Gemensamma respektive privata leksaker? 2,5 år mellan flickorna.

Mina barn har bara gemensamma leksaker, inga dubbletter utan de får dela på sakerna och vänta på sin tur om båda vill leka med saken då.
Det enda de har eget är favoritmjukisdjuren som de sover med.

Har 2,5 år mellan barnen och ser ingen större anledning till "privata" leksaker. Tex lillgrabben som nu är 1 år leker med duplo tillsamman med sin syster, duplot har storasyster fått men det var ju för att lillebror inte fanns då när hon fick der. Nu är det givet vis bådas tycker vi i vår familj.

Känns dumt att försöka "styra upp" revirtänket istället för att mota bort det. En nalle och en snuttis är en sak, men det andra går gott att lära sig dela. Dessutom brukar småsyskon fort bli det finaste som finns, någon som är kul att dela med! Ett tag i alla fall...

Allt gemensamt som är åldersadekvat utom lite speciella saker, som gosedjur. Det mesta står i lekrummet och är till för alla. Jag och min man har ju knappast varsin likadan kamera, exempelvis, utan vi har en i familjen.

Har dessutom dålig erfarenhet av dubletter. Blev ofta ett oerhört bråk när jag var barn kring två till synes exakt likadana plasthästar, exempelvis. Och om någon tappat bort eller haft sönder ett exemplar, herregud, säger jag bara.

Intressant att höra era åsikter, jag kanske har tänkt fel, även om det nog är mest runt gosedjur, dockor, barbie, dockvagn/ar jag funderat på.

Att dela duplo, järnväg, klossar mm är ju självklart. Skulle det uppstå konflikter där, får de ju lära sig samsas eller att man tillfälligt delar upp det i hälften var, men min äldsta har ju två dockor som ofta följer med i sängen när hon sover och sin dockvagn tror jag hon kommer minnas att HON fått. Så det är nog mer där eller vad som är kul att ha två av. Tanken startade nog vid om vi skulle skaffa två gånger Liberos handdockor som finns nu eller om de får dela på paret. (Det stod att man kunde få ett set per barn)

Sedan grunnar jag väl på om vi klarar oss med en bobbycar, trehjuling, balanscykel o s v? Att de så småningom kommer ha var sin tvåhjulig cykel är väl en självklarhet även om de väl får ärva den minsta efter varandra kanske. Sambon hade köpt en 12-tums idag.

Så min fråga är kanske egentligen inte bara vad som är privat, utan om det är något som det är smart att ha två av. Typ vilka leksaker som ställer till mest bråk.    

Våra barn är 6 och 7,5 år. har alltid delat rum och delat leksaker. De har fått egna presenter på jul och födelsedagar, men sen har båda fått leka lika mkt med det. vet ej om det har med detta att göra, men de har ALDRIG sagt "min, min!" åt varandra eller kompisar. Vi har sagt inför besök och kalas etc att "idag får alla leka med alla leksaker", och de har alltid varit snälla med sånt. Än i denna dag delar de på allt och lånar ut till varandra. Fast vi är noga att man skall b BE om att få låna fotbollen/boken etc.

En cykel är en cykel, självklart ska barnen ha varsin.

Dockor, bilar, matleksaker, plastdjur och allt fanskap det finns i leksaksväg finns det ofta mycket av i ett barnrum så det behövs inte två uppsättningar av saker. Ena barnet lekar med den gröna bilen och den andra har den röda t.ex. Hos oss är det ingen specifik leksak som ställer till bråk utan de kan skrika över olika saker varje gång, då är det bara att avleda och hitta någonting annat som passar båda eller lyckas få dem att turas om eller samsas på något sätt.

Har 13 mån mellan barnen, en pojke och en flicka, som nu är 1,5 och 2,5 år.

Dom delar på alla leksaker. Men, vissa saker är tex lillebrors och andra är storasysters. Sånt dom fått när dom fyllt år osv. Typ bilar, nån klosslåda, och annat.
Så vissa saker är deras egna, men man får gärna låna.

