är ett rent och städat hem värt allt bråk och slitage?

Ärligt talat så sysslar ditt man med känslomässig utpressning, hans budskap är sluta tjata och låt mig städa mindre eller så slutar jag älska dig och lämnar dig

Fråga honom hur han hade känt om ni hade vänt på det, om du hade sagt till honom att hans griseri och lathet får dig att känna mindre och du kanske lämnar

Dina känslor är lika viktiga som hans, pedanteri och griseri är två ytterligheter som båda sidor använder sig av ibland och sällan helt stämmer inte på den andre, handlar det om vanlig skötsel så ska en vuxen människa klara av att sköta sin del av jobbet, det ingår liksom när man har hem speciellt om man delar det med någon annan, det tar mindre energi att städa lite fort än att sitta och gnälla.

Så prata med din man, säg att ni får komma på en lösning som är ok för båda, antagligen en där ingen är helt nöjd istället då det oftast är det mes rättvisa och säg åt att han att bete sig vuxen och sluta köra känslomässig utpressning för det får dig att tappa känslorna

Skaffar man städhjälp måste man också kolla upp vad som städas! X-maken skaffade städhjälp "sin" vecka och de tog bara fria ytor vilket innebar att jag fick se till att allt var undanplockat den veckan de kom...Jag var galet irriterad på det kan jag lova.

lata människor brukar tyvärr ofta vara snåla, jag utgår från att du satte ner foten ordenligt

Problemet med att städa när man själv tycker är smutsigt fungerar när båda har någorlunda samma nivå, men om en person har lite högre krav kommer det aldrig att sjunka så lågt som till den andres låga krav och en person kommer typ aldrig ta tag i städjobbet och en person kommer vara den som i princip alltid städar och blir sur över snedfördelningen.
OM man inte kommit överens om att den som inte städar har andra ansvarsområden.

Ständigt aktuell tråd, trots att det är mer än 15 år sedan som TS önskade råd.
Hade varit kul om det blev en återkoppling, men mest troligt har TS glömt bort det här och kanske aldrig hänger på FL längre.

Förhoppningsvis blev det bättre. Den enklaste kompromissen brukar vara att man lägger lika mycket tid och samtidigt tex:
Ni bestämmer att det mest rimliga är att båda lägger lika mycket tid och att ni gör det samtidigt, för då kan ni jobba tillsammans och vila/göra annat tillsammans om man skulle vilja det. Känns ologiskt att först ska den ena vila och den andre jobba, sen tvärtom, då har man ju ingen möjlighet att göra saker tillsammans...
Så diskuterar ni också vad han kan tänka sig att göra/vill göra. Kanske är det enklare för honom med saker som inte är så luddiga som "jag vill ha rent hemma" utan tydliga start och stopp tex sköta tvätten, veckohandla osv.
Bestäm även en plan tex vi vill hellre köra 15-30 min per dag än att ha 3-4 h på lördagen eller söndagen eller tvärtom!
Gör gärna också en lista med veckosysslor och mer sällan.

När det är gjort så håller ni er till planen.
Bestämmer ni att ni ska göra ett ryck varje dag, så kör ni igång när det är dags att laga kvällsmat. Den ena lagar och den andre passar på att göra sysslor tex städa/plocka/dammsuga eller åka och handla.
Efter maten är klart så äter ni och sen hjälps ni åt med att röja i köket eller gör den ena det och den andre fortsätter med sysslorna på listan. Eller slappar ni båda, bara stäng dörren till köket och låt det var, har ni öppen planlösning så lägg diskhanddukar över så du slipper se!

Då det är mest rimligt att ni jobbar lika mkt med hushållet så kommer detta innebära att båda lägger samma tid och det kommer inte ta så lång stund varje dag att bli klar med det basala.

Tröttnade ju allmänt på hans brist på respekt för familjen, barnen, mig, oss och gjorde tydligen det mest kränkande en man kan råka ut för: jag valde att hellre leva i ensamhet istället för med en arbetsnarkoman/extrabebis.

Om jag i alla fall lämnat honom för någon annan, men föredrog ensamheten över honom. Det svider fortfarande ska du veta så han inte kan titta på mig efter dryga 2 år och han har ny sambo sedan drygt 1 år tillbaka...

den bästa 'hämnden' är att gå vidare och vara lycklig och inte slösa tid eller tankar på det som varit dåligt

han däremot kan inte komma över det och är fortfarande arg på dig när han egentligen vet att det är han själv han borde vara arg på

Dagens trådlyft (15 år gammal tråd), men ämnet är nog däremot lika aktuellt då som nu.
Jag skulle inte fixa att bo ihop med en pedant. Jag trivs bäst när det är lite småstökigt. 

Jag är den slarvige i vårt förhållande och det är kämpigt man har alltid ett mer eller mindre dåligt samvete. Vi har löst det genom att ha olika ansvarsområden jag har köket och hon tvättstugan vilket funkar rätt bra problemet är att vi inte har lite skillnad i vad vi uppfattar som en bra nivå utan vi befinner oss i olika världar. 
När jag tänker att jag en sak bor i ett skåp tänker hon att samma sak bor i samma skåp längst upp till vänster i en karton med texten vänd utåt.

Det går att kompromissa men det är deffenitivt kämpigt

få skulle klara av eller vilja bo med vare sig en pedant eller en skitgris, det bästa är ett mellanting

Usch, hade aldrig stått ut med att komma hem till en smutsig lägenhet varje dag. Ännu mindre att behöva städa upp efter en vuxen man. All stress det gett upphov till hos mig hade tagit död på allt i slutändan - attraktion viljan till intimitet, vanlig respekt. Kan tyvärr inte känna respekt för en vuxen man som beter sig likt ett oansvarigt barn. 

Du tjatar på en vuxen man som inte sköter sin del av ett hushåll och sen tycker han det är DITT fel....

Inte nog med att alla mina känslor hade dött av punkt ett bara men för att inte tala om punkt 2... 

Dina barn? Dina barn mår 100 ggr bättre av skilda föräldrar än att få se sin mamma göra allt obetalt jobb. Det är inte kärlek och hur relationer ska se ut.
Du är värd lika mycket. Lär dina barn att stå upp för sig själva. 

Ditr behov är inte mindre värt än din sambos. Antingen möts ni halvvägs så båda mår bra eller så älskar ni inte varandra. 

I vårt hushåll tar frugan hand om matlagningen och inte mig emot. Hon är mycket bättre än mig på det. Hon älskar dessutom matlagning och lagar mycket god mat. Jag tar hand om städning och diskning. Tvätten delar vi. Jag tycker inte heller att städning är särskilt kul, men det känns bra efteråt. Vi har en katt i hushållet, så man märker skillnaden före och efter.

Det är tråkigt att en detalj som städningen kan bli en så infekterad i ett förhållande och faktiskt leda till splittring. Oftast är det nog mannen som är problemet. Jag tror inte att man ska ha millimeterrättvisa i hushållet, men i alla fall en balans som båda parter är OK med. Om ett harmoniskt hem är priset för givande och tagande torde det inte vara så svårt.

Du är 19 år sen med kommentarer till TS 

Nej det är väl inte värt att bråka om. Var och en väljer själv om dom vill städa, tvätta, laga mat och sånt. Har man barn kanske det är lite mindre frivilligt. Dom bör ha mat varje dag. Sen kan jag väl tycka att man diskar varje ssh men jag kan acce att jag får göra det själv i så fall.