Hur får ni era barn att göra saker de inte vill men måste?

Man får välja sina strider och man måste lära sig att KOMMUNICERA! Man kanske tror att det inte är några problem för barnet pratar flytande utan problem, men det är inte pratet i sig utan innehållet. I början får man gå försiktigt fram, men det gäller att fråga, fråga, fråga vad barnet anser om en situation och varför det fått ett utbrott. OBS! att man inte kan fråga eller få ut något annat konstruktivt ur en explosiv eller nära förestående explosiv situation. Vänta några timmar eller nån dag och prata sen lugnt om vad som hänt. Om det finns risk för nytt utbrott pga påminnelse om situationen så backar man men tar upp samma ämne igen lite senare. Jag lovar att barnet i 99 fall av 100 har en helt rimlig förklaring (även om VI inte tycker det är rimligt så tycker barnet det och oftast är det faktiskt inte särskilt svårt att förstå att barnet haft problem med situationen).  

      

Tack för alla råd och tips. Vi är just nu ganska slutkörda så kommunikationen ska vi definitivt bli bättre på. Att förbereda honom på olika situationer gör vi bra men att låta honom välja mer vad han vill göra/äta osv kan vi göra mer.

Vi försöker att få honom att vara delaktig i endel beslut men nu när jag tänker efter han vi nog slarvat med det senaste veckorna - tack för påminnelsen.

Tidigare fick han t ex välja middag ett par dagar i veckan, om han skulle få sitt lördagsgodis en fredag istället för lördag osv.

Vi pratar mycket om just hans utbrott och hur det kan uppfattas av andra, att tex barn - framförallt yngre barn - kan bli rädda för honom men oftast är det en envägskommunikation. Han lyssnar men svarar sällan.

Ja, ibland är det verkligen lätt att tappa bort sig i alla konflikter och inte använda sig av de få metoder som fungerar:)

Ni kanske skulle testa (om ni inte redan har gjort det?) att låta honom själv sätta ord på hur han tror att andra uppfattar det och på hur han själv känner i situationerna som uppstår! Hur mår han av att behöva skrika i en kvart utanför klassrummet? Hur vill han att ni ska göra istället?
Ibland märker jag att jag pratar med min dotter på ett sätt som gör att hon slutar lyssna...och då blir ju hela samtalet helt meningslöst...

Är det någon som prövat den här metoden. Tex att barnet vill leka med Ipaden och så säger ni ok men först måste du tex klä på dig. Stora protester och skrik i allt från en minut till en timme men till slut blir det av.

Vi gör så nu och hade hoppats på att han skulle ha slutat skrika och bråka om att han måste göra som VI vill/säger att han måste först men det tar aldrig slut, har gjort så här i 4 månader. Innan så fick han alltid göra som han ville FÖRST mot att han lovade att göra det han MÅSTE sen (borsta tänder, klä på sig, äta, duscha/bada  osv) men det resulterade i att han inte alls gjorde som han lovade och det blev skrik och mer bråk. Vi prövar det fortfarande ibland när vi inte har en tid att passa men det funkar aldrig.

Poängterar att vi vuxna alltid håller vad vi lovar för det är viktigt men han gör i princip aldrig det. Nu så får han i princip aldrig göra det han vill, dvs roliga saker, om han har saker han måste göra först (äta, borsta tänder, bada osv).

Förstår ni hur jag menar?

Köp boken "Explosiva Barn" av Ross W Greene.

Du kommer få mycket nytta av den.

Min dotter hade svårt för stress. Jag skulle aldrig försatt mig i situationen att jag var tvungen att avbryta t ex lekparksbesök innan hon ville.

Man får välja sina strider och man måste lära sig att KOMMUNICERA! Man kanske tror att det inte är några problem för barnet pratar flytande utan problem, men det är inte pratet i sig utan innehållet. I början får man gå försiktigt fram, men det gäller att fråga, fråga, fråga vad barnet anser om en situation och varför det fått ett utbrott. OBS! att man inte kan fråga eller få ut något annat konstruktivt ur en explosiv eller nära förestående explosiv situation. Vänta några timmar eller nån dag och prata sen lugnt om vad som hänt. Om det finns risk för nytt utbrott pga påminnelse om situationen så backar man men tar upp samma ämne igen lite senare. Jag lovar att barnet i 99 fall av 100 har en helt rimlig förklaring (även om VI inte tycker det är rimligt så tycker barnet det och oftast är det faktiskt inte särskilt svårt att förstå att barnet haft problem med situationen).  

En viktig sak att komma ihåg - explosiva barn kan inte bli bortskämda pga att de får som de vill. (Ni märker direkt om de visar tecken på bortskämdhet - det märks tydligt precis som på andra barn). Tänk istället att det är som om ni är två personer som är på stan. Du börjar bli hungrig, men din kompis vill först leta efter nya skor. Ni går i flera affärer men hon hittar inga skor. Du föreslår återigen en bit mat, men nu ska hon först köpa en ny tröja. Efter ytterligare nån timme går ni äntligen in på ett McDonald´s och du får i dig en hamburgare. Din känsla är då att du äntligen fått i dig mat och känner dig nöjd - du är inte längre hungrig. Men inte är du bortskämd och inte tycker du att din kompis gett efter och att du vunnit, eller hur? Likadant med explosiva barn. Om de får som de vill så blir de lugna - helt enkelt för att det som stör dem så mycket att de inte står ut har försvunnit. De tänker absolut inte i banorna att de ska få som de vill bara de får ett utbrott.       