Tror det är viktigt att känna att man har sina egna saker även om man har syskon i nära ålder.

Sous: Kanske inte var sin kamera, men var sin mobil skulle jag gissa, eller tar ni den som passar bäst för dagen, den som hinner först? Det var nog lite så jag tänkte med speciella leksaker också som de får var sin, synligt namnmärkt i så fall. Det var där jag började fundera på vad som skulle kännas personligt för barnet.

Baby112:  Sedan bottnar nog mina funderingar också vid hur storasyster upplevde att lillasyster skulle få hennes saker några månader innan bf. Jag tror det var i samband med hon hade öroninflammation, vilket jag inte förstod förrän långt efter trumhinnan spruckit då hon pratade om att det var min säng, min tiger (snuttefilten), min kudde o s v. Vi hade då låtit henne få veta att hon skulle få en ny säng i ett nytt rum och att lillasyster behövde hennes gamla spjälsäng, så för att hon verkligen skulle veta att inte lillasyster skulle ta hennes käraste ägodel, så gick vi iväg och köpte en speciell gose till bebisen som vi pratat mycket om. Dessutom är hon väldigt revirtänkande om alla leksaker att de är hennes, så självklart måste vi börja presentera tanken att lillasyster också kommer vilja leka med sakerna.

Sedan tror jag det per automatik blir annorlunda mellan barnen om de kommer tätt som pseudotvillingar, då sägs de ju inte ha något minne av att ha varit ensambarn. Här är ju skillnaden att hon kan minnas en tid innan lillasyster kom. Idag var nog första gången hon kom med tjock mage och hade stoppat sin tiger under tröjan och sa att hon hade en bebis. Innan har det varit en bebis i hennes mage med, men inte just tjockheten synlig.

När vi var i Borås djurpark och på Länsförsäkringar fick de välja var sitt gosedjur (storasyster valde åt lillasyster), så längre har jag nog inte hunnit tänka. Sedan tror jag storasyster kommer anse att alla katter är hennes, för nyckelpigan och katten (handdocka på Liberos sida) var genast hennes då hon har en kudde som ser ut som en nyckelpiga. Hon har heller inte varit glad när lillasyster fick de 4 små gosedjuren som alltid suttit i spjälsängen, men som hon aldrig har lekt med. Kanske ligger problemet mest i att bearbeta storasyster egocentricitet. Samtidigt håller jag med dig om att det måste vara viktigt för barnet att ändå ibland få känna att det har egna saker.

Kanske ligger det för min del mycket i att jag har en bror som är 8 år yngre, så han har ju mest varit till besvär då han ville ha mina saker.   Att jag lekte med hans var ju mer för att visa honom hur man gjorde ... så jag är väl kanske inte lika van vid delandet och att han fick ärva saker efter mig hade jag nog ingen koll på då jag inte visste vad jag hade för leksaker som bebis. Jag minns något pussel med typ 15 bitar, men då var jag ju betydligt äldre. Kanske har jag inte fattat riktigt att jag har två barn ännu (3 månader) eller också är det lite tycka synd om-tanken att lillasyster inte får lika mycket nya kläder o s v. Typ lite dåligt samvete över att hon bara får ärva det mesta. 

Mobil begriper du väl själv att vi har varsin. Men inte för att min man inte kan/får använda min, utan av praktiska skäl då vi båda behöver den på olika platser samtidigt och har olika kontakter, mail och program. Någon dylik skillnad finns inte när det gäller en dockvagn.

Vi har bara en hemtelefon. En bil. Använder den cykel som står lämpligast till. En tvspelskonsol, en surfplatta osv. I en familj delar man på saker. Saker med stort affektionsvärde har man såklart själv, men det är ju för att man vet att just den saken är viktig och alltså helst inte lånar den ifall den skulle gå sönder/försvinna. Jag vill inte uppmuntra "min, min, min"-beteendet hos mina barn. Gör det du om du vill.

