också då och då varit ledsen.

Att fyraåringen nu varit ledsen har ju varit helt klart för att hon var trött, hellre ville vara med mig och inte på dagis. Eftersom jag dock visste tydligt att hon har det bra där på dagarna, att jag inte hade något alternativ till lämningen osv så har jag valt att göra processen väldigt kort. 

Personalen avvaktar tills jag ber dem ta barnet men är också tydliga, inte minst i kroppspråket, att de tycker det är bättre att jag går. Jag upplever också att det faktiskt aldrig blir bättre av att jag stannar, även om jag står och kramar gråtande barn en stund så tycker jag inte att det känns som att ledsnaden blir mindre av det. De vill inte att jag ska gå, så varför dra ut på det helt enkelt, det känns som en pina för oss båda. Har de varit rejält ledsna, vilket dock bara hänt några gånger, då har jag ringt en stund senare.

Det har varit skillnad de gånger de varit ledsna av en annan orsak än separation. Tex att de ramlat och slagit sig först eller tvååringen fått ett bryt över att han inte fått springa över vägen själv och sånt. Då har jag suttit med dem i famnen tills gråten slutat, för då vet jag ju att de kommer sluta gråta efter en stund och lugna sig. Sen har lämningen gått bra efter det.  

Kontentan är att det blir olika agerande av mig vid olika anledningar till gråten.

Intressant att läsa er svar!
Vår dotter har aldrig varit ledsen vid lämning. Det känns nästan lite ovanligt idag men så är det. Hon skolades i när hon var 21/2 år och gick 10-15 timmar först. 20-30 timmar när vi båda senare arbetade. Hon har gillat det och varit glad och positiv och trygg med pedagogerna från start och vi lät det ta tid, vi tror inte på speciella metoder för inskolning och lyckligtvis är personalen på vår förskola positiva till det och stressar inte.
Vår son var två år är han skolades in och inskolningen och de första månaderna gick jättebra. Ingen gråt. Senare har han haft perioder då han gråtit vid lämning och lyckligtvis (enligt min mening) kunde jag dröja mig kvar lite extra då jag studerade på distans under denna period och det kunde ju vänta lite. Han kom in i leken tillsammans med mig och allt var frid och fröjd när jag till slut lämnade. Detta var vid ett fåtal enskilda tillfällen. Hade det skett varje dag hade jag funderat på om något behövde göras eller var fel.

Nej, det är säkert olika för olika barn men jag tycker att det känns jättefel. Om barnet är lite småledset kanske och ändå tyr sig till pedagogerna, men om barnet förtvivlat gråter och klänger sig fast vid en... då stannar jag kvar eller tar hem barnet igen. Har hänt ett par gånger för mitt barn och då valde jag att vara hemma (studerar).

Eller varje dag är fel. Hade det skett vid upprepade tillfällen hade jag inte bara accepterat det om barnen var små och med ord inte direkt kunde uttrycka vad som var fel. Jag är realist och idag när jag också arbetar och dessutom har ett tåg jag måste passa (sambon lämnar dock oftast men hans chef förväntar sig ju också att han är där i tid) ser jag hur det skulle vara svårt att dröja sig kvar alla gånger och hur vi skulle tvingas lämna också barn i den situationen. Våra barn är dock så pass gamla idag att de kan berätta varför det inte känns bekvämt vilket underlättar om så skulle vara men med ett yngre barn hade jag troligtvis behövt lämna men jag hade följt upp det för att se om t.ex en extra inskolning behövdes. Jag hade inte tänkt att det var en skitsak och inget att oroa sig över.

Ja, när det varit tvunget, men jag har sett det som en varningssignal på att något är på tok. En gång var det så enkelt att han höll på att bli sjuk. En annan gång var det lite turbulent i personalgruppen och han kände av det. Då var han två år gammal.

Röstade på det första alternativet. Jag vet att de slutat gråta när jag eller min man har gått. Jag tror inte man ska fästa för mycket vikt huruvida de gråter vid lämning eller ej. Tror det är viktigare att se till helheten.

Röstade på första, då jag har "smugit" och sett att han slutar gråta så fort han inte ser mig längre. Han gråter under avskedet, och slutar sedan direkt. Då känns det bara värre för oss båda att dra ut på det.

Röstade alternativ nr 1. Framförallt sonen var ledsen vid lämning i perioder. Men så länge man vet att barnet har det bra på förskolan och att de slutar gråta så snart man gått så tycker jag inte man ska dra ut på lämningen. Det kan ge fullständigt motsatt effekt.
Alternativet att vabba jämt när ett barn är ledset kan vara fullständigt förödande (om barnet  är sjukt eller inte mår bra av att vara i förskolan är en annan sak så klart). Tror inte det är många som jobbar som kan göra det, men om man lär barnet att gråt så behöver du inte vara i förskolan så lär sig barnet hur det ska göra för att slippa krav i framtiden. Det finns ju ganska många barn som har skolplikt, men som inte går i skolan pga att föräldrarna inte lyckas få dit dem. Skulle vara intressant om det fanns någon forskning på om de föräldrarna inte heller lyckades lämna sin barn i förskolan.  

Nu har jag inte börjat lämna på förskolan ännu men jag tror att det är något man får avgöra beroende på hur barnet brukar reagera och hur barnet reagerar när jag har gått.

Min man har brutit benet och kan inte bära dottern till sängen själv. Han brukar oftast natta henne. Jag måste dock bära in henne just nu. Det kommer alltid några tårar när jag ska gå ut igen men jag pussar henne och vinkar godnatt och går ganska omgående och efter 2 sekunder så är hon nöjd och glad hos sin pappa. Men ibland vill hon bara att jag ska vara där och då hörs det på gråten och hon blir förtvivlad om jag ens reser mig upp. Då stannar jag givetvis och tar nattningen, ibland själv och ibland tillsammans med min man.

Jag tänker att det är ungefär samma på förskolan om inskolningen har gått bra och hon har en fröken eller två som hon gillar.

Jag kan tänka mig att det får ta tid vid lämningen så att hon kommer in i gruppen och har kontakt med en fröken. Men själva avskedet ser jag ingen anledning att dra ut på när man väl har tagit beslutet att gå. Jag förlitar mig på att jag som förälder hör skillnad på när min dotter är lite av en dramaqueen och när hon är ledsen över något på riktigt. Jag förlitar mig också på att personalen ringer mig om hon skulle vara ledsen efter det att jag har gått.

Annat. Det beror på varför barnet gråter.

Ok. Mitt barn är 19 månader och nyinskolat. Jag är mkt för att lyssna på barnet och anpassa efter behov men i den här situationen blir det svårt av flera skäl. Dels pendlar jag med tåg och kan inte stanna tills barnet lugnar sig som Natulcien och Skogsvitter säger (vet ju inte hur lång tid det kan ta). Dels är mitt barn väldigt mammigt just nu och vill ibland vara i min famn en hel dag eller kväll (vilket han får i den mån det går) så det kommer med största sannolikhet bli tårar iaf när jag går även om han lugnat sig första gången. Så fort jag gått börjar han leka glatt! Men mitt hjärta blöder såklart.

Sonen på 3,5 år är ibland lessen när han lämnas. Men det brukar gå över väldigt snabbt. Vinkar hejdå genom fönstret o sen frukost. Glad o nöjd igen. Lillasyster har hitintills aldrig varit lessen vid lämning, men hon har bara gått 4 mån på förskola.