Köp boken "Explosiva Barn" av Ross W Greene.

Du kommer få mycket nytta av den.

Min dotter hade svårt för stress. Jag skulle aldrig försatt mig i situationen att jag var tvungen att avbryta t ex lekparksbesök innan hon ville.

Man får välja sina strider och man måste lära sig att KOMMUNICERA! Man kanske tror att det inte är några problem för barnet pratar flytande utan problem, men det är inte pratet i sig utan innehållet. I början får man gå försiktigt fram, men det gäller att fråga, fråga, fråga vad barnet anser om en situation och varför det fått ett utbrott. OBS! att man inte kan fråga eller få ut något annat konstruktivt ur en explosiv eller nära förestående explosiv situation. Vänta några timmar eller nån dag och prata sen lugnt om vad som hänt. Om det finns risk för nytt utbrott pga påminnelse om situationen så backar man men tar upp samma ämne igen lite senare. Jag lovar att barnet i 99 fall av 100 har en helt rimlig förklaring (även om VI inte tycker det är rimligt så tycker barnet det och oftast är det faktiskt inte särskilt svårt att förstå att barnet haft problem med situationen).  

En viktig sak att komma ihåg - explosiva barn kan inte bli bortskämda pga att de får som de vill. (Ni märker direkt om de visar tecken på bortskämdhet - det märks tydligt precis som på andra barn). Tänk istället att det är som om ni är två personer som är på stan. Du börjar bli hungrig, men din kompis vill först leta efter nya skor. Ni går i flera affärer men hon hittar inga skor. Du föreslår återigen en bit mat, men nu ska hon först köpa en ny tröja. Efter ytterligare nån timme går ni äntligen in på ett McDonald´s och du får i dig en hamburgare. Din känsla är då att du äntligen fått i dig mat och känner dig nöjd - du är inte längre hungrig. Men inte är du bortskämd och inte tycker du att din kompis gett efter och att du vunnit, eller hur? Likadant med explosiva barn. Om de får som de vill så blir de lugna - helt enkelt för att det som stör dem så mycket att de inte står ut har försvunnit. De tänker absolut inte i banorna att de ska få som de vill bara de får ett utbrott.       

Fel uppfostran från början.
Inte tagit tag i  dessa tendenser från begynnelsen.
Inte barnens fel utan föräldrarnas.
Tänk på alla barn som blir drabbade av er son, hur tror ni deras föräldrar tänker.
Själv hade jag blivit mkt arg och talat klarspråk med både er som föräldrar och personal.
Accepterar inte ett sådant uppförande, då får ungen vara hemma.    

Nu vet jag inte om du har läst allt som jag skrivit ovan men vi HAR tagit tag i detta från början. Redan efter ett halvår på förskolan fick han en egen resurs och vi har via förskolan samarbetat med barnpsykologer och sedan varit i kontakt med BUP. Vissa barn kräver mer än andra. Vår andra son är raka motsatsen.

Och ja vi lider verkligen med de barn som blivit utsatta för slag och bitattacker från vår son - vi hade hellre önskat att det var tvärtom. Det är fruktansvärt jobbigt att komma till förskolan och få höra att han bitit flera barn och ha samtal med pedagoger och föräldrar.

Du som då verkar vara så klok - vad skulle vi ha gjort? Vi kan ju inte spärra in honom i ett rum 24 timmar om dygnet. Om du har någon mirakelkur så dela gärna med dig - vi vill ha hjälp.

Så gör vi ganska ofta! Mest eftersom vi vet att det annars spårar ur när vi egentligen har bråttom iväg. Dottern fick t.ex. under en period titta på tv efter frukost, påklädning och tandborstning. Vissa dagar hann hon inte titta eftersom hon istället ägnade tiden åt att vägra borsta tänderna. Hon lärde sig ganska snabbt och nu fungerar det med tv-tittande innan tandborstning:))
Mitt tips där är att det måste finnas med en tidsgräns. Det funkar inte om tv-tittandet kan ska om tre timmar....för då går det att bråka i tre timmar och sedan får man ändå titta;)

Fel uppfostran från början.
Inte tagit tag i  dessa tendenser från begynnelsen.
Inte barnens fel utan föräldrarnas.
Tänk på alla barn som blir drabbade av er son, hur tror ni deras föräldrar tänker.
Själv hade jag blivit mkt arg och talat klarspråk med både er som föräldrar och personal.
Accepterar inte ett sådant uppförande, då får ungen vara hemma.    

Låter lite som hos oss men om han sen inte hinner titta på tv innan vi måste går så exploderar han än mer.

Nu är det kanske mycket på en gång med ny skola, nya kompisar, jag som är gravid och nyligen börjat jobba efter att ha varit föräldraledig i nästan två år med lillebror så han är extra känslig för allt men det är vi med. Önskar man kunde vara en övermänniska ibland och bara låta allt rinna av.

Ofta vill han leka med maten och det har vi släppt som en kamp, låtit honom hålla på. Men nu börjar lillebror härma och det flyger mat till höger och vänster och slutar med att lillebror inte äter något utan allt hamnar på golvet och sen är han jättehungrig. Nu har vi tagit upp kampen med att sluta kladda med maten vilket vi egentligen inte vill men har inget val som vi ser det nu. Det drabbar lite fler än han själv.