Vi har två år mellan våra, så storasyster kommer ihåg saker som hänt innan lillebror föddes. Nu är de 5 och 3 så hon kan inte direkt skilja på vad som hände innan el efter han föddes, antar att det kommer bli likadant med din dotter. Snuttefiltar är naturligtvis deras egna. Annars kan jag faktiskt inte tänka på något som de inte lånar av varandra. Det är inget stort problem faktiskt. Ett tag var det lite problematiskt När lillebror stoppade saker i munnenmen eftersom storasyster ändå var såpass liten försökte vi minimera småsakerna. Precis när någon fått en sak kan det vara lite känsligt att låna ut, då får man lära den andre att respektera det. Men som någon annan skrev är det omöjligt att förutse vad de kommer bråka om, kan vara en toarulle (!) eller något annat litet och det spelar ingen roll om man slänger in en till, det är mer principen de bråkar om

Vi har haft varsin gåvagn till barnen. För det är en grej det har lekts så oerhört med, de har haft race här i vardagsrummet med varsin osv. Däremot bobby car och sånt har vi inte två av, men vi har en annan åkgrej så att det finns något till båda ute på tomten (där vi har dessa åkdon). Gosedjur är förstås privata men annars är det mer sånt som äldsta har på sitt rum som hon har företräde till, tänker jag. Men generellt så är allt i deras gemensamma lekrum deras tillsammans. De har varsin ryggsäck i lekarna där bara.

Trehjulingen åkte ju dottern på vid 2,5 år men i sommar när hon är 4,5 år har lillebror börjat åka på den och alla är överens om att den är hans och han har företräde till den, hon har ju springcykel och vanlig cykel som är hennes. Så grejorna går ju i arv och då blir det nästa barns saker.

Dottern kommer få en hello kitty-dator i femårspresent och den kommer vara hennes, inte något som lillebror får röra som han vill. Så det blir ju skillnad ju mer ömtåliga sakerna är.

 

Sous: Om jag hade förespråkat bara min, min, min-beteendet hade jag väl inte skrivit en tråd och funderat på hur jag vill göra? Jag har ännu inte skickat efter mer än en uppsättning handdockor från Libero då jag ännu inte fattat ett beslut om privata grejer eller ej heller ... utan kollar läget hur andra familjer med erfarenhet gjort. Sedan handlar det kanske lite om mitt behov att få ge mina barn saker. Det är väl rättvisetänket som ligger bakom, men det kanske är dags att satsa på tillsammanstänket hel och hållet nu.

anyXX: Ja, det kanske mer är bara principen som gör att de bråkar. Förhoppningsvis minskar min, min, min-beteendet då det hör 2,5-årsåldern till. Så det låter ju rätt sunt att barnet som fått grejerna får leka först och sedan låna ut när de lekt klart.

Alexi: Dilemmat här är väl att de bara till viss del kommer ha samma lekrum då min dotter delar rum med min sambos 9-åriga dotter, så i dagsläget kommer bebisleksakerna vara där vi är och de andra leksakerna i dotterns rum förutom leksaksköket och lite spel, pärlor som jag vill ha uppsikt över. Så det handlar ju fortfarande om minimalt med saker jag tänker är deras egna. Det ligger väl mer på gosedjursnivå än helheten.

Min äldsta är 4 år och den yngste ännu bara bebis. Vi försöker motarbeta revirtänket genom att poängtera att det mesta i huset är familjens gemensamma grejer. Sådant som han fått i present till jul o födelsedag har han ju rätt att kalla "mitt". Men allt annat är vi tydliga med att det är gemensamt. Om saker som tidigare har varit storebror väldigt kära men som han nu egentligen vuxit ifrån passar vi på att t ex poängtera att de ju faktiskt är roligare för lillebror än storebror eller att lillebror inte har så många leksaker han kan leka med och att han därför borde få första-tjing på dessa.